Det värsta med att ha husdjur är att devkan dö. Min lilla Hobbe som blev sjuk i början avvdetta år och jag trobbe han skulle dö då. Överlevde mirakulöst och varit en pigg och glad fågel tills igår. Då han på vid lunch tappade balansen och ramlade. Jag hjälpte honom upp och tvättade honom i rumpan för jag såg att han var smutsig där. Såg då att det som mirakulöst hade kommit tillbaka. Satte in värmelampa som han satt under hela dagen. Men han blev sämre och sämre. Låg och surfade lite innan jag skulle sova på kvällen då han ramlade igen. Försökte hjälpa ho om upp igen men han kunde inte gripa om pinnen. Så jag tog upp honom och hade honom brevid mig i sängen de sista timmarna. Upptäckte då att han inte bajsade. De bajsar ju vad 10-12 minuter när de är friska. En förstoppning är slutet för en liten fågel. Jag kunde inte hjälpa honom bara vara nära. Om jag hade haft mod hade jag kunnat korta hans lidande. Men kunde inte det. Han var en fin och nyfiken liten pippi blev bara två och ett halvt år. Men han kommer att vara saknad.

Tänk vad lite det behövs för att man ska fall ner i brunnen. Vilken energi det krävs att stoppa fallet och börja klättra uppåt igen. Jag började falla igår. Kändes som jag föll okontrollerat. Men på något sätt lyckades jag stoppa och då kom en utmattande trötthet. Men ändå fortsatte jag kampen för att inte falla igen. Kanske t.o.m började klättra lite uppåt. Tröttheten man får är som om någon slog än i skallen. Är ju mitt uppe i att lära mig hantera dessa saker nu. Så jag tog nog (att jag skriver nog är för jag vet inte exakt om det stämmer) hjälp i mina tankar de vertyg jag hittills lärt mig. KBT är en bra metod. Man får jobba med sig själ väldigt mycket. Men om man inte innerst inne vill ha hjälp så kan man inte ta till sig det. Handlar mycket om acceptans och kunna känna sina känslor. Rekommenderar det stark. Ju mer du jobbar med dig själv ju mer kan du ta hand om dig själv. Och kan du ta hand om dig själv så kan du även ta hand om andra. Nu menar ja psykiskt inte fysiskt. Man kan ju faktiskt ha saker som nan inte kan göra själv och måste be om hjälp med dessa. Men om man är stark inom sig så är det lättare att acceptera de saker man praktiskt inte kan och be om hjälp.

Idag värker det i höger lår. Från höften ner till knät. Ibland känns det som hela låret krampar och i bland är det som blixtrar som skjuter fram och tillbaka. Men jag ska ta mig till gymmet på jobbet och träna. Om låret inte vill vara med så får jag väl göra mindre av de övningar som direkt går mot låret.

Ha der gott.

Ihelgwn firade jag min minsting som fyllde 13 år. Var han inta bebis nyss? Vi bakade bullar och hallongrottor. David hjälpte till med båda. Joakim bakade havreflarn. Och så gjorde jag en tårta.

Jag lyckades ta mig ut i hobbyrummet både lördag och söndag så mysigt.

Killarna och jag tränade igår. Så skönt att åka bil till gymmet. Ja mamma och Moltas har kommit hem så nu har vi mormor, hund och bil hemma. Fullthus alltså.

Ha en skön måndag.

En dag på kontoret och hjärnan slutar fungera. Vad är det som får den att bli så slut. Känner mig ju pigg i kroppen. Kanske alla synintryckt, umgås med kollegor, gå upp tidigt ja vad är det? Vad kan jag göra för att inte bliv här trött i hjärnan. Jag vet faktiskt inte. Någon som har någon idé?

Jag kände mig riktigt tillfreds i helgen gjorde en massa kände mig uppåt och så en dag med barn, pendel, kontor så åker jag ner och känner att jag inte räcker till. Får inte dagens sysslor att gå ihop. Säg nu inte att jag ska minska mina sysslor. Hade en enda syssla jag skulle göra igår. Städa åt fåglarna. De stackarna fick inte städat igår. På vardagarna försöker jag göra en måste sak per dag förutom jobbet. Det är inte så att jag ska gör alla saker och har topp fint hemma varje dag. Utan en sak per dag kanske varannan dag. Lägger dem liksom på hög tills helgen då jag har förhoppningsvis mer energi. Jaja få lista ut hur jag ska göra.

Ha en bra dag

Att vakna och bara känna stelhet och småvärk i kroppen känns som en befrielse efter den värk jag har haft. Man känner sig lättare. Det är jag ställde mig på vågen i morse, äntligen under 100. Det betyder att jag har gått ner mer än 6 kg sedan i början av september. Wow.

Känner en glädje med viktnergång men samtidigt känner jag ingenting. Jag känner mig varken glad eller ledsen. Är liksom i ett neutralt läge. Det är bara. Jag ser allt positivt runt mig men jag känner inte med dem. Jag ser det negativa oxå och känner ännu mindre för dem för jag fokuserar på det positiva. Går framåt hela tiden. Händer det något negativt så försöker jag tänka vad är det värsta med detta, vad kan hända. Oftas så kommer jag fram till att inget händer och att det är jag själv som dömmer mig för hårt. Så jag försöker släppa det och acceptera det och går vidare. Jag jobbar väldigt mycket med acceptans just nu. En annan lösning är att vända det negativa till positivt. Svårare men ibland går det.

