På väg till jobbet. Denna vecka lyckades jag komma i väg en dag. OK tre av dagarna var vab men ändå. Pratade med min kompis i söndags och vi satte upp små mål för denna vecka och så skulle vi sms-peppa varandra. Hon skulle öppna sina studie böcker och börja plugga samt röra sig mera. Och jag sa gå till jobbet. En dag av fem. Ska klappa mig själv på axeln och säga du fixade iallafall en dag? Eller ska jag säga "Pia du misslyckades denna vecka"? Man ska ju försöka vara positiv så jag får nog klappa mig på axeln.

Verkar ju vara i en depression just nu så allt jag lyckas göra är positivt. Bara att stiga upp ur sängen är en stor grej för mig. Ok ska skriva lite pepptalk till mig själv nu. Fan vad duktig jag är har gått upp ur sängen och klätt på mig kläder. Sett till att killarna har kommit upp och klätt sig oxå. Försökt få Joakims mobil att ladda men den har gett upp nu. Satte min Nokia på laddning för att se om han kan ha den till höst. Eftersom han ska sluta på fritids till hösten hade Peter och jag tänkt köpa en ny mobil till honom i höst får hoppas min Nokia funkar tills dess. Sedan var jag himla duktig att få ut hos tre ur lägenheten i morse. Min elva-åring verkar tro att han redan är tonåring. Humöret skiftar från ena sekunden till den andra. Han ska göra i stort sätt allt utom det jag säger. Min åtta-åring tittar storögt på storebror och undrar ifall han har blivit knäpp eller något sådant. Men till slut lyckades den deprimerad mamman, pojken men humor svängningarna och lill killen gå i väg. Vi får hoppas dagen blir lugn tills vi mötts igen i eftermiddag. Nu ska jag till jobbet och hämta krafter för helgen.

Ha det!

Blogg inlägg två i dag. Ville inte skriva om detta i först inlägget men..

Idag är det 20 år sedan jag började min anställning på riksdagsförvaltningen. En delad tjänst på utrikes- , försvarsutsottet och EU-nämden. Monica Krantz (då Höglund) på EUN tog emot mig med uppnå armar. Hon var lite stressad för hon skulle till Bryssel på eftermiddagen. Jag var väl en förvirrad 24-åring som hade noll koll. Efter en massa hopp mellan riksdagens olika utskott och andra avdelningar har jag de senaste tre åren varit på riksdagens växel med väldigt trevliga kollegor. Har tyvärr inte träffat dem den vecka pga vab. Men hoppas på en träff i morgon.

Båda barnen klagade på huvudvärk och magont. Vet inte om de är jätte sjuka men de har misst en nära vän och behöver en dags paus. Så nu har de byggt fort i soffan och tittar på filmer på Netflix. Själv har jag hämtat läxor till David och lyckats plocka ur och i diskmaskinen. Satte på den oxå. Nu är jag förvisad till mitt sovrum och balkong. Inte så illa faktiskt. Satt på balkongen i går eftermiddag och drack te och löste korsord.

Vi ska göra det bästa av denna dag och ta nya tag imorgon.

Du komm in i mitt liv tre dagar innan jag gifte mig. Hade vissligen träffat dig några veckor innan på gården där du föddes. Jag minns att du och din brorsa hade smitit och kom tillbaka blöta och varsin näcksos i munnen. På gården bodde oxå en underbar vove med en pinne i mungipan hela tiden. De så bryr er inte om honom han är inte så förtjust i främlingar men han gör inget. Han kom direkt till mig och satte sig på min fötter och jag blev förälskad. Han var fem och inte till salu.

Var himmla nervös att du kom när du kom. Det skulle ju var bröllops fest i ditt hem. Men du fick vara hos mattes och husses kompisar. Du blev hämtad senare på kvällen. Du hann hälsa på alla på ditt glad och positiva sätt. Bita i tyllet på min bröllopsklänning innan du somnade.

Efter drygt ett och ett halft år senare. Efter en väldigt vild tid fick du träffa den första nykomlingen i din flock. Ja du tyckte faktiskt att Peter och jag ingick även fast vi var besvärliga att inte hålla oss samlade runt dig hela tiden. När du fick träffa Joakim för första gången visade du att du verkligen hade lärt dig saker på dina valpkurser och sedan lydnadskurser. Du löd det minsta vink av den som höll i den lilla människan. Du gjorde saker vi trodde du inte hade lärt dig. Inte hoppa, sitta, stanna kvar osv. Men du smög in en liten puss på Joakims fötter så fort du kunde.

Efter yttligare två och ett halvt år senare kom nästa flockmedlem. David. Tror ni blev riktiga kompisar på sommaren när David var drygt ett halv år. Matte och du var barnvakt någon timme. Ni satt på en filt på tomten och du lät David undersöka dig grundligt. Han stoppade in sina små fingrar i din mun och undersökte dina tänder och tunga. Du låg där och gapade och vågade inte stänga munnen först matte sa åt dig att det var OK.

När små killarna blen större så tyckte du nog att de var lite jobbiga, men du litade inte riktigt på att vi människor kunde ta hand om dem så du var i närheten av dem hela tiden och höll koll.

