Jag har väntat och längtat till denna dag. Och nu dag är här så är det timmar man räknar. Idag står för sista gången i Sverige Mötley Crüe på scen i globen. Det är både sorg och glädje. Sista gången jag kommer att se dem som band. Kommer troligen se medlemarna i andra band eller solo. Men Vincent Neil, Mick Mars, Tommy Lee och Nikki Sixx på samma scen blir sista gången. Om jag minns rätt så var det 1985 jag såg dem första gången. Håll tummarna på en bra konsert ikväll.

Ihelgen har jag varit i Gudinge och hälsat på släktingar. De har en gullig katt som heter Tiger. En liten gosse kille som är ute och jagar i gryningen och gossar resten av tiden.

På en promenad med Rasmus så tog jag dessa bilder.

Här sitter Rasmus och spannar efter katter.

Vilken otäck nyhet man vaknar upp till. Dessa människor som var ute och firade att ännu en vecka hade gått eller de som var på konsert för att njuta av musik man gillar, fick det helt förstörd. De som överlevde detta fruktansvärda kommer nog inte gå ut och äta eller gå på konserter. Det förstår jag dem. Men vi som inte var med vill jag uppmana fortsätta och gå ut och ha trevligt. Låt inte terrorismen vinna. Det är otäckt men gå inte och var rädd. Det är det de vill att vi ska bli. Vi sörjer de som har blivit utsatta och för deras minne fortsätter vi leva i den fria och demokratiska liv vi vill leva.

Pray for Paris men fortsätt leva.

Har bytt jobb tid i dag så jag jobbar mellan 13-17 för avdelningen växel tillhör ska ut och äta. Känns jätte konstigt att börja så sent. Ska göra det på måndag oxå för jag ska på Mötley Crüe då.

Börjar smått vänja mig med den här känsla att må bra. Funderar på hur jag ska komma igång med träning så jag kan må ännu bättre. Kroppen är stel och otränad. Måste börja mjuka upp den utan att överansträngning den för då kan den slå bakut. Nu är tanken börjat att gro så man får hoppas att jag går till handling snart. Dietisten vill att jag sakta men säkert kommer upp till 60 min motion om dagen förutom det jag går till och från jobbet. Om jag ska vara ärlig och om man slår ut tiden jag motionerar på en vecka så är jag bara uppe 15 min per dag. Tycker ni att jag ska sätta målet att komma upp tull 30 min om dag innan detta år är slut?

Idag kom jag inte på någon rubrik. Det är faktiskt svårt att komma på korta och talande rubriker. Så ni får ett frågetecken av mig i dag.

Det är redan torsdag. Ojoj som man säger varje vecka vart tar dagarna vägen? Snabbt går dem. Mår fortfarande bra. Vet inte riktigt vad jag ska göra med detta må bra. Vågar inte riktigt lita på det. Därför vågar jag inte riktigt njuta av det. Om det är någon som har känt såhär berätta gärna för mig hur ni kunde börja njuta igen. Det är ju det här jag har längtat efter. Nu vågar jag inte njuta av det. Göra det som skulle stärka mig för jag är rädd att ramla igen. Skulle behöva träna upp min kropp igen. Gå promenader, styrketräna så jag får tillbaka min muskelmassa igen. Och då förhoppningsvis gå ner i vikt. Nu är kroppen trött och stel. Skulle behöva min pilatesboll. Men nu inför renoveringen av köket känns det som jag inte vill ha en stor boll att flytta på när jag röjer. Idag när jag kommer hem ska jag ta fram min Pilatesbok så kan jag kanske komma igång med pilates utan boll först.

Var på Ö&B igår med mamma. Ordnade två julklappar till barnen samt ordnade godis till Davids kalas. Ikväll ska vi åka till BR och fixa födelsedagspresent till David.

Längta väldigt mycket efter gubbens kramar. Dem stärkte mig väldigt. Jag kände mig älskad. Och han brukade säga du är bäst. Jag kunde liksom krypa in i hans famn och känna att så länge jag kan krypa in i denna famn så kommer allt att ordna sig såsmåningom. Nu har jag inte haft den famnen på över sex månader. Och fått försöka hitta den där känslan någon annanstans. Det har gått upp och ner. Men på något sätt har jag kommit vidare. Nu när jag börjar må bra har jag haft svårare att hitta den där känslan för att våga ta nästa steg. Jag ska fortsätta att leta så jag kommer vidare.

Jaha undra när jag kommer till jobbet idag? Nu anländer ett tåg. Jag sätter mig på det så går det när det går. Ingen idé att stressa upp sig. Enligt skylten går den om sex minuter. Får hoppas på det.

