Min kropp är som en robot. Den rör sig framåt och för mig dit jag ska. Kanske inte riktiga robotar känner, men den här har ont i kroppen, det pirrar och kryper i den. Jag bryr mig om omvärlden men samtidigt kan jag inte ta in andras känslor så det känns som jag inte bryr mig. Har stängt av mig lite och bryr mig inte om att känna. Varken glad ? eller ledsen ?. Bara är. Som en Robot.

Borde göra något åt lägenheten. Städning på jag göra. Men koncentrera mig på att få i mig mat istället. Är faktiskt inte så sugen på att äta. Men vet att jag mår faktiskt bättre om jag äter. Målet är ju att må bra.

Hemma känns det tungt att andas. Vet varför. Gubben och jag hade planerat att han skulle vara hos mig dessa två veckor innan jag och baren skulle vara bort i tre veckor. Nu är jag här men inte han. Det kanske blir lättare i höst när man inte har eller hade några planer på att vara med varandra.

När man står här med facit i hand. Både ångrar och inte av beslut jag tog angående gubben. Ångrade att jag inte var med honom mera, hjälpte honom mera. Jag vet att jag gjorde det jag kunde göra för honom. Jag mådde inte själv bra. Orkade knappt med mig själv. All energi och kraft gick till barnen. Hade ingen över till gubben och mig. Önskar att jag hade mått bättre så hade jag kunnat hjälpa honom. Men jag gjorde inte det. Mår fortfarande inte bra. Nu har sorgen tillkommit oxå. Så nu har min reptilhjärna satt igång som gör att jag gör det jag ska göra.

Hoppas ni som läser detta mår mycket bättre och njuter av sommaren. Jag ska försöka göra det
Kramar

Nu börjar två arbetsveckor innan lång semester. Inte nog med det börjar idag att jobba halvtid. Ökar jobbtider med 100%. Hur ska jag orka det? Vet faktiskt inte men testar denna vecka så får vi se om jag klarar det. Hoppas att jag gör det.

Förra veckan innehöll en massa, begravning, sorg, värk, umgänge, loppis, Rasmus, mamma och sist men inte minst Gotland.
Hade jag trevligt? Ja men hade för mycket sorg i mig för att uppskatta det. Sorgen kan hugga tag i en med en sådan kraft att man har svårt att hantera den. Här kommer iallafall några trevliga bilder från förraveckan

Ha en trevlig måndag!

Ojojoj vad sorgen kan ta tag i en. Igår var det ingen rolig dag. Tryck över bröstet, klump i halsen, ont i kroppen. Allt kom över mig igen.

Men försöker ju leva iallafall. Vi åkte till Gåvan igår (loppis i Visby tror pingstkyrkan ha den) hittade en massa garn och lite annat bra att ha saker. Fick upp humöret lite.

Följde med på kvälls promenaden och vi gick och hälsade på grannen och deras söta hundar.

Inatt så har jag sovit ordentligt så just nu känns det lite bättre. Hoppas att resten av dagen fortsätter i på samma sätt.

En dag med mycket sorg och tomhet. Flög från Visby, tog bussen till Märsta för att ta pendeln till stan. Efter några ärenden tunnelbanan till Skogskyrkogården för begravning av min livs stora kärlek.
Ska man behöva begrava sin kälek vid 43-års ålder? Vi hade kunnat levt 40-år till tillsammans. Ja när man är 70-80 är det ju mer naturligt att begrava sin stora kälek. Inte nu. Kan bli arg på honom att han valde bort livet, men samtidigt förstår jag honom. Med den ångesten såg han inte ljuset i mörkret. Minsta lilla motgång blev enorma motgångar för honom. Har ångest i bland. Men har nog inte haft så kraftig attacker som han. Jag ser ljuset bakom mörkret. Speciellt två underbara killar som behöver mig. Som gör att jag kämpar vidare. Jag är ingen curling-mamma, men mina barn kommer först. Det var därför jag tog en del jobbiga beslut angående min älskling. För barns mående kommer före mina känslor. Det veckor jag har barnen går de först och de veckor jag inte har barnen tar jag hand om mig för att orka när barnen kommer. Den enda fördelen att vara delad vårdnad.
Jag hade inte någon energi att hjälpa min älskling i hans våndor, försökte få honom att få profficonell hjälp men han ville inte. Han tog den lätta vägen för honom. Avslutade livet själv. Jävla egoistiskt om.jag får säga. Hans kaos överfördes på oss som är kvar, som brydde oss om honom.

