Himmeln är blå och solen lyser stark. Det kommer att bli en varm och fin dag som vanligt denna dag.

Fick barnen att gå upp och göra frukost och sjunga för mig. Lite knorr var det men det blev fint ändå. Känner mig firad. Fick ett fint glas av dem. Tog ett kort för att visa men kortet blev så konstigt så jag får ta ett nytt när jag kommer hem. Ni får ett kort på mina killar istället.

Har glömt att lägga ut färdigt pyssel. Så slarvigt av mig.

Har pysslat med ett pringlesrör och presentpapper så det blev en förvaring för brödpåsar som man kan återanvända till hembakat bröd.

Har virkat en trikåmatta till badrummet oxå.

Igår var jag, mamma och killarna och köpte färg till deras rum. Varsin färg. David tog ljus torkos och Joakim lila. De får två väggar var med sin färg.

Själv så känner jag mig utmattad men ganska glad ändå. Värken sitter mest i fötterna nu så det är lite jobbigt. Men det funkar.

Ha det gott.

På väg till min årliga MR-röntgen. Typ en gång i halvåret tänker jag på att jag har bröstcancer genen annars. Nu är det dax igen och bli lite orolig.

David är hemma med mormor och försöker ta det lungt. Han är sig själv igen. Har typ myror i hela kroppen och har jätte svårt att sitta stilla.

När det regnar så droppar och låter det enormt på balkongen så det är svårt att sova. Så det blev väldigt lite sömn i natt. Så trött är man. Hoppas jag inte somnar på jobbet i eftermiddag. Imorgon är det avslutningsdagen för killarna. Tyvärr så får inte David vara med. Han ska vara på mormors balkong och titta ut mot skolgården om det inte regnar så är avslutningen på där. Men det verkar mer troligt att den är i matsalen i år. Jag följer med Joakim till hans avslutning. I år tackar han av sin lärare som ska sluta. Ännu vet vi inte vem som tar över. Men Joakim verkar vara nöjd ändå.

Vilken vecka. På själva nationaldagen vaknade David upp med en extrem huvudvärk, gav honom alvedon med det hjälpte inte. Ringde rådgivningen och de tyckte jag skulle åka in med honom till barnakuten. Ringde pappa Peter och undrade fall han kunde köra in oss. Efter hoppande mellan närakut och barnakut. Visade det sig att David hade bältros. Han hade klagat några dagar innan att det sved och gjorde ont på höger sida och då ville han inte ens ha en tröja på sig. När han sedan kom till mig var det bättre sved lite med inga prickar eller så. Så jag tog med honom till jobbet så han kunde ha det lungare som en extra dag, fortfarande inga utslag. Han mådde hur bra som helst då. Kräkningarna kom i bilen in till akuten och när han skrevs in på närakuten. När doktorn undersökte honom började han kräkas igen men samtidigt hade doktorn och jag set de typiska bältros utslagen på höger sidan, både på bröstet och ryggen, som ett bälte alltså. Men hon blev orolig för huvudet och kräkningarna så hon skickade oss till barnakuten. Där fick vi ett infektionsrum som gjorde att vi inte kunde komma ut i sjukhuset. Eller in kanske är bättre. Vi hade en dörr att ta oss ut på gatan där vi parkerade bilen. Jag och David var där på akuten hela dagen. Medans Peter och Joakim kom och gick under dagen. Efter ett antal prover, benmärgsprov och MR-röntgen av huvudet så misstänkte de att bältrosviruset hade vandrat upp i hjärnan. Så på kvällen blev David inlagd på infektionsavdelningen (jag med). Eftersom vi var tidiga att komma så finns det botemedel mot bältros så det fick han. Efter en tuff natt med mycket kräkningar så var David helt slut han sov eller halvsov hela dagen. Under dagen blev en del prover klara och de konstaterade att han hade hjärnhinneinflammation men de var inte hundra på om det var virus eller bakteria som orsakade det så de gav honom antibiotika oxå tills de var säkra att det var bältrosviruset. David blev piggare framåt kvällen så vi frågade om vi kunde få in monopol. Natten blev lugn och dagen efter börjar min vanliga David komma tillbaka. Vi fick åka hem på kvällen på torsdagen men instruktion att David skulle vara stillsam. Det har varit det svåraste kan jag säga. David är väldig rörlig av sig han är typ överallt hela tiden. Så att få honom att sitta still har varit en utmaning. I torsdags kom monoplet fram och vi började att spela sedan blev det för sent så vi gick och la oss. Igår väntade vi hela dagen på att Joakim skulle komma hem från skolan så vi kunde fortsätta men han ville inte. Men som tur var kunde mormor ta över och spelet fortsatte. Vi är inte klara ännu. Och balkongen är nu upptagen av monopol.

