Japp för 11 dagar sedan fick jag min första cellgiftsbehandling. Dessa 11 dagarhar jag upplevt saker som jag trodde jag hade upplevt men tydligen inte.
Dag 1 fick cellgifter. Mådde skapligt. Spänningshuvudvärk. Fick en piccline (https://www.vardhandboken.se/katetrar-sonder-och-dran/picc-line/oversikt/) som jag ska ha till alla behandlingar är färdiga. Huvudvärken släppte på kvällen mådde sedan ok.

Dag 2 kände mig kanon nästan lite hög. Tänkte detta kommer ju gå som en dans

Dag 3 trötthet smög sig på. Började kännas som kroppen försvann på något mysko sätt.

Dag 4 hade bestämt att barnen och deras pappa skulle komma så vi kunde prata lite om vad som kunde ske under mina behandlingar och att de får välja lite var de vill vara. Lite mer flexibela med var de bor. Och vi får anpassa oss efter hur jag mår. Jag har bara svaga minnen av vad vi sa. Var så trött så det var en ansträngning att sitta upp och hålla ögonen öppna.

Dag 5 var mer borta än närvarande. Extremt hungrig på snabba kalorier. Orkade knappt ha upp ögonen. Killarna kom hem och planen var att de skulle vara här hela veckan.

Dag 6 omläggnig an picclinen. Åkte till vårdcentralen (på Arlanda) helt groggy men tänkt det går över. Men medans skötwrskan spolade och tog prover så blev jag kallsvettig och yr. Kunde inte hålla upp ögonen. Svarade med så få ord som möjligt. Hade en viss tryck över bröstet. Så de blev oroliga satte dropp, tog ekg ringde, ambulans prio 1. Jag hörde allt och tänkte, Hallå det är nog bara ångest ni behöver inte prio 1 på mig. Var för borta för att protestera. Hade blodtrycksfall och var kall. Blev förd till Danderyds sjukhus, lite konstigt för min behandling var ju på Karolinska i Solna, alla tyckte det. Men ambulansen fick order kör till Danderyd. De var rädda att det var något fel på hjärtat. I ambulansen tog det nytt ekg men nya lappar. Inne på sjukhuset tog de oxå ekg med yttligare nya lappar. Jag minns dem vara försiktig med tejpen jag har för mina sår efter operationen. Hjärtat mådde bra. Fortfarande extremt trött så jag fick åka hem på kvällen.

Dag 7 fortfarande helt slut. Vi hade kontakt med min kontaktsköterska några gånger under dagen. Eller mamma pratade orkade bara lyssna. De började misstänka att min cellgiftsbehandling hade varit för stark så därför mådde jag som jag mådde. De sa det borde vänd snart. Och det gjorde det. På kvällen blev jag lite piggare.

Dag 7 jag började sakta komma tillbaka igen. Var mer vaken och orkade hålla upp ögonen igen.

Dag 8 nu började jag tycka att jag var ofräsch och lyckades duscha av mig. Mamma hjälpta mig med håret (stuppen) och hjälpte mig byta tejpen på såren.

Dag 9 nu började jag bli riktigt pigg. Tvättade två maskiner och hängde dem. Vissligen sov jag djup någon timme efter varje övning.

Dag 10 tidig morgon för att ta blodprov på Löwenströmska sjukhuset. För att kolla om benmärgen hade kommit igång och producerat vita blodkroppar ordentligt. Det hade den inte. Två dagar till med sprutor. Och nytt blodprov på måndag. Men jag tror det kickade igång på eftermiddagen. Förlåt nu svär jag. Jävlar vad ont jag fick i skelettet. Som tur var så hjälpte två alvedon och ipren. Men den värken triggade verkligen i gång fibron oxå. Så hade typ dubbelvärk. Hade blivit varnat för att det kunde göra ont. Men så här.

Idag dag 11. Vaknade efter att sovit skapligt kl 6 med en jävla värk. Tabletter och sedan stå ut tills de började värka. När värken la sig fick jag för mig att baka scones. Så jag gjorde det.

Jag har nog glömt en del som hänt. När jag åkte in till Danderyd så hämtade Peter barnen gav dem mat sedan bestämde Joakim sig för att stanna hos pappa och kom tillbaka i torsdags och David ville vara här.
Om jag sammanfattar mina upplevelser så har jag aldrig varit så trött som nu. Även fast jag har haft utmattningssyndrom och djup depression. Jag har aldrig haft en sådan här värk som jag har har haft nu även fast jag har fibro. Alltså. Wow ska det vara så här de kommande 5 behandlingar. Förhoppningsvis inte. Den första gången är värst tydligen. Antagligen för man har ingen aning om vad som ska ske. Nu är jag förberedd inför nästa behandling den 9 mars tills dess ska jag vila och hämta krafter.

Måste nämna det. Fan Ryssland för vad ni gör mot Ukraina. Och mot Europa. Och Världen.

Håller tummarna att det tar slut snart.

Nu har jag börjat med cellgiftsbehandling. Det är förebyggande behandling. Så jag har ingen speid cancer. Kommer att över leva men det kommer att vara tuft.Fick min första av sex i onsdag. Var tredje vecka kommer jag få behandling. Sjukskriven till midsommar på gel tid. Ville bara meddela detta. Är väldigt trött.

Kram

Ska det inte var skönt och rofullt att duscha.
För mig är det inte det. Dels blir jag helt utmattad. Sedan så spänner och drar det i bröstmusklerna så det är skit jobbigt att tvätta håret. Sedan ska jag acceptera såren med tejp på. Och att brösten är borta.

Men det är skönt efteråt då man har pustat ut och känner sig ren och fresch. Och fått på sig lite sköna kläder.

Ha det.

Nu börjar ni undra hur läget är med mig. Jodå det är ok. Haft två dagar då jag varit ganska låg. Jag har vågat tittat mig i spegeln nu. Både med och utan tejp. Med tejp har jag vant mig vid och tycker det är helt ok. Men utan tejp. Har bara tittat en snabbis. Hade tänkt byta tejpen själv men fick roppa på mamma för jag bröt ihop. Jag tycker det ser ut som typ när man har tråcklat ihop ett hål på byxknäna. Men mamma säger att det ser fint ut. Jaja jag vänjer mig väl.

Har lagt ett pussel i veckan som var. Fick det av killarna i julklapp. 1500 bitar. Roligt pussel så jag har delat upp bitarna så jag kan använda den till adventskalender i år.

Annars har jag tagit det lungt. Vilat mycket. Har varit hemskt trött. Men det är väl läkningsprocessen. Fibron har varit lugn tills nu. Nu börjar den värka igen. Det har inte blivit några promenader för jag samlar på mig vätska och det kluckar när jag går. Så jag undviker det. Men på något konstigt sätt har jag gått ner lite i vikt ändå. 10 kg sedan september. Tjoho.

Nästa vecka är det återbesök. Då får jag reda på om det blir mer behandling eller om det räckte med operationen. Så håll tummarna att det räcker.

Föresten våren är på väg. Var vid Steninges handelsträdgård och köpte pelargoner.

Ha det gott tills nästa gång.

Kram