Har tappat lusten till allt känns det som. Bryr mig inte om mig själv och andra. Trädgård eller inomhus. För att ni inte ska bli oroliga så är detta mest en känsla. Som går upp och ner. Tyvärr är den känsla ner längre än uppe. Speciellt känns det hopplöst med mig själv som ger ringar till det andra.

Jag får inte bukt med min vikt. Har testat allt möjligt men det hjälper inte. Hittar inte motivationen att kämpa. Jag vet inte hur jag ska göra. Hur hittar jag motivationen att äta rätt och röra mig rätt? Jag är trött på att kämpa. Varför går ingenting bara enligt boken. Typ ändrar man sin kost rejält äter mindre borde det hända något så man forsätter. Ökar man rörelsen och motionerar mer borde det märkas. Men näpp det märk inget. Hur fan ska jag hålla motivationen uppe då? Det kan väl bara hända lite så jag ser att det jag kämpar går åt rätt håll. Om man en eller två veckor står stilla i vikt det är väl ok det kommer ju platåer. Men hur länge varar en platå? Två månader? Jag vet inte någon lust har man inte iallafall.

Idag är det varmt. Tryckande varmt.

Plötsligt händer det. När ens tonåringar söker kontakt och vi pratar om allt möjligt i en och en halv timme. Mysigt.

Denna vecka har jag totalt virrat bort mig ang stöda ett rum i per dag Har inte gjort ett enda rum. Irriterande. Funderar på om jag ska börja om från och med i dag för då hinner jag bli klar tills midsommar. Men det är varmt idag så vi får se. Men i för sig bor ju i hus så kan ju städa sent på kvällen.

I veckan har jag gjutit tre rabarberblad till fina fat.

Och det växer så det knakar i land och pallkragar.

När jag vattnade i går morse var det ett jädrans liv på grannens tomt tittade över och då satt den här lilla skatan och tyckte jag skulle mata den.

Tidigare i veckan hafe jag denna lilla som satt och tittade på mig när jag vattnade. Kunde gå förbi utan att den flyttade på sig

Ha en fortsatt trevlig fredag. Nu är min fika rast slut så dax att koppla upp sig igen.

Har en koltrast som sjunger så vackert här när man sitter ute och äter frukost.

Jaha nu är det bara ett år till 50. Ska jag bli så gammal? Tydligen jag har vissligen inriktat mig på att minst bli 90. Men ändå. Antar att många med mig känner sig yngre inombords typ 25-30 år men kroppen börjar visa att man har blivit äldre på olika sätt.

Jag vet inte känns lite som livet håller på att rinna ur händerna. Vill så mycket kan göra så lite. Och det har väl inte med min ålder att göra utan min sjukdom fibromyalgi att göra. Den hindrar mig i allt. Börjar jag bli bitter. Ja kanske. Men har kanske rätt till det. Pandemin har ju strött på känslan. Känner mig jävligt ensam. Det händer för få roliga saker runt mig. Visst jag kan skapa dem själv. Jag gör det. Jag håller på med allt jag tycker är roligt. Men det räcker inte. Vill dela mina intessen med andra. Göra saker tillsammans. Jag älskar verkligen att vara själv när jag vet att jag kan välja gemenskap oxå. Förstår ni vad jag menar? Skulle verkligen vilja ha råd med en bil. För de flesta av mina vänner bor för långt bort att bara ta bussen till dem. Det tar typ halva dagen att åka dit sedan halva dagen att åka hem om man inte har bil. Men hur ska jag få råd med en bil? Då tänker jag inte på inköpet av bilen utan det månliga kostnaderna för den. Jag vet inte.

Nä nu börjar jag snart jobba för dagen så får fortsätta mina funderingar en annan gång.

Ha en skön lilllördag.

Idag höll jag på att börja jobba en timme förtidigt. Vaknade upp utan värk i ryggen som jag har haft de senaste två dagarna. Så jag skuttade ur sängen och tog en morgon promenad innan frukost. Satte mig sedan att ät frukost och tyckte sedan att det var dags att jobba. Men det var en timme för tidigt. Ojoj vad värken på verkar en.

