Här sitter jag på min balkong och försöker njuta för stunden men kan inte. Det gör så jävla ont. Låg typ en timme i sängen och försökte ta mig upp så jag skulle kunna ta värktabletter. Och när jag tar tabletterna hjälper de ytterst lite. Men så pass mycket att jag kan tänka någolunda. Men vad tänker jag på då? Hur fan livet har kunnat bli så här. Varför ska jag ha värk hela tiden? Varför tras mattan under mina fötter alltid bort när det börjar bli bättre? Varför kämpar jag?
Idag har jag inget svar. Jag skulle faktiskt helldre sitta på jobbet utan smärta och umgås med mina kollegor och svar på alla möjliga och omöjliga samtal som kommer in. Hade fått skratta lite, bli irriterad på de omöjliga samtalen. Skulle inte ens fundera så mycket. Utan bara vara. Men det tycker inte försäkringskassan, de skriver i sin bedömning att de inte bedömmer min sjukdom utan min arbetsförmåga utifrån de medicinska underlag de får. Min läkare skriver väldigt tydligt att jag inte kan arbeta 100% till och med att jag knappt kan arbeta 75%. Men FK lyssnar inte på henne utan vill ha mer medicin sekunder lag då de bedömmer att jag kan arbeta i högre omfattning där jag har en lugn miljö med låg ljud nivå som inter utlöser stress. Var finns det jobbet? På min balkong kanske? Jag tror det inte finns ett arbete där det är lugnt utan ljud som utlöser stress. Utom om de stänger in mig i ett rum åtta timmar per dag utan kontakt med någon. Ingen telefon eller dator för det kan utlösa stress. Att allt detta utlöser depression är inga problem då är det bara att ta ett piller och fortsätta sitta i sitt rum. Men vad skulle de göra om jag säger jag blir stressad av att se folk hur ska jag då ta mig till mitt ensamma rum? Ni hör hur det låter. Jag är en social tjej behöver kontakt med andra. Växeln jag jobbar i är inte som FK med långa köer. Utan det finns tida att prata med kollegor, gå på toaletten, hämta en kopp te. Jag har medvetet flyttat på mig för att inte ha så stressigt. De andra jobben var stressigare. Tider som skulle passas osv. Här på mitt jobb nu har jag kollegor som hittar orden jag tappar, de hjälper mig när min engelska försvinner. De stöjer mig och tar de arbetsuppgifter som kan göra mig stressad. Jag är i rena paradiset när det gäller arbete efter hur jag mår. Jag har jobbat i tjugoår i detta hus på en massa avdelningar och min arbetsgivare vill ha mig kvar. Varför kan inte FK se att allt det och låta mig bli frisk. Istället för att dra undan mattan varje gång jag har kämpat mig upp igen. Eftersom de drog undan mattan förra året har de hjälp min kropp att få sjukdomen fibromyalgi. Om vi hade samma system som i USA så hade jag stämt dem. Men vi har inte det vi ska bara bocka och niga och tacka så mycket och göra som de säger så de kan snygga till statistiken.

Nä nu ska ni få se min fina squash planta som blommar. Även mina rödbetor växer så det knakar.

Ha det!