50-års firande, valborg och middagsgäster. En intensiv vecka är avverkad. Nja inte riktigt middagsgästerna kommer ikväll. Men inte nog med det ska till Uppsala på lördag och träffa en kompis som det var alldeles för länge sedan jag såg. Nästa vecka blir inte mindre intensiv. Åker till Karlstad på konferensen måndag kväll och kommer hem onsdag kväll. På lördag denna vecka ska jag på något som heter PlanneCon har med bujo att göra. Så full fart.

Ballkongen är redo för kvällen.

Nallen har suttit där hela vinter med filt om sig. Gästerna ska få rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt. Bakade den igår. Var en jävulska grej att göra när man kör lågkaloridag. Kunde inte slika fingrarna och det luktade så himmla gott. Jag klarade mina kalorier och gästerna kommer få en god efterrätt.

Hade gott ner yttligare ett kilo. Så drygt 4 kilo på sex och en halv vecka. Bra va?

Fixade maj månads tema i min bujo riktigt nöjd.

Godmorgon denna torsdag. Igår hade jag tänkt att jag skulle röja lite hemma men ingenting röjdes bort.jag fixade så mina vänliga maskiner fick jobba iallfall. Tvättade och hängde tvätt. La (slängde) den torra tvätten i soffan. Diskmaskinen fick jobba lite oxå. Föresten eftersom jag fyllde diskmaskinen så kan man väl säga att jag röjde lite i köket. Vad duktig jag var då. Hoppas jag är duktigare i kväll. Kanske viker tvätten som ligger i soffan. Skulle behöva sätta två skott i jord. Håll tummarna att jag hittar energi till det.

Min energinivå är låga. Det ska pakas inför Gotlands resan. Sammlar kanske enegi till det. Orkar inte tänka alls.

Är på väg till dietisten. Hopoas på lite nergång i vikten. Har kämpa i fyra veckor med 5/2-metoden. Runt 800 kalorier två dagar i veckan. Borde ju hända något kan tycka.

Kram på er.

Efter en dag med smärta på nivå 9 typ hela dagen. Så känns den här morgon skön. Typ 7 på smärtnivån just nu. Kallare väder vet inte ut lufrfuktigheten är. Undra i fall det finns någon app för luftfuktighet. Kanske ska kolla upp det och sedan logg det i min bujo och se ifall jag har rätt när det gäller det. Det ska jag göra.

Igår var jag hos dietisten inte roligt, men inte oväntat. Hon tyckte jag inte skulle titta mig blind på vikten utan kolla på vad jag har förändrat i min mathållning. Ja jag är stolt över det. Men kirurgerna tittar på vikten. Och för att göra bröstoperation måste kilona gå ner. Det höll hon med om. Jag sa åt henne nu har jag gått så länge här och tycker att jag står stilla. Kommer inte neråt. Kan du nu börja säga till mig gör så här nu. Inte om du kunde göra så här. Säg till mig på skarpen nu följer du det här så får vi se hur det funkar. Okej sa hon vad tror du om 5/2 dieten. Ok sa jag hur går jag till väga. 2 eller 3 dagar i veckan så ska ditt kaloriintag ligga på 800 kalorier. Ok hur fixar jag det då. Pullver eller shaker. Så nu är det bestämt. Varannan vecka två dagar varannan tre dagar med början på torsdag. Håll tummarna att det börjar hända saker. Jag kan inte träna mig till en viktnedgång utan allt hänger på vad jag stoppar i mig.

Jag kämpar mot vikt och smärt för att få ett så långt liv som

Kämpar som bara fan. Försöker njuta av livet oxå. Kram

Rubriken är menat tilla att det är svårt att sätta en kort talande rubrik. Kom liksom inte på någon idag.

Jag har sovit bättre i natt men skulle behöva sova mera. Men om man ska vara positiv så om jag sover så här i några nätter så bilr det bra. Och snart är det helg och man kan ta sov morgon.

Värken? Den har ökat sedan i går. Den började i fötterna igår har spridit sig upp längsbenen. Nu sitter den värsta smärtan i höfterna och i nedre delen av ryggen. Jaja biter ihop och hoppas på att värktabletterna gör sitt så dagen löper på.