Du blev nästa tretton år och du fick ett fint hundliv. Du hade din trädgård på Gotland på sommaren och en hel skog på vintern. Du var helt galen i ost. Du lyckades nog locka en ostbit från de flesta du kom i kontakt med. Du var så levnadsglad och gav mig och de andra runt dig så mycket positiv energi.

Även fast jag har varit berädd sedan i sommras att få meddelande att du har somnat in så går det aldrig att förbereda sig på att du inte finns kvar. Jag saknar dig så mycket. Du är hos husse nu och vi kommer såsmåningom oxå men det tar tid bara så du vet det.

Rasmus värdens finnaste labbevovve.
Född 2004-05-07
Död 2017-04-26

Nu har jag en massa pelagonskott att sköta om. Två små ampellijor oxå. David valde att titta på TV. När jag frågade honom om han ville hjälpa till så sa han ska bara titta klart. Då undrade jag om jag fick börja. Och det fick jag. Ska snart värma på tacos rester från igår. Man får hoppas att han kan slita sig då.

Skrev en liten lapp på vilka pellisar.

Missade ett m på ampellija. Jaja ni förstår nog ändå.

...en dag i mitt eländiga liv. Fast idag känns det lite, pytte lite bättre så det är bra. Hem med David i dag med. Men håller på att övertyga honom att vi bör gå iväg imorgon. Tror fortfarande han känner oro för mig. Försöker visa honom att han inte behöver det utan han hjälper mig genom att gå till skolan så jag kan gå till jobbet. Tror jag mår bättre på jobbet än hemma där jag ser mitt kaos tydligare.

Eftersom jag fortfarande inte vill/känner för att pyssla med mig själv ännu så funderar jag på om jag ska ta och pyssla om mina blommor. Ska fråga om David vill hjälpa mig eller om han vill fortsätta titta på sin serie på netflix.

Kanske återkommer senare med bilder på blommorna.

Ha det.

Det är kaos i min kropp, hjärna, hem ja allt känns det som. Var hemma i går för jag hade inte sovit natten mellan söndag och måndag. Idag blev jag hem för yngsta sonen hade/har magvärk. Kan det bero på att jag mår dåligt som han får ont i magen? Vad är jag för mamma som ger mitt barn mag ont?

Var hos terapeuten imorse. Han sa att jag var på väg in i en depression. Men att jag kommer att komma ut den som jag har gjort de andra gångerna. Jag skulle gå hem och pyssla om mig själv först. För när jag gör det kommer det andra av sig själv. Och killarna ser att jag mår bättre. Gjorde jag det tror ni? Nä inte fan har jag lust att pyssla om mig själv. Orkar inte, vill inte. Vem fan bryr sig om det? Vem bryr sig om jag i te rakar benen eller om jag tar ett fotbad eller gör ett hemma spa. Hur fan kan det bl rent i resten av lägenheten? Hur fan kan värken försvinna då? Ja jag vet att det har funkat förut men vet faktiskt inte om det funkar igen. Jag ska kanske ta mig i kragen och skärpa mig? Nä orkar inte det heller. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst. Svära en massa? Dra täcket över huvudet? Bara försvinna? Hur ska jag ta mig ur kaoset och om jag tar mig ur hur håller jag mig borta från kaoset? Beträtta gärna för mig för jag har slut på idéer nu.

...som sjuker fortfarande. Det är vad jag är. Både fysiskt och psykiskt. Håller på att sjunka ner i det mörka hål som jag har kämpat så för att komma upp ur. Trodde faktiskt att jag hade kommit upp ur den psykiskt men tydligen inte.

Om ni undrar så sitter jag på pendeln på väg till jobbet. Eller min kropp har tagit mig till tåget. Vet faktiskt inte riktigt om själen är med. Antagligen. Den fladdrar efter som en svans till kroppen. Man får väl hoppas att den hoppar in snart tror det blir lite lättare då.

Denna blogg har blivit min klagoblogg just nu. Förlåt. Jag är inte speciellt kreativ just nu så några handarbeten eller pyssel har jag inga att visa upp.

Idag ville jag verkligen tra täcket över huvudet och försvinna från verkligheten. Har tappat lusten. Jag har två roliga helger inom närmsta framtiden och se framemot. I helgen ska jag till Eskilstuna och träffa två underbara vänner. Och om två veckor är det dags för det jag har längtat efter det senaste året. Stockholm hobby and craft event. Pyssel i tre dagar. Tror ni jag känner längtan och glädje efter dessa två roliga händelserna just nu? Näpp har till och med funderingar på att avboka dem. Men det ska jag inte. Jag behöver göra roliga saker och jag vet att dessa två är kanon grejer. Så jag får göra som i dag bara gå. För jag drog inte täcket över huvudet i dag även fast jag ville utan jag sitter på pendel till jobbet och vet att jag kommer känna mig nöjd när jag åker hem. Om ni inte har förstått det ännu så är jag en jävla stark och envis kvinna. Ibland lite för stark och envis för mitt eget bästa men då har jag människor omkring mig som dels tar hand om mig och som dels säger åt mig att ta det lungt. Om någon frågar mig vad jag är bra på ska jag svara kämpa i mot vind.

Det positiva i dag är att de säger att värmen kommer igen. Kram