Vad tycker ni om min nya Golands-kopp?

Skulle ha satt en fördeg igår blev idag istället. Får roamig med att sätta deg ikväll och baka ut i morgonbitti.

Ha en skön fredag

Vilka dagar det har varit. Ojoj vilken värk. Och allt beror på ommöblering. Jag gjorde inte de tyngsta lyften själv utan fick hjälp av mina killar. Men jag kunde ju inte stå och peka med hela hand till dem utan var ju tvungen att hjälpa till. Så världens ryggvärk och vär ner i låren blev resultatet. Vi gjorde ommöblering i fredags. Under lördagen kom värken smygande var på urusel humör. På söndagen slog den till med fullkraft. Allts om vi har skalan 0-10 och 0 är ingen värk alls och 10 den värsta tänkbara. Så hade jag typ 15 i söndags. Låg en heldag i soffan och tittade på Lost. På måndagen hade det lättat lite och kommit ner till 10. Men för hög att ta sig iväg till jobbet. Försökte verkligen men fick se mig besegrad av värken. En dag till på soffan med Lost. Igår kom jag i väg. Värken låg väl på 8/9 genomsnittligt under dagen. Det betyder att värken kunde vara normal läge vissa timmar under dagen. Men efter all värk så funkade inte hjärnan så bra. Började med resan till jobbet. Jag lyssnar på böcker på pendeln, var så inne i boken att jag missade att vi hade stannat vid Stockholm Odenplan så när vi stod stilla vud Stockholm city så trodde jag vi var vi Odenplan. Ja som ni för stå fick lov att åka till Stockholm Södra och vända. Kom då precis till kontoret kl 8:00 istället för kvart/tio i. Så fick hämta te, gå på toa, koppla in dator osv på arbetstid med lite stress i mig. En kollega frågade om hon skulle ta en arbetsuppgift som krävde ganska mycket av min lilla hjärna och jag sa ja tack. För jag hittade inte ord. Bostäverna hoppade så folk fick heta lite konstigt ibland igår. Påväg hem hade jag kommit halvvägs till pendeln när jag upptäckte att jag hade glömt mobilen på jobbet. Vände och hämtade den. Hoppas på en bättre dag idag.. det känns mycket bättre redan klarare i huvudet, lägre värk. Så den här dagen ska jag nog klara galant.

Även fast man ibland faller så reser man sig på något konstigt sätt alltid. Vet inte hur det går till. Men det finns så mycket man fortfarande vill uppleva i livet. Så det är väl därför. Överlevnadsinstinkter kanske det är.

Ha det gott. Håll tummarna att jag kommer av vid rätt station idag.

Höstlov med barnen.

Igår var jag hos dietisten och sjukgymnasten. Forsätter att gå ner. Träninfen funkar oxå. Känner mig så himla nöjd. Joakim väntade på mig medans jag var hos dem. Vi gick sedan till Dollars stores. Faktiskt lite besviken på den. Komihåg att det var mycket roligare förut. Men nu har vi varit där.

Idag ska jag och Joakim på en japansk animerad film. David är nöjd om han får sitta framför sin dator. Det är Joakim som är intresserade av dessa filmer jag hänger bara med och betalar.

Idag gjorde jag stor tvätt av buren. Fåglarna var inte riktigt samarbetsvillig men hjälp av Joakim som vaktade dem medans jag snodde deras kära hem och duschade av den. Med lite bär hjälp av David så blev det bra i slutändan. Nöjd Pia och nörja fåglar. De fick en massa hirskolvar.

De gillar onte att bli fotade. De blir väldigt misstänksamma när jag kommer med mobilen. Men det känndes som jag hade sprungit ett maratonlopp. Svettet bara rann från mig. Men fa vad skönt det är att ha semester.

Vet ni jag har tagit höstlov i år. Känns så skönt. I morgon åker vi till Eskilstuna och hänger med mina polare och deras barn. Jag ska försöka få hänga en del med killarna denna vecka.

Har varit själv denna vecka och då verkar jag släppa allt som har med städning att göra. Men killarna kommer i eftermiddag och jag tänkte de skulle se fint ut i köket så innan frukost är iallafall ena sida på köket fint och Dagny jobbar med disken.

Tänkte få upp lampan i tacket idag oxå. Och när jag var på hugget så tog jag fram min halvdöda surdegsgrund och försöker få liv i den.

Nu gar jag satt mig med en kopp te framför pusslet som blev klart i går. Har hållt på med det hela veckan. Kom på en nu sak som gjorde att det tog längre tid att pussla ett pussel. Jag vände inte upp alla bitar och soterade ut kantbitarna ich byggde ramen först. Nä jag lät de ligga i en hög på bordet och tog en bit i taget tittade på omslaget och la biten på en ungefärlig plats. Det blev lite svårare. Men dessa pussel som jag pusslar så händer det ju saker på varje bit så man kan göra så.

Jag blev även klar med ena sidan av löparen jag broderar. Jag gör efterstygnen när hag är klar med båda och då får tomten ett ansikte.

Tankarna snurrar fortfarande men jag tänker försöka vara som en hund och vara här och nu och ta dagen som den kommer. Lite upsättning av lampor, pussel, syäda, pussla, göra rent fågelburen, pussla typ så. Det blir gymet med killarna i eftermiddag oxå.

Ha en skön lördag