Ibland önskar jag att jag hade mer ork och energi så jag hade kunnat hjälp honom. Men ju mer jag tänker på det så inser jag att den ångest han hade var djup och den fans där innan vi träffades igen. Jag förlängde nog hans liv. Hann ge honom kärlek och han ge mig kärlek men det räckte inte. Kärlek vinner inte över allt, mycket, men inte allt.

Tänk gärna på mig och ge mig styrka att komma igenom denna jobbiga dag.

Det är tungt som tusan. Imorgon är det begravning. Känner mig orolig för den. Sover dåligt och kroppen värker. Hoppas på att det blir bättre efter.

Har virkat lite på en ny Mandalas duk riktigt fin tycker jag.

Försöker njuta av sol, hav och Gotland just nu. Morgon är en annan dag. Ta en dag i taget.

Kram

Nu är jag på väg till Ön härligt. Igår blev jag bjuden på mat av en kär vän. Hon ville fira min födelsedag. Kan säga att med lite vin i kroppen så lättar trycket. Och slutpackningen gick lättare. Snackade lite med grannarna oxå önskade dem trevlig midsommar. Upptäckte att hon som bor mitt över gillar handarbete som stickning och vävning. Vävning håller hon på och lära sig och hon har en vävstol. Och inte nog med det hon gillar elefanter som jag. Så vi bestämde att vi skulle handarbeta ihop någon dag.

Hur mår jag idag då undrar ni kanske. Försöker trycka ner de negativa känslorna så de positiva få komma fram idag. Hittills går det ganska bra. Håll tummarna att jag håller det hela dagen behöver en dag med positiva saker ibland.

Ha det.

Jag kanske inte är den juridiska anhöriga till min älskling, men jag var och är den känslomässiga anhöriga.

Jag fick inte vara med på annonsen medans ett ex är det. Men de kan aldrig ta ifrån mig vad Jag och Gubben hade.

Han hittade en fin dikt till mig. Vet inte vem som har skrivit den men så går den.

Jag älskar dig

Jag försöker leva

mina dagar som vanligt,

men det går inte.

saknar dig

alldelse för mycket.

Om du går, så brister

mitt hjärta för evigt,

för det är dig jag älskar.

Jag gråter mig till sömns

varje kväll, för jag önskar

att du kunde vara hos mig.

Försök inse,

det är dig jag vill ha.

Det är dig jag vill

leva med.

Fan vad det stämmer älskling. Jag gick inte, men du gjorde det så du vet vad mitt hjärta har gjort. Vet att jag var din stora kälek, du var min och det vi hade kommer ingen att ta ifrån oss. Hjälp mig igenom detta nu. ÄLSKAR DIG.

Sista dagen på jobbet för en vecka. Sista dagen jag jobbar 25 %. Efter midsommar går jag upp till halvtid. Känns faktiskt skönt. Det är ingen skönt att vara hemma just nu. Alla minnen gör ont. Tårarna rinner. Man kan undra om de aldrig tar slut.

Jag och barnen har packat deras kläder som jag tar med mig till Gotland så vi får mindre att släpa på när vi åker tillsammans till Gotland.

Testar att inte ta värktabletter vet inte riktigt vad som gör ont mest själen eller kroppen. Om det är själen så hjälper ju inga värktabletter och då är det ju onödigt att proppa i sig tabletter. Hoppas så att det ska gå åt rätt håll efter begravningen. Just nu tycker jag att det går åt fel håll. Blir mer och mer deppig.

Men solen skiner så jag ska försöka glädjas åt det.