Usch vad trött jag bilr. När vi kom hem från begravningen i går började jag må sämre trodde det var tillfälligt pga begravningen. Men icke. Nu värker det och pirrar i hela kroppen. Trött eller rättare sagt matt är jag. Hoppas det går över snart.

Slut klagat. Kan inte stick just men hoppas i kväll har lyckas få till hälen så nu är det bara foten och tån kvar.

Barnen har byggt lite lego nu på eftemiddagen så här blir det.

Igår hade vi begravning för pappa. En väldig personlig med två jazz-låtar och min sysling Sara sjöng helt underbart. Vi hade ett bullkalas efter . Pappa älskade kanelbullar och kakor. Så det var helt i hans smak. Det värsta med begravningen är att nu är det så defentivt att han är borta. Det kändes tomt innan men nu känns det ännu tomare. Jag saknar honom men jag är glad att ha slipper lida mer. Han har kämpat i så många år och sista året var jätte jobbig för honom och oss runt omkring honom. Det var många som kom och deltog i begravningen, jag tror om vi hade skrivit ut tid och plats i annonsen så hade nog kommit en hel del från hans gamla arbete. Han hade ju jobbat på samma jobb i 37 år. Min underbara barn var helt underbara under cermonin. Man blir så stolt att man har lyckas att uppfostra dem. En varsin tablettask fick dem i lite muta för att sitta stil men den tog ju slut snabbt. Prästen var himmla bra. Så fort jag kom in genom porten till kyrkan med barnen så kom han och tog emot oss och gick runt och visade kyrkan och berättade för dem hur det skulle gå till. Innan cermonin så han de sitta och rita lite. Joakim blev inte nöjd med David blev det och med en ros så la han sin teckning på kistan.

Nu ska jag försöka gå vidare i livet utan min lilla pappa. Tomt blir det men det ska nog gå på något vis.

Vila i frid pappa