Jag har lyckats hittills med min städ plan visserligen dammsög jag inte i går pga av ryggvärk med gjorde allt annat. Så är nöjd. Det var vardagsrummet som stod som dagens rum igår. Ska dammsuga lite i etapper idag så håller nog ryggen. Det bästa är att de rum som är klara håller jag fina fortfarande. Tänker om jag gör det så blir det lättare nästa vecka. Men tänk att man måste bli 49 år för att börja plocka undan efter sig.

I mina pallkragar växer det så det knakar. Kort från i går.

Det är bara morötterna och palstenackan som är lite sega. (sista bilden) men de växer väl under jord.

Pioner och prästkragar blommar

Råkade knipsade av fel i morse så satte de i en liten vas istället

Ha en trevlig torsdag

Gör som alla andra börjar om igen med de goda vanorna på en måndag. Det blev en liten promenad innan frukost idag.

Idag ska jag börja med mina nya städrutinet. Har skrivit upp punktlists vad som ska göras i varje rum. Och så tar jag ett rum i taget. Då ska nog komma igenom huset en gång i veckan. Och hoppas på att dessa rutiner gör att det blir lättare och lättare med städningen. Så man ibland gör det där lilla extra i varje rum. Planen är så. Har även plan vid röda dagar och sjukdagar om så behövs. Man ska alltid ha en reservplan.

Har även planer för saker jag vill göra utomhus och saker jag vill göra innomhus. Ska göra lite i taget. Vila mycket. Så kommer det att gå bra.

Jag ska få in mycket pyssel i hobbyrummet oxå. Men som sagt en sak i taget.

Det växer så det knackar i pallkragarna.

Det är så roligt att se när det växer.

Det är mysigt med morgon rutinerna. Ut i trädgården och ta av fiberdukarna från pallkragarna. Säga godmorgon ge vatten om det behövs. Sedan kvälls rutinen att täcka över med fiberdukarna och säga godnatt. Nä jag vattnar inte på kvällarna för det kan locka sniglarna har jag läst.

Ha en skön måndag!

Idag kära läsare så mår jag mycket bättre. Ibland behöver man en dag då allt negativt kommer ut. Idag ska förhoppningsvis bli den där positiva tjejen jag brukar vara.

Ikväll ska jag få första dosen av vaccinet. Äntligen

Det växer så det knackar i pallkragar men även i landet.

I min tredje pallkrage ska jag skola ut tomater.

Här är en duk som ligger på sträckning. Blev klar i förrgår. Beställningsjobb gjort av restgarner.

Eller vad då godmorgon. Jag tycker det är piss. Vägde mig imorse har igått ner. Hur mycket jag kämpar går jag inte ner. För att gå ner ett kilo och behålla den måste jag typ gör tio gånger mer än de flesta som hade då gått ner över fem kilo. Visst man kan vara positiv jag har inte gått upp. Men vet ni den inställningen har jag haft så länge att jag orkar inte tänka så längre.

När en negativ sak kommer poppar upp i hjärnan så följs den av flera förstås. Hur är mitt liv egentligen. SKIT.. NÄ DÖTRIST. Hur ska jag vända på det då? Har ingen aning. Visst jag har ljusglimtar som jag håller mig fast i. Men varför kämpa när allt är så jävla trist. Hur tar jag mig ur detta tristess. Jag har ingen aning. Är det nån eller några som vill hjälpa mig? Det funkar inte att intala mig själv att jag har det bra och mitt liv är roligt. Fan jag är snart 50 och livet har stannat. Och det gjorde det för typ 10 år sedan. Japp mitt liv har stannat. Den präktiga jäveln som ska vara så jävla duktig och kämpa. Tänker på andra innan hon tänker på sig själv. Förlåt att jag svär. Men det är så. Vad skulle hända om jag spårade ut. Tyvärr så tänker jag på konsekvenserna innan jag gör saker och det gäller allt. Det får mig att vara präktig. Jag går omkring med ständig värk. Jag skulle kunna sätta mig på mitt stora rumpa och säga näpp jag kan inte göra det och det för jag har värk. Men jag tänker då att jag får inte in pengar så jag kan betala mina räkningar. Det blir skitit och barnen skulle få lida. Näpp så jag kämpar på. Men till vilket pris? Ja ni det vet jag inte.

Ok nu fick jag ur mig lite. Känns det bättre nopp. Men snart börjar jag jobba och de människor som ringer in till den växeln jag jobbar på kommer tro att jag är en glad skit.

Ha det gött