Här sitter jag på min balkong och försöker njuta för stunden men kan inte. Det gör så jävla ont. Låg typ en timme i sängen och försökte ta mig upp så jag skulle kunna ta värktabletter. Och när jag tar tabletterna hjälper de ytterst lite. Men så pass mycket att jag kan tänka någolunda. Men vad tänker jag på då? Hur fan livet har kunnat bli så här. Varför ska jag ha värk hela tiden? Varför tras mattan under mina fötter alltid bort när det börjar bli bättre? Varför kämpar jag?
Idag har jag inget svar. Jag skulle faktiskt helldre sitta på jobbet utan smärta och umgås med mina kollegor och svar på alla möjliga och omöjliga samtal som kommer in. Hade fått skratta lite, bli irriterad på de omöjliga samtalen. Skulle inte ens fundera så mycket. Utan bara vara. Men det tycker inte försäkringskassan, de skriver i sin bedömning att de inte bedömmer min sjukdom utan min arbetsförmåga utifrån de medicinska underlag de får. Min läkare skriver väldigt tydligt att jag inte kan arbeta 100% till och med att jag knappt kan arbeta 75%. Men FK lyssnar inte på henne utan vill ha mer medicin sekunder lag då de bedömmer att jag kan arbeta i högre omfattning där jag har en lugn miljö med låg ljud nivå som inter utlöser stress. Var finns det jobbet? På min balkong kanske? Jag tror det inte finns ett arbete där det är lugnt utan ljud som utlöser stress. Utom om de stänger in mig i ett rum åtta timmar per dag utan kontakt med någon. Ingen telefon eller dator för det kan utlösa stress. Att allt detta utlöser depression är inga problem då är det bara att ta ett piller och fortsätta sitta i sitt rum. Men vad skulle de göra om jag säger jag blir stressad av att se folk hur ska jag då ta mig till mitt ensamma rum? Ni hör hur det låter. Jag är en social tjej behöver kontakt med andra. Växeln jag jobbar i är inte som FK med långa köer. Utan det finns tida att prata med kollegor, gå på toaletten, hämta en kopp te. Jag har medvetet flyttat på mig för att inte ha så stressigt. De andra jobben var stressigare. Tider som skulle passas osv. Här på mitt jobb nu har jag kollegor som hittar orden jag tappar, de hjälper mig när min engelska försvinner. De stöjer mig och tar de arbetsuppgifter som kan göra mig stressad. Jag är i rena paradiset när det gäller arbete efter hur jag mår. Jag har jobbat i tjugoår i detta hus på en massa avdelningar och min arbetsgivare vill ha mig kvar. Varför kan inte FK se att allt det och låta mig bli frisk. Istället för att dra undan mattan varje gång jag har kämpat mig upp igen. Eftersom de drog undan mattan förra året har de hjälp min kropp att få sjukdomen fibromyalgi. Om vi hade samma system som i USA så hade jag stämt dem. Men vi har inte det vi ska bara bocka och niga och tacka så mycket och göra som de säger så de kan snygga till statistiken.

Nä nu ska ni få se min fina squash planta som blommar. Även mina rödbetor växer så det knakar.

Ha det!

De har gjort det igen. De gjorde det förra året och de gör det i år igen. Vilka gjorde vad? Tänker ni. Jo försäkringskassan (FK) drog undan mattan förra året så jag ramlade ner i hålet. Nu hotar de med att dra undan mattan och det räcket för att jag ska trilla igen. Förra året var jag starkare och verkligen trodde att jag kunde komma tillbaka till 100%. Men i år är jag inte lika stark. Kroppen värker mera nu. Tar värktabletter vart sjätte timme för att stå ut. Men jag står knappt ut. Det gör så jävla ont i hela kroppen. Jag kom inte i väg till jobbet i dag blir hemma några dagar. Lite, ytterts lite lättar att hanskas med värken när jag är ensam. Psyket mår sämre av ensamheten. Men just nu är jag starkare psykiskt än kroppsligt. Vet inte vilket som är värst. Men jag har alltid haft svårt för smärta. Så just nu tycker jag nog den kroppsliga är värst. Får bara hoppas att det psykiska inte börjar att värka oxå. Då är det riktigt illa.

Om ni undrar så hade jag en lugn och trevlig midsommar med mamma.

Kram

OK lite tjatigt men ändå.

