För två veckor sedan satt jag här på pendel och var lite orolig på hur det skulle funka att börja jobba igen. Kan säga att tre veckors paus gav mig tillbaka mitt psykiskt styrka. Så jag hade inte behövt vara orolig. Jag klarar detta galant. Psykisk känner jag mig stark. Deppighet som var på väg försvann. En klapp på axeln på mig själv för att jag kunde läsa av min kropp och själ och vända på den neråt gående spiralen. Nu på går den uppåt på nya mål.

Det som plötsligen har hänt är inte att jag har vunnit på triss men nästa lika bra. Jag har städat köket. Dammsugit, våttorkat golvet, torkat av några skåpluckor och lagt ut köksmattan. Fan vad jag är bra. Måste bara bestämma mig för att göra. Blir ju så jävla glad efter. Som ett träningspass. Jätte jobbigt att komma igång, jobbigt under tiden men helt underbart efter. I kväll har jag siktet inriktat på badrummet och hallen. Håll tummarna att jag lyckas.

Känns egentligen helt sjuk att jag ska jubla över mig själv när jag gör en vardagsgrej. Men sådan är livet när man lever i sviterna efter en utmattning och med fibromyalgi. De enklaste sakerna blir enorma berg att bestiga. Så det är därför jag jublar när jag lyckas göra det jag vill. Hoppas ni kan jubla med mig.

KRAM

Jaha är på väg rill jobbet. Mår fysiskt och psykiskt bättre än förra veckan. Men har en bit kvar att klättra för att komma till ok nivå på måendet.

Försökte se blodmånen i morse men det var monligt så missade den. Sovit uruselt i natt kanske det beror på blodmånen. Vem vet?

Kallt var är det. Tittade på termometern vid halv sex i morse -16,7°C. Jävla kallt alltså.

Känner mig nervös för onsdag då jag ska kolla vikten igen. Förra gången hade jag gått ner ett kilo och sju centimeter i midjan. Hoppas på att vikten åtminstone inte har gått upp och centimetrarna i midjan inte ökat igen. Men efter denna vecka som gått då jag har rört mig minimalt så är det risk för ett litet steg tillbaka. Tänk positivt eller försök att tänk positivt så kommer det nog att gå bra. Håll tummarna.

Ha en skön måndag!!!

Jaha skulle ju jobba hela månaden utan vara hemma. Hade tänkt att klara en hel månad utan sjukdom och vab. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. I söndags skulle jag ha hälsat på en vän i Uppsala. Hon har just flyttat dit. Men fick ställa in för att värken var i vägen. Just nu känns det som att ingenting blir som jag har tänkt mig. Jaja den känslar kommer att försvinna jag vet. Men är låg just nu. Försöker virka men kan inte göra det speciellt länge innan det börjar värka förmycket i händerna. Blir deppig av det för virkning är ju en av de saker som brukar hjälpa mig ur det jag är i nu.

Kom ut på en promenad med mamma och Moltas igår. Var helt slut efter den. Men det känns skönt att ha varit ute. Ska försöka komma ut i dag med. Sammla ihop soppåsarna (återvinning) och klä på mig ordentligt. Såg att det var -7.5 C° ute. Kanske det piggar på mig.

Hur jag har tagit mig igenom denna vecka vet jag inte riktigt. En dag i taget. Faktiskt har det nog varit en timme i taget vissa dagar. Har varit hemma hela veckan. Eller som David sa i morse innan han gick till skolan
- Mamma idag är det fredag, och du har varit ledig hela veckan.

Ledig och ledig. Har ju hållit skenet uppe när de varit hemma. De timmar de är i skolan har jag sovit eller försökt göra något. Rättade honom att jag har varit sjuk hela veckan. Han svarar det är väl samma sak? Han är bara 10 år han kommer att lära sig att det inte är samma sak så småningom.

Hoppas på en bättre vecka nästa vecka.

Hoppas er vecka har varit bättre.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men tomt är nog bäst. Låg, ledsen är andra känslor som drar igenom mig. Är det så här skoven kommer först så ont så du inte vet vad du ska ta vägen och sedan en tomhetskänsla i mig. Som något försvann. Kommer det ta längre tid mellan dessa skov och kommer det ta lite av mig varje gång. Hur kommer det då sluta? Kommer jag falla i en evig depression till sist? Jag kämpar på men idag är det tungt. Hoppas på att jag ska orka få ner granen idag. Stjärnan och klittret är borta. Får plocka lite i taget under dagen. Men först så ska jag nog se till att få lite gröt i mig.

Ha det!

