Fick en timmes sovmorgon för att jag skulle till terapeuten. Så skönt. Det var oxå riktigt skönt att komma hem och maten var färdig. Känns lite lyxigt faktiskt.

Jag har ont. Speciellt i ryggslutet. Jag är trött men jag känner mig stark. Sminket och hörhängerna är på plats. Så jag är redo för dagen. I dag var det första gången på tre veckor som jag funderade ett litet svagt ögpnblick på att stanna hemma. Sa till mig själv att om jag behöver vara hemma så är det väl bättre att vara hemma i en vecka utan barn. Då jag kan pyssla om mig själv ordentligt. Jag hoppas jag tänker nästa vecka så här "om jag orkade jobba heltiden en hel vecka med barnen hemma ska jag väl orka jobba en vecka utan barn". Sen får jag hoppas att veckorna går och helt plötsligt så är det jul och då är jag ledig i två veckor.
Hålla alla tummar att det går. Om det inte går så ör det ingen katastrof heller. Nu tar jag en dag i taget. Kommer klara denna dag. Kommer hem till en överlycklig Moltas och en glad mamma som serverar mig mat. Förhoppningsvis glada killar oxå.

Imorgon tror jag ni får en bild på den första stickade döskallen på mina vantar. Så roligt att sticka mönster tar tid men roligt.

Ha en bra dag.

Ned barnen hemma. Hur ska detta gå? Har förberett mig. Tagit hjälp. Så det ska gå bra. Mamma tar hand om matlagningen och hjälper barnen med läxor. Jag tar en dag itaget så kommer det att gå.

I lördags hade jag ont. Och i söndags känder jag mig utmattad. Idag mindre ont än lördags men ont. Mindre trött än söndag men trött. Det är bara att kämpa på.

Idag levererar jag kakor till kollegor. Så jag har en dramaten fylld av kakor och godis. Några har längtat efter dem så jag kommer att göra några glada idag.

Mamma och jag gick i genom mina utgifter och kollade på vilka som jag kan sortera bort. Tyvärr fick min underbara prenumeration av bujo-boxen ge vika. Men man måste ju få igång sin ekonomi igen. Har en del saker som behövs betalas av. Men efter som jag jobbar heltid nu så finns det hopp att allt kommer på rätsidan igen. Det är bra att gå igenom sina utgifter och se om man kan dra ned något.

Jag överlevde första dagen. Var trött men inte överdrivet trött. Värk? Ja men inte överdrivet. Nu ska jag ta mig igenom dag två och tror det kommer att gå kanon det oxå.

Hade besök av mamma och Moltas igår. Moltas tyckte det var läggdags så han kröp under täcket. Jag lyfte lite på täcket och tog några bilder på honom. VARNING för sötchock!

Har ni sett några spöken eller andra otäcka varelser? Förutom mig själv i morse så har jag inte det. Min dietist är sjuk så min viktkontroll får vänta tills i slutet av november. Men ställde mig på vågen hemma i morse. Den brukar väga som den hos dietisten. 2 kg ner. Tjoho. Havregrynsgröt två gång per dag och utan godis hjälper. Ja jag går mera. På tal om steg så har jag skaffat mig en stegräknare som jag har runt handleden och då räknar den ju alla steg jag tar. När min mobil räknar så missar den ju när jag inte har den med mig. Så från och med i dag ökar jag stegmålet per dag med 1000 steg till 8400. Har haft den nya i ca två veckor och ligger oftas runt 8 400 steg. När jag klara att komma upp i dessa steg de flesta dagarna i månaden ökar jag lite. Man måste ju utmanna sig själv hela tiden. Och jag får passa på att göra det nu när jag känner mig stark. Alltså jag utmannar mig med ytters små förändringar hela tiden och tar små, små myrsteg framåt. Så va inte oroliga att jag sätter för höga mål på mig.

Spökliga kramar och ha en spökig bra dag!

Efter två dagar i horisontell läge är det dax att ta upp kampen igen. Ja nu ska jag inte ljuga lpg kanske inte hela tiden. Men vilade hela tiden gjorde jag. Sov jag inte så satt jag och tittade på någon serie eller lyssnade på min bok. Pusslade lite, stickade lite. Tog det jävligt lungt.

Igår kväll tog jag mig till tjejen som fixar mina ögonbryn så ny känner jag mig lite fin. Och när man känner så är det lättare att ta upp kampen på tröttheten och värken. Ja har mer värk nu igen men hanterbar.

Hamnade på ett tidigare tåg som var försenat så jag kommer inte försent till jobbet utan troligare tvärtom. Men om jag hade väntat på nästa tåg hade jag garanterat blivit sen. Bättre tidigt än sen.

I helgen fixade jag in min bujo. Tiger och Tigge tema blev det

Ett nytt pussel på gång oxå

De har satt upp de fina höst prydnadsträden igen vid bussarna i Märsta

Vad helgen går snabbt. Även fast det blev tre dagar så gick det snabbt. Varför tre dagar undrar ni? Jo David tappade rösten på torsdags kvällen och den var fortfarande borta på fredagsmorgonen. Han var knallröd i halsen och hade glansiga ögon som bara han kan få när han är sjuk. Så det blev en VAB-dag i fredags. Vi hittade rösten framåt lunch och han blev snabbt bättre. En typ 24 timmars sjuka.