Min husläkare misstänkte eller var övertygad om att jag hade fibromyalgi, men hon ville inte utreda det. Gick till en annan läkare på en annan vårdcentral som misstänkte samma men ville utreda. Så han tryckte på olika punkter på min kropp för att se hur jag reagerade och tog blodprover. När jag skulle tillbaka så blev David sjuk så jag fick en ny tid. Och dagen före ringde de upp och talade om att min nya läkare hade blivit pappa (trevligt för honom) så jag fick en ny tid och en ny läkare. Hon konstaterade att blodprovet var bra så där syndes det inget. Hon undersökte mig grundligt och konstaterade hon oxå att det nog är fibromyalgi samt början till artros i knäna. Så hon skrev en remiss till sjukgymnast och sa att jag skulle leva som jag hade fibromyalgi men hon satte i inte den diagnosen i journalen. Men min slut satts även fast de inte skriver rent ut i journalen har jag fibromyalgi och kommer att leva efter det. Första gången när han som blev pappa tryckte på de 18 punkterna så reagerade jag på 9 ordentligt men han så att han gjorde en lite slarvig undersökning. Den här gången så gjorde läkaren en ordentligt undersökning. Tryckte flera gånger och djupt då reagerade jag på alla punkter. På en del punkter på en gång en del efter ett tag.
Så värk mer eller mindre kommer jag att ha i mitt resterande liv. Hoppas på mindre. Men den diagnosen hjälper mig inte mot Försäkringskassan. Tyvärr. Men har en plan får se om den går vägen. Men fan jag ska inte bli knäckt. Jag ska titta framåt och se alla kommande ljuspunkter i livet.

Ha det

Idag är det Joakims sista dag på fritids. Tusan vad stor han har blivit. En epok är slut. Han betädde sig som en tonåring i morse. Svarade inte pep och gnällde när jag försökte prata med honom. Men lyckades lyckönska honom en trevlig sista dag på fritids och fick ett mini snett leende tillbaka.

Imorgon börjar barnens semester. De åker med pappa till Hälsingland. Jag kommer inte få se dem på lite mer än tre veckor. Lite jobbigt med försöker tänka att jag kl ommer ha dem i tre veckor sedan.

Försökte sticka i går fick repa upp ett par gånger. Har virkat mest den senaste tiden så måste ställa om hjärnan till stickning. Tänkte sticka handledsvärmare som jag lärde mig på pysseleventet. Men minnet är kort och bra. Har mönster men lyckas inte med omslag och lyft utan att sticka och samtidigt att det ska gå jämt ut med maskorna på stickan. Får pröva igen i kväll och hoppas att minnet kommer tillbaka. Det var ju så enkelt när man hade någon som sa och visade hur man skulle göra.

Ha det kram

Igår ringde handläggaren på försäkringskassan och meddelande att jag har på mig till den 2 juli att komma in med nytt medicinskt intyg om den här sjukperioden ska gå igenom. Hon meddelade oxå att de bedömmer att om jag kan få sitta i ett enskild och inte svara i telefon då kan jag jobba heltid och även orka med min vardag. För då får kag inte så mycket stimulans. Så bedömmer försäkringskassan. Jag jobbar som telefonist. Mitt jobb är att svara i telefon. Nu är den växel jag jobbar vid förhållande till typ försäkringskassans egen en lugn växel vi har inte kö på flera minuter utan vi hinner gå på toaletten hämta en kopp te/kaffe mellan samtalen. Vi hinner oxå skoja med varandra och må bra med varandra. Mina kollegor har hjälp och stöttat mig genom dessa jobbiga år och de fortsätter. Jag kanske kämpar varje morgon att komma iväg. Men när jag är där tror jag inte det har gått en dag som jag inte ha skrattat. Jag mår oftas bättre de dagar jag har tagit mig till jobbet. Visst värken och tröttheten av den går inte att bota helt med skratt, men det lindrar. Min depression har blivit hjälpt. Jag får positiv stimulans från jobbet som gör att jag kan kämpa vidare. Nu känns det som försäkringskassan försöker ta det i från mig.
Jag har jättebra stöd från min arbetsgivare, kollegor, husläkare och terapeut men försäkringskassan vill bara själpa en. De gjorde det förra sommaren fick börja om från början och kämpa mig tillbaka. Vet faktiskt inte om jag orkar en gång till.

Som jag sa igår så sminkade jag mig i går. Tänkte det skulle stärka självkänslan och jag skulle känna mig fin. Gjorde det. I morse så tänkte får nog vänta tills efter mitt besök hos terapeuten. Så jag satte på mig sminket på pendel. Som vilken annan tjej som inte hann göra det hemma. Så jag fortsätter att kämpa.

