Jag tror inte man brukar säga att de som har fibro har skov. Men efter att ha haft fibro i typ 9 år har jag sett ett visst mönster. Brukar ha mer värk på våren och hösten. Det är då jag har längre perioder med hög värk och mina tabletter hjälper inte nämnvärt. Min värk är väderkänslig har jag märkt. Så jag funderar på om kraften vädret mellan vinter/vår och höst/vinter gör så att min värk blir värre och mer långdraget.

Egentligen är det konstigt att man alltid vill hitta orsaken till varför man har värk. Om man inte har fibro så är det inte konstigt att fundera på det. Men har man fibro så är det lite som ok nunär det dax igen. Det är skit jobbigt men tror att det är egentligen lättare att acceptera den och försöka leva vidare.
Man får känna efter känner jag igen värken eller är det något nytt. Känner man igen den acceptera den. Är den ny så undersök den. För även fast man har fibro så kan man ju få andra sjukdomar som gör ont.

Hur jag hanterar denna värk:

Jag vill gärna vara själv. Dra mig inåt och bli ett med värken. Om jag gör det någon dag ok. Men det är inte bra att göra det en längre tid då får man garanterat en depression på köpet.

Att gå ut i hobbyrummet och sitta och pyssla samtidigt lyssna på en bok kan få mig bort från värken ett tag. Den kan ge mig energi att göra annat som vardagssysslor, ta en promenad.

Jag vet att rörelse är bra att lindra värken. Så promenader är bra. Men det är svårt att göra för värken skrikr åt en att inte göra det. Igår hade jag varit ute i hobbyrummet och kom in och mamma var då på väg ut med Moltas. Eftersom jag hade energi så sa jag jag hänger med. När vi gick så gäspade jag nästan hela tiden. Tiden det kändes som om jag skulle gäspa käkarna ur led. Men jag kom ut. Det gjorde ont. Men det var skönt. Fundera om jag skulle ta en runda själv med bra musik i lurarna idag. Vi får se.

Mycket snack om värk. Ni undrar kanske vad jag gör i hobbyrummet?
Just nu duttar jag pärlor. Diamond painting.

En döskalle förstås. En färgglad iallafall. Idag ska jag pyssla med min bujo. Kommer ha temat marskatter. Det har blivit en tration att ha det temat i bujon för mig.

Vet ni jag håller på med min sjunde bujobok. En bok är lika med ett år. Jag är på mitt sjunde bujoår. Jag är imponerad över mig att jag håller i med en sak i så många år utan att tröttna. Har fått vänner via den oxå. Wow.

Jag har en massa saker jag skulle behöva göra. Men värken stoppar mig. Det dåliga samvetet att jag inte gör de saker jag borde tär på mig. Men försöker säga till mig själv. "Just nu är det viktigaste att du tar dig igenom värken. Du dör inte av damm och smutsig. Att du tycker det är ofräscht ok. Men du dör inte av det. Och ingen annan heller. Du kommer att göra det när den värsta värken har gett sig. Så ta hand om dig själv och överlev smärtan."

Det är väl KBT på mitt sätt.

Så nu kära läsare ska jag klä på mig och sedan ta en på mig hörlurarna med bra musik I och ta mig en promenad. Senare idag tar jag tag i bujon.

Ha en bra dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Två dag har jag försökt jobba. Vad har hänt under dessa dagar? Ångest, hjärtklappning och värk. Fan jag var inte redo ännu. Nu är jag åter sjukskriven på heltid. Jag känner inte igen detta. Har varit deprimerad och haft ångest förut. Men de...

Rummet färdigt för jobb. Det är två timmar kvar så nu vila. Före: Efter: ...

Trodde inte jag skulle bli så här dålig. Så dålig att jag har varit helt sjukskriven i 6 veckor. Fattar ni 6 VECKOR. Idag börjar jag jobba 50 %. Börjar med att jobba hemifrån. Jag har ångest för att börja. Det började i söndags med en pirrande käns...

Nu är verkligen våren påväg. Hörde fågelkvitter hela vägen till pendeln. Det är ju ett vårtecken. Har ni tänkt att trötthet kan vara på många olika sätt? Man kan vara trött för man går upp tidigare på morgonen. Man kn vara trött för man har träna...

Nu önskar verkligen att det ska bli vår. Börjar tröttna på vinter. Eller rättare sagt jag är trött på vintern. Mamma och jag planterade tomater och snaskpaprika i lördags. Så lit vår känslor har man. Det är bara det att man vill ut och gräva lite ...