I dag har jag en krypande känsla i mig. Känner mig rastlös. Vet varför. För i dag skulle min älskade ha blivit 45 år om han hade levt. Vissa dagar kan man inte bara gå förbi utan att de känns i kroppen. I dag är det en sådan. Vi var födda samma år. Han elva dagar tidigare än mig så vi var verkligen jämn gamla. Saknaden är enorm. I dag är det en sådan där dag då jag känner mig så känslosamt ensam. Mina tanka snurrar runt i dag. Funderar på hur det skulle ha varit om han hade levt. Hade vi fortfarande varit ett par eller hade alkoholen ännu en gång särat på oss. Fredrik du kämpade verkligen mot alkoholen jag vet det. Jag vet att du ville vara med mig oxå. Men ångesten tog dig. Den ångest som en långtids alkolist ger, speciellt när man försöker att sluta. Och tyvärr finns det inte en av och på knapp som mam kan trycka på utan man måste igenom det. Tyvärr orkade du inte även fast du visst vad som fanns när du kom ur det. Ångesten var för djup och stor för dig. Önskar att jag hade varit starkare och kunnat hjälp dig mera. Saknar dig. Du var en fin, omtänksam och snäll man inners inne. Tyvärr tryckte begäret efter alkoholen ner mycket av dina goda sidor. Men du visade dem ibland för din omvärld och fick många att tycka om dig. Våra själar kommer att ses igen men på vilket sätt vet jag inte. Vi ses älskling.


Vad skönt det var att skriva av sig. Nu fortsätter jag min dag lite lättare till mods.

Ha en bra dag.