När jag höll på att skriva ett blogg inlägg igår ringde försäkringskassan. De sa att de kunde nog inte godkänna det nya sjukintyget. De tyckte inte min doktor hade skrivit tillräkligt. Blev förstås upprörd och försökte få tag påmin läkare men misslyckades. Lite senare ringde FK igen och talade om att hon hade pratat med min arbetsgivare och även min läkare för komplettering och fått uppfattningen att jag egentligen knappt orkar jobba det jag gör nu så efter komplettering från min läkare så kanske det går igenom iallafall.
Jag kan säga att jag pratade med min chef som talade om att personalavdelningen hade kontaktat honom och frågat hur det går för mig. Min chef svarade att jag kämpade som tusan och mina kollegor hjälpte mig genom dagarna. Och om Pia måste jobba heltid så tror jag vi ser henne här i två veckor sedan blir hon heltidssjukskriven igen och då vet jag inte om kommer tillbaka. Det sa min chef alltså som personalavdelningen vidarebefordrade till FK. Inte undra på att hon på FK fick en tankeställare. Först blev jag arg och ledsen på FK sedan blev jag så glad att jag har en chef och arbetsgivare som stöttar mig och ser hur jag kämpar. Jag kommer att kämpa vidare för alla har inte den turen att ha det stödet efter så här lång tids sjukdom.

Nu ska jag göra en liten rabarberpaj och lite rabarberkräm. När pajen är färdig ska jag ringa mamma och fråga om hon vill komma över på fika. Killarna vill äta tacos ikväll och vill att mormor ska vara med oxå. Vi får se hur det blir. På något sätt ska jag ta mig till affären och köpa äppeljuice som jag har lovat Joakim. Vet inte riktigt hur. För jag är så himmla utmattad efter dessa dagar.

Ha det bra!

I dag har jag en krypande känsla i mig. Känner mig rastlös. Vet varför. För i dag skulle min älskade ha blivit 45 år om han hade levt. Vissa dagar kan man inte bara gå förbi utan att de känns i kroppen. I dag är det en sådan. Vi var födda samma år. Han elva dagar tidigare än mig så vi var verkligen jämn gamla. Saknaden är enorm. I dag är det en sådan där dag då jag känner mig så känslosamt ensam. Mina tanka snurrar runt i dag. Funderar på hur det skulle ha varit om han hade levt. Hade vi fortfarande varit ett par eller hade alkoholen ännu en gång särat på oss. Fredrik du kämpade verkligen mot alkoholen jag vet det. Jag vet att du ville vara med mig oxå. Men ångesten tog dig. Den ångest som en långtids alkolist ger, speciellt när man försöker att sluta. Och tyvärr finns det inte en av och på knapp som mam kan trycka på utan man måste igenom det. Tyvärr orkade du inte även fast du visst vad som fanns när du kom ur det. Ångesten var för djup och stor för dig. Önskar att jag hade varit starkare och kunnat hjälp dig mera. Saknar dig. Du var en fin, omtänksam och snäll man inners inne. Tyvärr tryckte begäret efter alkoholen ner mycket av dina goda sidor. Men du visade dem ibland för din omvärld och fick många att tycka om dig. Våra själar kommer att ses igen men på vilket sätt vet jag inte. Vi ses älskling.


Vad skönt det var att skriva av sig. Nu fortsätter jag min dag lite lättare till mods.

Ha en bra dag.

Försov mig igen. Kroppen bara skriker sov. Är så jävla trött så jag darrar. Men sitter på pendeln vissligen två tåg senate än vanligt. Skönt att det är fredag och måste säga att skönt att barnen är hos sin pappa denna helg så jag får sova tills jag vaknar två dagar i rad.

Ha det

Idag kom jag upp när jag brukar gå. På något sätt lyckades jag duscha och få i mig lite frukost och missade bara mitt vanliga tåg. Kom alltså med tåget efter. Men i vanliga fall får jag typ sitta på tåget i ca 10 minuter innan det går. I dag hade jag typ 2 minuter tillgodo. Om tåget håller sin tid så kommer jag ca fem minuter sent till jobbet. Bra jobbat pia.

Igår var jag på friskvård med jobbet. Gjorde mindfulness otroligt skönt. Sedan var det fika med ett föredrag om att man blir smart av att träna. Det var riktigt bra. Och konstaterade att det lilla jag gör är bättre än ingenting. Ska fortsätta med det och hylla mig själv när jag gör lite mer. Fick lära mig att det dör lika många av stilla sittande som dör av tobak varje år. Riktigt otäckt faktiskt. Så när ni sitter i soffan och tittar på TV res er när det är reklam. Ni som sitter på jobbet res er var 30 minut eller ännu bättre stå och jobba. Om ni inte har höj och sänk bara bord prata med er arbetsgivare om det. De vill ha frisk personal så de borde gå med på det. Själv sitter jag oftas men virkar ju så jag kör just nu så här. När ett varv är klart så reser jag mig och går några steg runt i rummet. Har som tur var trådlösa lurar så blir lite rörligare. Jag har ett höj och sänk bart bord använder tyvärr inte det så som jag bör göra. Benen värker så snabbt. Men som jag skrev innan så reser jag mig ca en gång var tjugonde minut. Om det inte ringer för mycket. Men ska nog försöka stå lite mera iallafall.

Ha det