Ska till arvsmottagningen i dag. Det årligabesöket. De kommer att fråga hur viktnergången går. Och jag svarar väldigt sakta men åt rätt håll. Men vad fan ska jag göra kan ju inte träna som en galning. Men det är ju inte träning som gör att du går ner i vikt tänker ni. Jo jag äter mindre och bättre nu behöver jag träning för att hjälpa till. Försöker med lunchpromenader, ser till att jag uppnår stegmålet varje dag. Men det behövs mera. Men om jag gör mera kommer den jävla värken som gör att jag backar tio steg. Så vad ska jag göra? Vad ska jag gör för att gå ner i till en vikt som jag kan hålla utan att svälta mig? Ja jag vet inte. Skulle behöva en personlig trännare som vet exakt hur mycket jag kan pressa min kropp lite mer utan att bli sängliggande i dagar pga värk. Var hittar man en sådan? Och som inte kostar skjortan av en. Jag vet inte. Om någon vet så säg till.

Ha det!

Kram

Jag överlevde första dagen. Var trött men inte överdrivet trött. Värk? Ja men inte överdrivet. Nu ska jag ta mig igenom dag två och tror det kommer att gå kanon det oxå.

Hade besök av mamma och Moltas igår. Moltas tyckte det var läggdags så han kröp under täcket. Jag lyfte lite på täcket och tog några bilder på honom. VARNING för sötchock!

Har ni sett några spöken eller andra otäcka varelser? Förutom mig själv i morse så har jag inte det. Min dietist är sjuk så min viktkontroll får vänta tills i slutet av november. Men ställde mig på vågen hemma i morse. Den brukar väga som den hos dietisten. 2 kg ner. Tjoho. Havregrynsgröt två gång per dag och utan godis hjälper. Ja jag går mera. På tal om steg så har jag skaffat mig en stegräknare som jag har runt handleden och då räknar den ju alla steg jag tar. När min mobil räknar så missar den ju när jag inte har den med mig. Så från och med i dag ökar jag stegmålet per dag med 1000 steg till 8400. Har haft den nya i ca två veckor och ligger oftas runt 8 400 steg. När jag klara att komma upp i dessa steg de flesta dagarna i månaden ökar jag lite. Man måste ju utmanna sig själv hela tiden. Och jag får passa på att göra det nu när jag känner mig stark. Alltså jag utmannar mig med ytters små förändringar hela tiden och tar små, små myrsteg framåt. Så va inte oroliga att jag sätter för höga mål på mig.

Spökliga kramar och ha en spökig bra dag!

Ok påväg att träffa en ny dietist. Min vanlig är på föräldraledighet. Se hur denna tjej är. Nya idéer på hur jag ska lyckas gå ner i vikt. Kommer liksom inte ner. Men går inte upp heller. Som jag sagt tidigare så måste jag ta det lungt med träning. Får öka den ytters lite så jag inte får för ont. Börjar fundera om jag har börjat bli rädd för värken. Orkar likdom inte få skov av den. Vill bara fungera. På rehab sa de att man får stå ut med lite värk när man tränar innan det blir bättre. Men jag står ut med lite värk hela tiden så lite värk till blir mycket värk. Balans mellan mycket värk och lite värk. Hela tiden den här balansen. Börjar faktiskt tycka riktigt illa om det ordet. Balans i livet, balans i vardagen, balans i ekonomin, balans mellan barnen, balans i ut och intag av energi, balans med värken. Ja ni se balans överallt. I vanliga fall tänker man inte på det. Men i mitt fall som har fibromyalgi och sviter kvar av utmattningssyndrom så kan jag inte bara ignorera det. Måste hitta balans så jag fungerar så normalt som möjligt. Som när jag har en massa energi och vill göra en massa så måste jag hindra mig och så tvärtom. Måste säga det är svårare att hindra sig att göra än att göra när man inte orkar. Lättare att bita ihop än att hålla tillbaka.

Ja försök att sitta och gör ingenting när du vet att det står disk på diskbänken tillexempel. Testa det. Att inte jäkta till ställen man ska till. Det är svårt när hjärnan vill och kroppen säger nej.

Det är så mycket jag vill göra nu. Huvudet mår bra, bättre än på väldigt länge. Vill städa hemma men är rädd att jag ska ta ut mig förmycket så det hindra mig att gå till jobbet. Så jag hindrar mig att städa så jag kan jobba och tjäna pengar.

Jag tror ni börjar förstå hur jag har det nu. Jag typ mår kanon samtidigt som det är skit.

