Sist jag skrev så skrv jag om att jag var i en depression. Det har hänt en massa sedan dess. Dels så har höjningen an mina antidepressiva hjälp mig ur depressionen. Och dels har jag nyss kommit hem från två veckors rehab på Mösseberg som ligger i Falköping. Dessa två veckorna har verkligen tagit mig jätte steg framåt. Kommit över räddslan att röra på mig. Vågar liksom bli anfådd utan att bli rädd att jag ska säcka ihop. Har börjat med gymrörelser som jag kan både göra hemma och på gymmet. Bara njöt av det. När jag kom till Mösseberg så kunde jag inte gå i trapporna. Dels för värk och dels för flåset. I vecka två började jag gå lite för att på slutet gå ännu mera i trappor. Var inte rädd att jag skulle bli flåsig eller ha svårt att andas när jag kom upp. Fick en massa nycklar att använda för att tuffa framåt så jag kan börja jobba efter helgerna i januari. Fick jobba med mig själv. Jag som trodde jag visst allt om mig har lärt mig lite till. Framförallt hyr jag kan varva ner och hitta energi. Så en hel del mentalträning hade jag där. Fick lära mig och blev påmind om hur man bör äta. Hur man ska tänka kring mat. Alltså tallriksmodellen använder man vid varje mål inte bara när man ät lunch och middag. Utan frukost, mellanmål oxå. Mest grönsaker och frukt till varje mål tid. Men mest av allt lärde jag mig om hjärntrötthet. Och att jag min hjärntrötthet är rankad på den högsta skalan. Jag fick göra en självaktning om det. Tyckte jag satte lite lägre än hur det är. Tänkte men så illa är det väl inte. Men det är det. Och även fast jag satte lågt så fick jag höga poäng och hamnade i den värsta gruppen. Jag lärde mig av de andra, eller drog slutsatser, att man kan vara hjärntrött på olika sätt.jag kan lätt koncentrera mig på mitt pyssel och lyssna på bok när jag är själv. Men med folk runt mig som tar min uppmärksamhet blir jag enormt trött och har svårt att koncentrera mig. Gå och handla funkar kanske de fem första minuterna. För mycket intryck. Men köra bil efter jag handlat funkar. Jag vet inte varför. Men jag vet ju bättre jag blir på att röra kroppen så kan jag hantera min trötthet bättre. Smärtan blir bättre. Psykiskt blir bättre. Vikten blir bättre. Så slutsatsen är motion i olika former kommer att ge mig ett bättre liv. Så det är där jag lägger min första fokus på. Sedan kommer det andra. Men mitt andra fokus och där jag hämtar min energi är min hobby. Pyssel av alka de slag, handarbete, pussel. Så börjar det gå neråt så ska jag sätta mig och pyssla helt klart förutom motionen. Kort sammanfattning så har dessa två veckor stärkt mig både fysiskt och psykiskt. Har fått en massa nya vänner. Och personalen på Mösseberg var helt otroliga. Det var en som var mindre bra. Hon var inte dålig men jag fick inte ut det jag ville av henne. Hon var kurator och vi hade ett trevligt samtal men inte mera jag kom inte framåt med det. Nu knackar julen på dörren. Är enormt sugen på lussebullar. Vill baka dem. Vet inte om jag orkar ännu. Vi får se. Ha en trevlig första advent

KRAM