Ja hur mår jag själv då? Förutom att jag är konstant trött så har värken ökat lite. Har haft någon vecka då fötterna inte gjort ont när jag kliver upp ur sägen. Nu är värken tillbaka. Det känns som att kliva på en massa lego när tyngden kommer på fötterna. Men det ger sig efter ett tag.

Idag ska jag till läkaren och då får jag se om hon tycker min plan är bra. Gå ner lite i medicinen och börja jobba 100% i slutet av oktober början av november. Jag ser fram emot det iallafall.

Har börjat på ett nytt pussel. Så snart är det dax att sälja dem och skaffa nya.

Ni får ha en bra dag.

Hans mobil är lagad och jag ska hämta den efter jobbet idag.

Var hos terapeut nu på morgonen. Han påminde mig om vilken resa jag hade gjort. Hur jag har klarat av svårigheter och hur jag har gått vidare. Kände mig nästan som en superkvinna. Vilka berg jag har bestigit för att kunna sitta här nu och skriva om det. Men ändå känner jag frustrerad på mitt liv. Hatar att jag måste balansera så himmla mycket med allt. Ja jag vet att livet är en balansgång. Men innan fibron så behövde jag inte tänka om jag skulle orka att ta en promenad och samtidigt orka jobba en hel vecka. Då kunde jag visst bli trött av en lång promenad men efter att vilat lite så var det bara att köra. Nu kan jag ju inte det för tröttheten av promenaden kan hålla i sig i dagar. Visst blir man frustrerad. Ser andra familjer gör en massa roliga saker med sina barn på helgerna. Men jag måste hämta krafter på helgerna för att orka veckan som kommer.

Fy så tråkigt allt låter. Jag vill inte vara tråkig. Vill inte ha tråkigt. Vill ha roligt. Vara rolig. Men fan fibro att du hindrar mig.

Jag är iallafall lite piggare idag än jag var i går.

Vilka ska bilda regering? Vad händer? Många frågor. Skulle tippa på att många ringer och frågar idag. Som tur är behöver jag inte svara utan kan koppla vidare till informationen. Eller så ringer ingen och det blir jätte lugnt på jobbet. Vi får se.

Jaha igen. Nu är min värk obefintlig. Hugger till i bland med inget mer. Jävla skönt. Nu skulle de kunnat vara frid och fröjd. Nä inte är det. För då när värken inte härjar kommer utmattningen i stället. Huvudet är så trött. Vet inte alltid hur jag håller mig vaken. Vill sova och sova och sova osv. Nu är kampen mot tröttheten igång. Kommer knappt upp ur sängen det känns som kroppen sover även fast jag är uppe och gör saker. Varför kan inte jag får känna mig helt ok en längre tid. Utan en massa värk och en jävla trötthet som är så svår att kämpa emot. Visst är man trött när man går upp på morgonen tänker ni men jag tror inte ni känner samma trötthet hela dagen. Utan när ni väl kommer upp och börjar göra er i ordning för dagen blir ni pigga. Jag blir inte pigg. Jo lite piggar vid halv sju tiden i typ en halvtimme. Sedan kommer tröttheten över mig igen.

Usch vad jag gnäller. På väg till jobbet nu iallafall. Killarna är hos mig denna vecka så får lite annat att tänka på än mig själv.

Ha det!

Ok påväg att träffa en ny dietist. Min vanlig är på föräldraledighet. Se hur denna tjej är. Nya idéer på hur jag ska lyckas gå ner i vikt. Kommer liksom inte ner. Men går inte upp heller. Som jag sagt tidigare så måste jag ta det lungt med träning. Får öka den ytters lite så jag inte får för ont. Börjar fundera om jag har börjat bli rädd för värken. Orkar likdom inte få skov av den. Vill bara fungera. På rehab sa de att man får stå ut med lite värk när man tränar innan det blir bättre. Men jag står ut med lite värk hela tiden så lite värk till blir mycket värk. Balans mellan mycket värk och lite värk. Hela tiden den här balansen. Börjar faktiskt tycka riktigt illa om det ordet. Balans i livet, balans i vardagen, balans i ekonomin, balans mellan barnen, balans i ut och intag av energi, balans med värken. Ja ni se balans överallt. I vanliga fall tänker man inte på det. Men i mitt fall som har fibromyalgi och sviter kvar av utmattningssyndrom så kan jag inte bara ignorera det. Måste hitta balans så jag fungerar så normalt som möjligt. Som när jag har en massa energi och vill göra en massa så måste jag hindra mig och så tvärtom. Måste säga det är svårare att hindra sig att göra än att göra när man inte orkar. Lättare att bita ihop än att hålla tillbaka.

Ja försök att sitta och gör ingenting när du vet att det står disk på diskbänken tillexempel. Testa det. Att inte jäkta till ställen man ska till. Det är svårt när hjärnan vill och kroppen säger nej.

Det är så mycket jag vill göra nu. Huvudet mår bra, bättre än på väldigt länge. Vill städa hemma men är rädd att jag ska ta ut mig förmycket så det hindra mig att gå till jobbet. Så jag hindrar mig att städa så jag kan jobba och tjäna pengar.

Jag tror ni börjar förstå hur jag har det nu. Jag typ mår kanon samtidigt som det är skit.

Ha det.