Ha det

I stort sätt är all tvätt tvättad. Kört diskmaskinen två gånger i helgen. Har röjt på balkongbord och köksbord. Samt lite på vardagsrumsbordet. I lördags var jag ner på Märsta centrum och handlade lite smink, garn och en flaska rosé. Sminket, en mascara och en eyeliner används idag tillsammans med kajal. David tyckte jag skulle ha läppstift oxå. Har nog inte sminkat mig på två år. Men tänkte att jag skulle känna mig finare med lite smink. Vem vet kanske börjar med örhängen oxå.

Igår vaknade jag kanska pigg och glad (för att vara mig alltså) plockade lite, läste, och tog det lungt. Helt plötsligt kom en intensiv värk i hela kroppen, blev kallsvettig, tryck över bröstet. Blev väldigt trött, eller rättare sagt utmattad. Ångesten. Allt detta kom på en gång som en blixt från klarblå himmel. Var däckat några timmar. Hittade krafter till baka någon timme innan killarna kom. Tog en dusch och pysslade om mig själv. När jag la mig så mådde jag skapligt. Hel konstigt när detta händer. Det brukar inte vara så stora hopp i mitt mående. Brukar känna mig låg ett tag innan det slår in och så brukar det hålla i sig någon dag. Men i gå kom och gick det på några timmar.

I lördags eftermiddag blev det så varmt på balkong och lägenhet. Så jag tog min picnickorg med virkning, bok, filt, kudde och vatten och flyttade ut på gården ett par timmar. Satte mig under ett träd (inte ett korkträd, och jag luktade inte på blommorna) och virkade min matta. Hade faktiskt packat ner men bluetooth högtalare oxå och lyssnade på Mötley Crües skiva "girls, girls, girls" som släppdesför trettio år sedan. Hade riktigt mysigt. Efter ett tag min granne som bor över mig ner och vi satt och snackade ett par timmar på filten. Mycket trevligt. Virkade klart min matt när jag kom upp i lägenheten den blev helt ok. Gamla kläder blev till trekågarn som blev en matta. Nu ska jag bara städa i badrummet så kan jag lägga in mina två mattor. (Matta på bild två har varit klar ett tag nu)

I går eftermiddag blev jag lite kreativ och flätade tre armband. Blev fina tycker jag.

Nä nu skriker min bok efter mig. Så ha en trevlig dag.

Snart får den här värkande kropp och själ vila i två dagar. Härligt. Igår när jag kom hem runt halv fem gick jag och la mig. Satte klockan på trettio minuter och tänkte gå upp sedan. Jag halv sov till tjugo över nio. Sedan var jag så hungrig så jag var tvungen att gå upp. Efter två avsnitt av Orange the new black gick jag och la mig igen. Somnade inte förrän vid ett i natt. Men känner mig lite, Putte lite, piggare än i går. Så jag klarar nog denna dag oxå.

Fick sommar squash av mamma den har växt jätte mycket. Ska bli spännande och se om det blir något.

Ha en trevlig fredag

Var inte roligt att gå upp i morse. Ville verkligen inte det. Låg vaken från halv tre i morse. Eller halv sov från halv tre. Kom upp kl sex. Benen värkte. Hälen värkte. Själen värkte. Ville inte gå upp. Men på något konstigt sätt sitter jag på pendeln nu till jobbet. Himla vad duktig jag är. Det närmsta dagarna ska jag försöka att inte säga åt mig att jag ska eller måste göra en massa saker. Min kropp och själ behöver vila så jag kommer att göra saker vad det än är eftersom. Lyckas jag ta mig till pendel bör jag klara av att jobba min jag. Om jag har lust och ork efter jobbet så kanske jag tar en sväng till Slöjddetaljer på vägen hem vi får se. Man brukar säga att man tar en dag i taget. Jag tror jag ändrar det till en stund i en taget. Och på det sättet lyckas ta mig i genom dagen.

Blev glatt överraskad när jag kom hem i går. Mamma hade plockat hemma så det såg riktigt trevligt ut hemma hos mig. Barnen hade gått till Peter. Så mamma och jag hade en lugn kväll och firade min födelsedag.

Tydligen är 45 lite jämnt. Så jag har blivit mer firad am vanligt. Flera som har grattat på olika sätt. Tack så mycket.

Ha det.