Igår ringde handläggaren på försäkringskassan och meddelande att jag har på mig till den 2 juli att komma in med nytt medicinskt intyg om den här sjukperioden ska gå igenom. Hon meddelade oxå att de bedömmer att om jag kan få sitta i ett enskild och inte svara i telefon då kan jag jobba heltid och även orka med min vardag. För då får kag inte så mycket stimulans. Så bedömmer försäkringskassan. Jag jobbar som telefonist. Mitt jobb är att svara i telefon. Nu är den växel jag jobbar vid förhållande till typ försäkringskassans egen en lugn växel vi har inte kö på flera minuter utan vi hinner gå på toaletten hämta en kopp te/kaffe mellan samtalen. Vi hinner oxå skoja med varandra och må bra med varandra. Mina kollegor har hjälp och stöttat mig genom dessa jobbiga år och de fortsätter. Jag kanske kämpar varje morgon att komma iväg. Men när jag är där tror jag inte det har gått en dag som jag inte ha skrattat. Jag mår oftas bättre de dagar jag har tagit mig till jobbet. Visst värken och tröttheten av den går inte att bota helt med skratt, men det lindrar. Min depression har blivit hjälpt. Jag får positiv stimulans från jobbet som gör att jag kan kämpa vidare. Nu känns det som försäkringskassan försöker ta det i från mig.
Jag har jättebra stöd från min arbetsgivare, kollegor, husläkare och terapeut men försäkringskassan vill bara själpa en. De gjorde det förra sommaren fick börja om från början och kämpa mig tillbaka. Vet faktiskt inte om jag orkar en gång till.

Som jag sa igår så sminkade jag mig i går. Tänkte det skulle stärka självkänslan och jag skulle känna mig fin. Gjorde det. I morse så tänkte får nog vänta tills efter mitt besök hos terapeuten. Så jag satte på mig sminket på pendel. Som vilken annan tjej som inte hann göra det hemma. Så jag fortsätter att kämpa.

Ha det