Vad ska man göra när det inte syns utanpå att det är kaos inuti? Det värker, pirrar och tankarna flaxar om kring. Men ingen ser det för på utsidan ser jag frisk ut. Men jag kämpar varje dag med allt. Dels att göra något och dels att hejda mig att göra för mycket. Kämpa med att acceptera att det är så här nu samtidigt som jag måste gå vidare. Hur gör man när man ena stunden är full med energi och andra inte? Vad gör man när man är trött på att kämpa och vill bara dra täcket över huvudet? Man är trött på att känna så här, vill göra mer. Jag tycker att livet rinner i från mig just nu och jag kan inte göra vad jag vill. När jag tittar tillbaka det senaste året ser jag en massa kamp för att gå vidare och när jag tittar framåt ser det it lika dant. Var är det där ljuset jag brukar se. Vem släckte det?

Ibland trotsar jag mig själv tar mig ut på äventyr till Coop eller något sådant. Eftersom jag vill ha krafter kvar när jag kommer till affären tar jag bussen. om det finns plats på bänken vi busshållplatsen så sätter jag mig, men får förstås irriterande blickar från pensionärer som tycker de har mer rätt att sitta än jag. Får höra kommentarer som ja dagens ung är så lata, osv. Jag blev sur en gång och sa lite halv högt att även yngre kan ha ont i kroppen och behöva sitta ner. Ännu en kamp. Mådde jag bra så hade jag inte ens satt mig hade inte ens tagit bussen en hållplats, utan hade gått eller cyklat. Och jag önskar så himmla mycket att jag ska orka göra det. Det blir så mycket enklare då. Och så får man gratis motion.

Har i allafall varit ut på min promenad i långsam ? tackt. Ganska nöjd ? med det faktiskt. Det är min gottedag idag, men än har jag inte stoppat i mig något. Funderar på att göra en äppelpaj till i kväll.

Nä nu ska jag gå och ta några tabletter så värken lättar sedan ska jag sätta mig med en kopp te och virkningen.

Den trevliga boken!

Det härliga paketet!

Och till sist Joakims gubbe!

Håller på att virka denna duk nu.

Har inte skrivit på länge. Mår inte så bra just nu. Tar en dag i taget. Är sjukskriven på heltid denna vecka oxå. Börjar jobbar den 22 sep igen. Men just nu känner jag att det är otäckt att vara social. Vill bara stänga in mig i min lägenhet. Gå ut mina promenader utan att prata med någon sedan gå hem. Men livet är inte så. Behöver ju det sociala livet för att komma vidare. Men det är inte lätt när man vaknar med värk i kroppen. Sitter och skriver på datorn brukar skriva på mobilen och där har jag foton. Så bilder kommer senare.

Försöker iallafall att vara social. Var bortbjuden i måndags. Det var trevligt. hade med mig en mandalduk till henne. Hon uppskattade den jätte mycket och la den på köksbordet på en gång.

Igår kom en efterlängtad bok i brevlådan. En bok men en massa olika mormorsrutor. Ska testa de flesta. 

I går träffade jag gokorvarna för attta dem till talpedagoen. Efter att Peter hämtat upp barnen. Så gick jag till Coop och hämtade ut ett packet. I detta paket låg det en massa garn och andra roliga pysselsaker. 

Joakim hade hem en gubbe han hade gjort i slöjden. han verkar väldig nöjd med den för han visade den för alla han kunde. Den var väldig fin.

Jag trotsade regnet och var ute på en promenad på 30 min. Känner mig sjuk duktig att gick ut även fast vädret var dåligt.

Även fast det hände flera positiva saker i går så kände jag mig sorgsen igår. Och i dag vaknade jag och hade ont i kroppen. Och känner mig tung i sinnet. Men solen skinner och dagens promenad blir torrare, så kanske lättar värken och det tunga när jag kommer ut i solen.

Ha det bra.

Var ute och cyklade med grannen i drygt en timme i går. Kan säga att det känns i lår och bak i dag. Känns lite skönt med träningsvärk positiv värk.

Jag fick undan disk och andra saker i köket igår. En bra dag helt enkelt.

Det är torsdag min stora kille är nu trött även fast han somnade tidigt igår och fick sova längre idag. Han är så tydlig pigg och alert i början av veckan sedan blir han bara tröttare och tröttare. David försökte med ont halsen och sa att han var jättesjuk i morse. Lyste i halsen med en ficklampa men inget rött. Ögonen var jätte pigga. Så jag sa du får gå till skolan. Då blev det fart på honom gick själv tio minuter innan jag och Joakim gick. David försökte att vara hemma med mig alltså.

Har kommit igång med virkningen. Blev klar med mammas trasmatta igår, och började på en mandaladuk.

Vek ihop kläder igår och la fina högar på soffan och bad barnen att lägga in dem. Sa bara en gång. Får se hur länge de ligger här.

Bestämde mig för att barnen behöver inte vara på fritids halv sju när jag är heltids sjukskriven. Utan lämnade dem till frukosten klockan halv åtta istället. Det blir lungnare för barnen och mycket lungnare för mig. De vaknar av sig själv halv sju så de är pigga. Lungt och skönt.