Ha det.

Ojoj vilken kamp jag för med mig själv varje dag när jag ska gå upp. Kroppen känns uråldrig medans själen känns ung. Vill göra så mycket som denna kropp inte orkar. Ibland önskar jag att någon (denna någon) skulle kunna komma och vara min kropp en eller två dagar. Jag är med liksom men någon annan gör det jag vill göra. Våren står för dörren. Vill fixa balkongen, plantera om blommor, när de har doppat vill jag tvätta fönster. Vill göra en storstädning i lägenheten. Vill fixa ordning i klädkammaren. Vill fixa min vävstol, har köpt saker som gör att jag kan komma igång med den. Har en massa pyssel i skallen jag vill göra. Börjar bli rädd för att jag inte ska orka min pysselhelg som jag sett framemot i ett helt år. Börjar fundera på kommer jag någonsin klara av att jobba 100%. Har ju svårt med 50%. Snart har jag varit sjukskriven i 180 dagar då kommer försäkringskassan att säga att jag är frisk nog att jobba 100%. Då är jag absolut inte redo. Vet inte ens om jag har unikt upp i 75% till dess. Orkar jag med en gång till med minimalt med pengar? Så många frågor snurrar i mig just nu. Jag får väl hoppas på vädret ska bli mer stabilt. Att temperaturen blir mer stabilt. Då kanske värken lättar.

Jag behöver gå ner i vikt också. Men det är svårt att träna när det värker. Det är himla lätt att tugga i sig något onyttigt när det värker som tröst. Och då är det jätte svårt att gå ner då. Samtidigt som jag vet att i längden så blir värken bättre om jag tränar och äter mindre så jag går ner. En ond cirkel alltså. Jag köttar på. (Köttar=kämpar)

Hoppas ni har det bättre KRAM

Jaha då är det torsdag igen. Ska till Kista på team-möte hoppas på att jag får komma till psykologen en eller två gånger till. Annars är detta sista gången på PBM. Slut på rehab början på något nytt och förhoppningsvis långvarig långsam återgång till arbetslivet och ett mer aktivt liv men min värk. Vad har jag lärt mig på rehab då? Ja min värk kommer inte att ta död på mig. Den kommer inte att försvinna. Men den får absolut inte ta över. Jag har accepterat att den finns men det betyder inte att jag är glad för att jag har den. Jag kan tänka mig över värktopparna och fortsätta att göra det jag vill. Har bara fått acceptera att jag inte kan göra allt på engång utan lite i taget. Och jag har lärt mig att vara glad för det jag har gjort och inte deppa ner mig på saker jag inte har gjort. Jag har lärt mig mycket om mig själv. Vet var mina gränser är. Men tyvärr betyder det inte att jag alltid gör som jag har lärt mig. Jag är inte mer än en människa. Och vi verka vara skapta att tänja på gränser speciellt på våra egna. Att det är ett mer stressigt samhälle vi lever i gör inte saken bättre. Mer synintryck får vi varje dag från sociala medier och mer ser vi vad andra gör och vill också göra det även fast vi inte hinner. Jag har lärt mig att det är bra att ha tråkigt att bara sitta ner ett tåg och göra ingenting. För att återhämta sig. Ojoj nu höll jag på att glömma, jag har lärt mig att andas med magen. Inte bröstet utan magen. När ni sitter i bilen, pendel, tunnelbanan till jobbet så andas med magen och känn hur kroppen slappnar av. Gör det på fika rasten och lunchen. Eller sätt er och andas en minut innan ni tar tag i något jobbigt. Andas med magen efter det jobbiga. Ja försök att andas med magen så mycket ni kan. Det hjälper. Du ger ni hjärna signal att det är lugnt. Andas bara med bröstet när du anstränger dig som en snabb promenad eller du är ute och joggar eller tränar med annat. Då behövs det. Små barn andas med magen automatiskt men det försvinner oftast när man blir äldre. Så lär era barn att andas med magen då klarar de stressen i skolan bättre. Ja nu vet ni det.

Annars så bakade jag en banan/chokladkaka igår. Vi hade en massa bananer på jobbet så kakan åker med mig dit. Var ju hos dietisten i går. Hade gått upp men inte så mycket. Knappt ett kilo så jag är nöjd och tar nya tag igen.

Ha det!