Idag för en månad sedan bestämde sig min älskling att det var bättre att avsluta livet än att leva det. Jag visste inte att det var så då. Så jag skickade en massa sms till honom ringde oxå. På kvällen den 12 maj fick jag detta meddelande när jag ringde hans mobil "Nummret du söker kan inte nås för tillfället, var god och försök senare" då blev jag faktiskt lite rädd. Visseligen hände det att han inte svarade när jag ringde men aldrig var den avstängd som nu. Tänkte då att det var någon tillfälligt så jag skickade mail istället. Fortfarande inget svar. Söndag den 17 maj ringde jag faktiskt polisen och talade om att jag var orolig. Dum som jag var sa jag att han hade problem med alkoholen. Fick då svaret tror du inte han vill supa för sig själv då. Tyvärr stod jag inte på mig. Så jag ringde hans jobb dan efter och fick tag på en gammal kollega/vän (som jag hade träffat första gången när gubben och jag var ihop första gången) och berättade min oro. Han tog det på allvar och började höra sig av till hans vänner och kolla upp ställen där han brukade gå. Ingen hade sett honom på ett bra tag. Eftersom ingen hade någon kod till hans port så tog de en stege och klättrade upp och tittade in i hans lägenhet, knackade på rutan men de såg inget och fick inget svar. Nu blev även kollegan/vännen orolig. Och fick till slut tag på den kvinna som gubben hade bott ihop med när vi var i från varandra. Hon ringde polisen en vecka efter mig och då tog de henne på allvar. De hittade honom i hans lägenhet. Obduktionen påstår att han dog den 17 maj tror inte alls på det. Dels för att jag inte fick tag på honom, dels så hade han en lapp i fickan där det stod 11/5 och hans kod till hans mobil. Vad det än står på dödattestet vet jag att det var den 11 maj. Jag är så ledsen gubben att jag inte stod på mig när jag ringde polisen. Misstänkte ju att det som hade hänt, hade hänt. Älskar dig, saknar dig.

Måste få skriva av mig lite. Hoppas ni inte tröttnar på min blogg. Nu ska jag gå tillbaka till verkligheten och då säger jag tjoho gånger två.

Det första tjoho: skattepengar har kommit.
Det andra tjoho: jag har en biljett till Mötley Crüe konserten i november.

Ska försöka var så glad som möjligt. Ska oxå fika med gammala kära kollegor i eftermiddag. En till sak att glädjas åt.

Har börjat på ett nytt projekt. En plastmatta till den trevligaste vovven jag känner Rasmus. Han har blivit så förtjust i mina plastmattor så nu ska han få en egen.