Det känns som ett jävla stort misslyckande. Är hemma i dag. Men behövde det sov från åtta till ett. Ligger fortfarande i sängen. Har ont som fan själv. När jag ringde till jobbet sa jag att jag är hemma veckan ut. Men tänker försöka åtminstone jobba på fredag. Är det vädret eller orkar inte min kropp att jobba 100%. Eller håller kroppen på att vänja sig. Eller så är det väder och vänja sig på samma gång. Hoppas på det. Tålamod sa min terapeut att jag skulle ge mig. Jag har gått igenom så mycket de senaste fem åren upp och riktigt djupa nergångar. Sista halv året har det gått uppåt hela tiden så en liten nergång är inte konstigt. Psyket och kroppen håller på att anpassa sig till varandra. Ha tålamod du kommer att klara det. Det kanske är ett friskhetstecken att jag blir otålig och vill mera nu. Ska andas och ta det lungt. Han trodde faktiskt inte att jag hade julångest. Utan sa åt mig hitta dina stunder som gör att du återhämtar dig.

Jag vet hur jag unviker desperation och jag vet hur jag unviker den värsta värken. Nu håller jag på att lära mig att hitta ett mellanting som hjälper båda. Det är där jag ska ha tålamod till att hitta.

Kollegor på jobbet ha tålamod med mig snart kommer jag att vara där så mycket att ni tröttnar på mig.

Jag ska försöka ha tålamod för mig själv. Acceptera att jag har dalar och att dem är oftare nu. Det kommer att bli längre mellan dem.

Hjälp mig genom att skänk en tanke med tålamod tack.

Hade tid hos terapeuten imorse. Tänkt ävennfast tiden är kl 8.00 så får jag typ en timmes sovmorgon. Känner jag mig utvilad? Nja mer än i går men nä.

Med lite mutor så får man hjälp hemma. Mutade Joakim med en chokladkolaboll om han hjälpte mig att dammsuga i mitt sovrum. Med en massa muttrande och mummel så blev det dammsuget. David mutade jag med en lussebulle så hjälpte han mig att rulla in motionscykeln i sovrummet. Sakta men säkert så gör jag plats åt julgranen.

Tänkte be dem om hjälp med hallen ikväll. Hoppas jag lyckas utan mutor. Men annars mutar jag dem gärna.

Ni som läste igår undrar väl hur jag mår idag? Ja vad ska jag säga. Hmm lite bättre kanske. Men vet inte. Jag är iallafall på väg till jobbet. Killarna är i skolan. Så på G alltså.

Ha det gott idag

Varje tyngre och tyngre. Spiralen har vänt riktning nu. Den går inte uppåt utan neråt. Den lilla son försöker hitta på alla möjliga allvarliga symtom som gör att han kan vara hemma. Det är inte lätt att övertyga honom att han mår så bra så han kan gå till skolan när jag själv kämpar emot känslan att stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet. Det blir liksom en dubbel kamp. Idag kom jag i väg. Men eftersom jag går så mycket tidigare än barnen så kan det hända att jag får samtal om att vara hemma. Måste kämpa den kampen oxå.

Tycker jag inte får till det någonstans. Men tror att jag gör det iallafall. Det värker inte som fan men en massa. Att jag känner mig låg hjälper inte mig att hålla modet uppe när det värker. Jag blir mer nere. Negativa tankar om mig själv kommer. Som sakr spiralen går neråt. Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska stoppa den. Vill inte gå till jobbet, vill inte vara hemma, vill inte göra någonting.

Det bakre tågsetet heter labyrintpendeltåget. Det är nog tur att tågsetet så är längs fram heter Nykelpiga för annars hade tåget inte kommit fram. Hihihi.

Ok det är bara två timmar till per dag. Ska det vara så svårt att jobba 100 %? Nä mitt huvud tycker det inte är något problem. Men kroppen vilken smärta den kan ge än. Har dragit mig för att dusch eftesom det tar så mycket energi. Men man får energi av att pyssla om sig själv och mår bra i själen när man gör det. Lyckades ta mig in i duschen nu och tvätta håret kroppen och eftersom jag är en tjej så vill jag gärna raka mig om bena och under armarna men det fanns ingen energi till det. Ska försöka fylla på så jag orkar det imorgon istället. Självkänslan blir så mycket bättre om jag gör sådana saker och då mår jag bättre.

Man måste göra allt för att få hjärnan att sluta sända ut värksignaler. Det var inte ett lätt beslut att stanna hemma i torsdags och fredags men tror om jag inte hade gjort det så hade det blivit värre tror jag. Nu har jag hopp om att kunna börja jobba på måndag igen.

Igår så hade jag även den utmattande tröttheten så jag sov mycket igår. Är piggare idag.

Nu skriker pojkmagar på lunch så då får jag väl försöka stilla deras hunger.

Ha det skön i helgen