Dottern är i soffan med frukost framför mig. Ser att klockan är snart elva så det borde vara lunch. Men det blir så när man inte sover på natten. Tänker just nu en massa negativa tankar om mig själv och livet. Men känner mig ändå ganska glad. Mysko det där både glad och nere samtidigt. Vad är det för tankar jag ha då? Jo som att typ varför kämpar jag så jävla dant för att bli bra själv. Varför låter jag inte andra fixa mina problem. Ä skitsamma det är ingen som bryr sig i fall jag är stark och klarar mig ur det här. Jag är i alla fall ensam. Vem gör jag glad om jag kämpar på. Osv. Jag har nog svar på allt. Men jag vet igen kan fixa andras problem det är bara du själv som kan fixa dem. Så jag kämpar på. Har tydligen någon virus trodde jag skulle bli snuvig och så men fick lite feber och en massa värk. Värken gör att jag är negativ just nu. Solen skiner, snön ligger vit och fin. Borde kanske ta mig en promenad. Eller en skön dusch.

Har pratat med min mamma och mycket av de negativ har runnit av mig. Tog en dusch och tackade ja till pysselträff hos grannen i kväll. Ska snart ringa jobbet och säga att jag kommer. Är på G igen. Kämpar på med obehag i kroppen från topp till tå. Det ömar och värker på samma gång. Måste ta fram allt jag har lärt mig på rehab för att hantera detta. Har inte feber har ont haft det sedan i går och värk får inte hindra mig att gå till jobbet. Så jag kämpar på. Om nu inte näsan får för sig att rinna som en kran och halsen göra extremt ont. Så är det jobb i morgon. Visst är jag duktig på att intala mig själv och få mig att kämpa vidare. En klapp på axeln av mig själv. Fan vad bra jag är. Stopp där nu ska vi inte överdriva.

Nä nu ska jag nog damma av symaskinen och sy lite. Ni får se resultatet en annan dag.

Kramar på er alla.