Fortfarande ensam. Men i slutet av denna vecka får jag främmande. Det ska bli roligt.

Förra veckan var jag låg, är lite fortfarande, had ont i kroppen som var svårt att tänka bort. Men på något konstigt sätt gör jag mera.

Utan problem så bakade jag två satser surdegsfrallor.

Pusslat färdigt ett pussel. Det fattades en bit och det låg tre extra bitar med. Hade köpt det på ett lokalt loppis.

Har rensat en rabatt. Kanske inte jätte ordentligt men nu ser det mycket bättre ut.

Och tvättat, röjt, städat åt fåglarna och lite till.

Jag har läst en bok, lyssnat på många böcker. Är ute och promenera lite. Kollar mina pallkragar. Som ni hör gör jag en del. Vilar oxå. Tittar på Netflix.

Men gjorde jag allt det där för en månad sedan. Nä verkligen inte då blev jag andfådd bara av att gå upp ur sängen. Men det går för långsamt. Sitter fortfarande fast där jag är. Men om man tänker positivt så vad kan jag inte göra om en månad.

Har inte testat att virka ännu. Sist blev det så löst så jag blev ledsen. Har liksom inte vågat att testa. Skulle ju bli så ledsen om det inte funkade.

En annan sak jag måste jobba med är att sätta mig själv i första rum. Ta det här med att dusch. I mina tankar går det så här. Det skulle vara skönt med en dusch, nä föresten jag hade ju tänkt påta I trädgården då blir jag ju smutsig igen. Å så behöver jag byta lakan, för man vill ju inte lägga sig ny duschad i smutsig lakan osv. Jag gör inget och jag kommer på ena skälet efter det andra att inte duscha. Tror det beror på att jag just nu inte tycker om min kropp vill liksom inte känna vid den. Och absolut inte röra den. Ja jag vet man känner sig fräschare efter en dusch. Men nu har jag liksom ett jätte steg att ta en dusch. I veckan skurade jag duschen så jag kan inte skylla på att den är ofräsch. Jag har ju till och med köpt peeling för kroppen och ansiktet. Och en grej som man kan skrubba ryggen med och en skrupphanske. Så i huvudet så vill jag ta ett spa med mig men samtidigt så vill jag inte. Jag har haft perioder då jag tyck just duschning har varit jobbigt. Undra varför?

Det finns andra saker jag gör mot mig själv som jag inte borde. Som ha örhängen. Älskar ju att ha örhängen på mig. Men tycker att det är meningslöst ingen ser mig och jag är så ful ändå. Det gäller andra smycken oxå. Och kläder vill inte köpa nya för jag är inte värd det. Ja ni hör. Man ska ju vara snäll emot sig själv. Men jag tror jag straffar mig för jag har gått upp i vikt och att jag inte kommer ut på flera promenader. Tydligen skiter jag i att jag har gått igenom en helvetes behandling och kanske skulle hoppa in i duschen, sätta på mig finare kläder och hänga örhängen i i öronen, sätta på mig smycken och bara känna mig fin som jag är just nu. Jag kommer ju att gå ner alla kilon jag har gått upp och lite (mycket) till.

Tack att ni lyssnar (läser) på mitt klagande. Nu går jag in i dusch iallafall.

Ha det!

Jaha nu har mina barn gått till sin pappa för att ha semester med honom.
De ska kryssning och upp till Hälsingland.

Vad har jag gett dem för semester hos mig. Hemester eller husmester för jag har inte kunnat ta dem någonstans.

Fuck cancer eller fuck cellgiftsbehandling det var efter den som jag blev så här orkeslös. Har börjat promenerat men det är svårt för hela kroppen värker. Vädret gördet inte lättare. Skiftar hit och dit. Varmt och kallt. Jag skulle vilja ha ett stabilt väder. Antingen varmt och soligt eller kallare och regnigt. Eller kanske bara mulet. Bara det är samma väder ett par dagar så får min kropp vila lite.

Jaja allt är inte sämre. Jag sover på natten och är vaken på dagen. Orkar laga mat, plocka ur och I diskmaskinen, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt. Ja till och med baka surdegsfrallor. Inte allt på sammadag förstås. Men det hade jag inte orkat för en månad sedan. Så det är ju positivt. Den här värken jag har nu var ganska frånvarande under min behandling och det får jag väl vara tacksam för. Det går sakta, väldigt sakta åt rätt håll.

Så mycket jag skulle vilja göra men kroppen sätter stopp. Ibland gör jag iallafall. Men då får jag lida för det dagen efter. Kanske flera dagar efter. Jag ser dagarna gå och undrar om jag någonsin kommer tillbaka igen till mitt piggare och rörligare jag.

Hur ska jag lyckas bli rörligare när kroppen motarbetar mig. Hur ska jag komma ner till en trivsam vikt och börja tycka det känns ok. Just nu tycker jag inte om mig själv. Tycker inte om mitt utseende. Min kropp är förstor. Har för lite hår på huvudet. Har bara några enstaka ögonfransar. Finns ytters lite strån som man kan kalla ögonbryn.

Jag vet att håret, ögonfransar och ögonbrynen kommer tillbaka och jag kommer troligen gå ner i vikt. Men just nu, just denna stund tycker jag inte om mig själv för allt jag nämnde ovan. Och att jag inte ens orkar ta en längre promenad. Att jag inte orkar ta mig någonstans. Just nu kanske jag får känna att jag inte tycker om mig själv. Men det betyder inte att jag har gett upp. Jag accepterar bara att läget är så nu. Om en månad så kanske det känns bättre.

Förlåt att jag låter så negativ men någonstans måste jag få ur mig dessa negativa tankar. Försöker vara uppåt annars.

Godnatt och sov gott.

Sakta, sakta , små, små steg går det framåt. Jag klarar mer och mer. Men det går jävligt långsamt.

Var nyss på en liten promenad (lång för mig) och bena kändes som spaghetti hela vägen. Andades tungt. Men för mindre än en vecka sedan orkade jag inte gå till brevlådan så det går framåt.

Jag orkar göra en del vardagsbestyr oxå. Som i går städade jag fågelburen själv för forsta gången sedan jag började med behandlingen i februari. Ni som nu blev oroliga att fåglarna inte fått städat sedan dess kan lugna er. Killarna har städat åt dem när jag inte kunnat.

Alla säger att jag inte ska tänka eller fokusera på vikten nu. Utan bara koncentrera mig på att få tillbaka konditionen och orken. Jag tycker dem har fel. Ok jag ska väl inte överdriva och hård träna för då triggar jag ju igång fibron. Men börjar äta rätt kan jag väl göra. Jag har gått upp 15 kg på fyra månader. Inte undar på att jag är trött . Kroppen får ju arbeta dubbelt så mycket. Nä börjar dra ned på intaget nu. Har slutat med läsk, och godis hör till fredag och lördag. Även fikabröd hör till dem dagarna. Och så tallrik-metoden hälften grönsaker.

För min psykiska hälsa behöver jag gå ner i vikt. Mår inte bra av att se mig så här stor. Kläderna passar inte. Har inte råd att köpa ny kläder. Så om jag går ner några kilo så passar kläderna. Sen kan jag ju fortsätta så de blir förstora för jag har mindre kläder som väntar på mig.

Eftersom Netflix slutat att sända Sons of anarchy så fick jag serien på dvd av mina barn i födelsedagspresent. Nu har David och jag börjat titta på den. Vibskulle typ titta två avsnitt sedan göra något annat. Men David orkade bara ett. Nu är det någ dax att titta på ett till.

Ha det bra