Har faktiskt sett framemot denna dag då jag ska lära mig något nytt och få mer kunskap i min roll som telefonist. Så håll tummarna att jag inte blir för trött av allt nytt så jag inte lär mig något.

Blev klar med broderiet igår. Min systerdotter fick en liten tjej nyss och jag fick äran att brodera en tavla med namn, födelsedag, vikt och längd står. Jag har fått godkänt att visa den här.

Det svarta prickarna under nallens tass är min signatur ifall ni undrar.

Det är både skönt och tråkigt att bli färdig med ett handarbete.

Om ni tycker att jag är för öppen här imin blogg så kan jag säga att mina innersta tankar och funderingar sparar jag för mig själv och vissa utvalda personer. Allt jag skriver här är mest om känslorna kring att leva med FIBRO och det är många känslor. Många kamper gör jag varje dag för att komma upp och fungera så normalt som möjligt. Men jag som person är öppen så det är så här jag är. Man väljer själv om man vill läsa om det eller inte. Jag passar mig noga för att namnge andra och skriva om andra. Ja jag skriver om mina (snart) tonåringar. Men det är funderingar om jag gör rätt emot dem. Jag skulle kunna skriva en massa om dem men låter bli. De är mina ljus i livet. Mina bevingade små dunisar är oxå mina ljus i livet. Mamma och Moltas oxå. Mamma som får höra ännu mera om mina tankar och funderingar än vad jag skriver här. Men visst jag skriver väldigt öppet om mig själv. Jag står för varje ord jag har skrivit. Kan ha skrivit tokiga saker men är inte mer än en människa.

Ha en skön lilllördag

Kände mig som en zombie i går eftermiddag för att jag var så trött. Kylan gör att det är en konstant irriterad små värk. Förra året hade jag onte speciellt ont i kylan men det kanske var kallare då? Kanske måste bli minus grader och torrare i luften innan värken minskar. Håller tummarna på det.

Igår blev jag fördig första delen av mitt broderi. Nu är det bara efterstygn och text kvar. Lilla tjejen som ska få dem har kommit oxå. Så vi martchade varandra där.

Ny har jag broderat så mycket så jag har inte virkat på nästan en och en halv månad så nu börjar jag verkligen längta efter virkningen igen. Snart får jag göra det.

Ni får ha en trevlig onsdag

Efter första dagen på jobbet kan jag bara konstatera att jag är utmattadtrött på kvällen. Har haft en irriterande småvärk i hela kroppen hela dagen. Gick en massa steg.

Idag har jag satt på mig kängorna och då få varmare fötter som kanske gör att värken i dem lättar lite.

Var hos dietisten igår. Tyvärr vissade vågen på över hundra. Men som min dietist sa så brukar jag vara hos henne på morgonen och inte på kvällen så hon tror att jag står still i vikten. Men tuff som jag är mot mig själv så har jag bestämt att jag inte ännu har nått första målet. Men om det är under nästa gång så har jag det.

Ha det gott.

Jaha nu har snart mitt break kommit till sitt slut. Mår jag bättre? Nja. Värken är bättre. Jag har känt glädje. Men energin var är den? Vill göra saker. Som pyssla om mig själv. Ha färgbomb i håret, raka bena, ta ett fotbad. Mina blommor behöver vatten, fåglarna behöver få rent. Gör jag något av det? Nä liksom bara går omkring som en zombie, en trött zombie som bara är och gör inget.

Jag har nog blivit tonåring igen för det är precis så min äldsta son gör. Han är i sin egen värld. Men jag tror han känner sig gladare än mig. Så jag är nog inte i tonåren.

Nä jag är i min fibrodimma och försöker hitta en lösning som får dimman att lätta.

Allt jag försöker göra känns som jag först måste klättra upp på ett berg för att komma igång. Sedan klättra upp på yttligare ett för att göra det. Sedan klättra upp på ett till för att komma ner. Måste alltså klättra även för att vila. Och i en dimma.

Men på fredag ska jag börja jobba. Vem vet dimman kanske lättar då? På torsdag ska jag till dietisten och se fall jag fortfarande är under 100 kilo.

Hoppas att ni har det bättre.

Man kan undra ifall jag har gett upp kampen mot depressionen eller går jag till angrepp från ett annat håll så jag inte sjunker för lågt. Jag är helt klart inne i en depression just nu. Har kämpat emot den de senast fem-fyra veckor och verkligen trott att gå till jobbet och få stimulans av att vara social med kollegor och göra mitt jobb och ha rutiner.

Det har inte hjälp.

Har inte känt mig riktigt glad på jätte länge. På ytan kansk men längst inne nä. Ljuset vi har inne oss som får oss att gå vidare och känna lycka, energi osv är väldigt svag hos mig. Nu gör jag ett break och försöker vända spiralen som gör ljuset svagare.

Igår försökte jag slappna av tydligen åkte alla spänningar i kroppen upp i huvudet. Jävlar vilken huvudvärk jag hadde. Gick och la mig tidigt och efter en dusch kunde jag sova. Vaknade tidigt. Huvudvärken är borta. Håller nog på att läka.

Tog ett fotbad nu på morgonen. Detvar riktigt skönt för fötterna. Lite miljöombyte ska jag försöka men oxå. Men först en fika med en vän.

Måste berätta att mina fåglar verkar se när tågen åker förbi. De börjar kvittra som galningar när det händer. I nte som de är rädda utan som det händer något roligt. Tok fåglar.

De är mer rädd för min mobil än tågen.