Idag har jag bokat tid med min 78-åriga granne. Vi ska ut och cykla. Hon frågade mig en dag kan vi inte ut och cykla en kväll. Och nu när jag är hemma och fått order av läkaren att vara ute och röra på mig mitt på dagen så kom föreslog jag en tur i dag. Då får jag trevligt sällskap, kommer ut och så får jag röra mig. Tre saker i ett. Annars ska jag bara ta det lungt. Det stora uppgiften i dag är att diska och röja lite i köket.

Det är så det ska vara. Jag ska ta hand om mig själv när barnen är i skolan.

Jag har testar något nytt här hemma. Är så trött att tjata på barnen att de ska plocka undan. Jag har slutat tjatat tar undan mina egna grejer och lämnar deras. Berättade att jag skulle göra så i måndags när vi åt middag. De vet vad de ska göra om de vill ha veckopeng. Men jädras vad svårt det är att inte säga något. Får bita mig i tungan flera gånger. David hittar aldrig något och jag svara honom när han frågar var de är. Det finns väl någonstans i ert rum. Sök!

Kan ju erkänna att jag inte är någon bra förebild just nu. Men försöker så gott jag kan. Såsmåningom kommer det mig bli bra.

Virkar lite på min trasmatta. Det går så fort att virka med en stor nål och trasor.

Som ni ser så ligger en stor björn och ett svärd i soffan. Jätte svårt att inte säga ta bort era leksaker från soffan. Ni förstår. Man får sätta på skyddslapparna och se bortom det.

Nä nu ska jag ta han om mig själv.

Att komma in i klimakteriet är inte lätt det står att man kan bli lite deppig. Vadå lite? Man blir hel deppig. Förstås så hade jag ju en depression innan operationen och var på väg åt rätt håll innan. Det kanske är därför jag har blivit hel deppig. All energi är borta. Det där jag brukar göra för att komma ur svackor har inte hjälpt. Så jag var hos min husläkare och nu tar jag paus (sjukskriven) från jobbet två veckor och bara försöker tänka på mig själv. Ska ut och gå varje dag för det är bra för att få igång hormoner. Så det får bli mitt jobb ut och traska.

Nu har jag tagit ett litet steg åt rätt håll. Snart ska ni/jag få se kommer jag vara i form igen. Den glada och positiva Pia. Måste bara kämpa lite till men snart så.

För första gång sedan jag började jobba efter heltids sjukskriven gav jag efter och stannade hemma. Tycker att min depression är värre. Det pirrar i kroppen, har svårt att se positivt på saker som jag brukar. Får inte ihop vardagsbestyren här hemma. Ska ringa husläkaren om det. Har inte virkat något på hela helgen. Har nya skivor som jag inte har lyssnat på. Är bara passiv. Flyter omkring på ett konstigt sätt. Allt är tungt och tråkigt. Kanske beror detta på att jag kom i klimakteriet efter operationen. För det är efter den som det har gått utför.

Jag kämpar på här. Hoppas ni andra har det trevligare.

Känner mig som en mähä idag. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Men typ hemma börjar det bli en riktig nedgång. Inte bara diskbänken. Blommorna slokar och Dammråttorna dansar. Jag ser det men vill inte bry mig. På jobbet gör jag mitt jobb och har trevligt med arbetskamrater. Men känner som jag är lite på undan taget. Egna tider har inte hunnit lära mig allt som jag borde pga utbrändheten. Alla säger till mig det tar tid att komma tillbaka. Du har varit långt ner och bara börjat klättra upp. Men jag är så trött på att må så här. Vill vara glada och ha energi i kroppen. Jag vill orka ha min städdag hemma en gång i veckan. Att det är grejer framme gör inget om man röjer engång i veckan. Vill orka gå mina promenader. Vill orka lära mig mycket saker på jobbet så jag kan känna att jag är en viktig del av det. Men gör inte det orkar inte. Vill inte. Vad vill jag göra då? Just nu vill jag krypa upp i soffan med en virkning och en stor kopp te och vara där hela dagen utan att prata och umgås med någon. Samtidigt vill jag göra en stor städning hemma,. Planera nya köket. Jobba heltid och lära mig allt som en telefonist ska kunna förutom att låta trevlig i telefon. Vill ta en lång promenad med bra musik i lurarna när jag kommer hem från jobbet. Hur kommer det att bli. Till jobbet, svara trevligt i telefon. Ha trevligt med kollegorna. Åka hem titta på eländet och lägga mig och vila i sängen. Kommer på vi sex-tiden att jag kanske skulle äta något. Kryper upp i soffan och slö tittar på tvn. Virka kanske men inte säkert. Så kommer det att bli.

Var är positiva Pia någonstans? Vet inte. Just nu har jag ett stort svart hål i mig som växer . Och jag vet inte hur jag ska stoppa den att växa.

Det kommer tydligen att gå över, säger de som vet. Det kommer att bli bra. Men när. Hur länge måste jag kämpa med detta mörker?