Tycker dagarna går för fort. Tycker inte ni? Man hinner inte göra det man vill innan dagen är slut. Kanske beror på att jag måste vila så mycket för att orka göra någonting alls på en dag. Men visst har åstadkommit en massa i helgen som jag kan känna mig nöjd med. En container har stått på gården som man kunde slänga grovsoppor i. Så jag lyckades slänga en del skit. Jag har storstädat i badrummet. Tvättat. Städat åt fåglarna. Röjt. Ja en heldel även fast jag har haft en hög värk och villat en massa. Brukar göra något i en halvtimme sedan vila en halvtimme till en timme beroende hur ansträngande det jag gjorde var. Sedan börja om göra något, vila, göra något, vila. Ja ni förstår. Vila betyder inte alltid att lägga sig och dåsa i sängen. Kan betyda att sätta sig med en kopp te och titta på ett avsnitt av serien jag följer, kan betyda att jag sätter mig och pyssla samtidigt som jag lyssnar på bok. Vila betyder att jag inte gör något ansträngde och ser till att varva ner. Göra något som jag mår bra av. Men visst det blir sängen ibland. Speciellt om jag har burit tungt, skurat eller något annat ansträngande. Om jag håller mig till en halvtimme så däckar jag inte ihop. Men om jag biter ihop och anstränger mig i en timme eller mera däckar jag i minst tre timmar av utmattning. Så det är viktigt att hålla mig till den där halvtimmen om jag vill få gjort något.

Just nu kämpar jag inte bara mot värk. Några svarta dimmor kommer i vågor. Vet inte varför men jag kämpar emot. Blir väldigt trött av den kampen. Vill sova mycket men kan inte sova. En ond cirkel. Att kämpa emot depression. Det är väl höstdepressionen som knackar på. Jag ska klara det oxå. Kanske jag är tystare än vanligt. Kanske jag låter mindre positiv än vanligt. Orkar liksom inte hålla den glada och positiva attityden uppe som jag brukar. Ha tålamod.

Även fast jag knappt sovit pga av värk och gick upp med en jävla värk blev denna morgon en av de mysigaste mornar jag har haft på länge. Joakom vaknade tidigt och kom upp och småpratade om allt möjligt. Ville knappt gå hemifrån. Det är så sällsynt att vi pratar på det här sättet. Han verkar så nöjd och glad med tillvaron nu. Planerar och gör sina läxor. Be även om hjälp. Jag är stolt över honom. Jag är förstås stolt över David oxå men han är just nu hos sin pappa och Joakim och jag fick vara lite för oss själva.

Idag är det en lågkaloridag så skakar mina smoothies och dricka en massa te och vatten målet idag. Längtar redan efter en smörgås så det blir nog en tuffa dag.

Blir så glad när jag ser de två fönsterna i vardagsrummet som är rena. När jag kommer hem idag ska jag ta det sista. Och sedan ställa tillbaka blommorna.

Ha det bra idag!

Tycker min spiral går åt fel håll nu. Känner mig låg och energilös. Jag försöker motverka en krasch genom att göra saker som gör mig glad som att pyssla. I helgen målade jag om en servett hållare.

Man ser på överst elefanten vilken skillnad det är om man tar bort en eller två av papplagren på servetten innan man limmar på bilden.

Tror inte jag har visat mina luffarslöjd skapelser från i sommras. Gjorde blad annat dessa. Två potatis stickor eller om man vill olivstickor och en nagg som är bra att använda när man bakar bröd.

Det är mina första alster i luffarslöjd. Är nöjd, men övning så kommer de bli mycket finare.

Även fast pyssel gör mig glad i själen så kan den ge mig ångest. I helgen som kommer så är det dax för pysselhelgen i Solna. Har ångest vad jag ska ta med mig vill göra så mycket. Kommer att börja att backa redan i kväll så jag grundsakerna med mig. Det fixar sig nog.

I går trots lite energi tog jag tag i vardagsrummets fönster. Började med ett av de små fick sov typ två och en halv timme sedan. Tog det stora fönstret oxå, men det blev förmörkt att se om det hade blivit ränder. Eftersom Joakim har studiedag bad jag honom kolla i fall det hade blivit ränder. David stanade kvar hos sin Pappa dessa två studiedagar. Killarna behöver vara ifrån varandra lite. De bestämde det själv. Helt ok för mig.

Det stora som hände i helgen var att jag hämtade hem tre små söta undulat tjejer födda början av juni. När jag skulle ta dem från transportburen till buren smet en. Hon flög runt för att tillslut hamna i barnens rum. Fick lov att ringa till Barnen om hjälp. Joakim kom och vi fick den lille att flyga sig trött så hon hamnade på golvet och jag kunde ta henne. Men fan vad hon bet mig. De kan nypas ordentligt med sina små näbbar. Nu när alla tre är i buren med Kalle och Hobbe så beter de sig som de har bott där i hela sitt liv.

De tre sista bilderna är från första natten. De satt så här när jag gick och la mig. Hobbe som alltid på sin gunga och Kalle tryckt mot gallret på den översta pinnen tjejerna har inte hitta sina platser ännu så när Kalle verkar vara den tryggaste platsen. Vad heter dem då tänker ni? Jo Joakim döpte den gulhuvade till Alva, jag döpte den olivgröna med svart skärt till Sussi och fick hjälpa David att komma på ett namn på busfröt som smet till Zelda. Så alla fåglarna hetet alltså Kalle, Hobbe, Sussi, Alva och Zelda.

Ha det gott