Rev lite tapet i går. Kändes skönt att riva och slita lite. För sorgen river och sliter i mig just nu. Idag är det ett halvår sedan min älskade gubbe bestämde sig för att döden var bättre än livet. Sex tunga månader har gått. Mina tårar kommer sällan men jag gråter inombords hela tiden. Det är så tomt utan honom. Vi sms minne tio gånger om dagen. Om vi inte träffades pratade vi över mobil eller Skype. Nu kan telefon vara tyst inte hela dagar men nästan. Får inte sms varje dag. Kanske varannan dag. Blir inte ens irriterad på att det plingar (min nyser) till i mobilen. Förrut plingade det hela tiden i tid och otid. Man tänkte men va fan. Även fast man tyckte om det. När det ringde och det stod "Dolt nummer" visste jag att det var han. Nu när "Dolt nummer" ringer blir jag glad först sedan kommer jag på det är inte han utan antingen någon fösäljare eller någon läkare eller myndigheter. Inte min kärlek. Han kommer aldrig att ringa mer i detta liv. Våra själar kommer nog att träffas igen. Men hur och när vet jag inte.

Ett litet inlägg tåget gick som det skulle. Nu närmar vi oss Stockholm en station i taget. Växelfel var/är i Karlberg så jag får vara glad för varje station jag kommer fram till.

De har ju hållt på att byta varm- och kallvatten rören hos mig. Idag stängde de av vattnet kl 7.00 för att koppla in dem. Fuck gå upp tidigt för att hinna duscha. Tänkte häller upp lite vatten till tandborstningen. Efter jag borstade dem så hällde jag ut det överblivna vattnet och kom på precis efter att jag inte hade hällt upp något till medicinen. Men tevatten hade jag. Lite för varmt kanske. Hällde upp ett glas satte ut glaset en kvart på balkongen. Det hann bli ok temperatur så jag fick i mig medicinen. Hade lite tid kvar innan jag skulle gå. Funderade på vad jag kunde göra. Jag vet inte hur det är mer er, men min hjärna funkar så att det jag inte kan göra vill jag göra. Kom på att blommorna behövdes vattna, ingen vatten så det gick inte. Kanske jag skulle torka av köksbordet, inget vatten. Ni ser dumma va. Jag satte mig och virka istället. Så typiskt mig. I kväll när jag har vatten igen så kommer jag har glömt bort de stackars blommorna och smulorna lär ligga kvar på bordet. Om jag inte hade varit duktig i går kväll med disken hade jag säkert velat diska oxå.

Kram på er. Jag behöver alla kramar jag kan få idag. Så kram igen

Var till dietisten idag. Var in, prata lite, upp på vågen, beröm, boka ny tid, klart. Typ på 8 min. Glömde fick råd om hur jag ska klara av jul och nyår oxå. Meningslöst? Nä har äntligen kommit undrer uppsikt. Och även fast det går snabbt så är det någon som håller koll och pushar en framåt. Så började med denna trapp igår. Aldrig mer rulltrapporna bredvid denna trapp (är målet alltså). Komihåg att även solen har fläckar.

Igår var jag i farten. När jag kom hem åkte mamma och jag med ett last till Brista (återvinningscentral) sedan upp till mamma. Fick blodpudding av henne och så hämtade jag en av mina påsar lingon och fick glutenfri mjöl. Hem och kokade lingonsylt och bakade en äppelkaka. Jag hängde en tvätt oxå innan jag satte mig i soffan och virkade. Håller på med flera projekt. Den jag har på jobbet gör jag en massa halvstolpar och den jag virkade på i går kväll skulle jag göra en massa vanliga stolpar. Men eftersom jag hade halvstolpar i huvudet efter dagen på jobbet fortsatte jag med det på kvällen. Hann virka ett och ett halvt varv innan jag kom på det. Så repa och göra rätt. Blir så när man har många järn i elden.

På väg nu till jobbet med äppelkakan, hoppas mina kollegor blir glada.

Vart tar veckorna vägen? Snart går dem. Om fyra veckor börjar de riva i köket. Tjoho. Om en vecka ska jag till Globen och titta på Mötley Crüe. Härligt.

Igår städade vi. Jag gjorde kök, hall och badrummet barnen tog sitt rum. Två rum får jag göra i veckan. Båda barnen diskade en omgång var och jag lyckades få David att damsuga i köket för en femma. De börjar bli stora och man kan be dem att göra saker. David säger ja eller nej. Joakim säger ja eller gnäll, som betyder att han inte vill. Men de var duktiga i sitt rum. Och duktiga att plocka in alla leksaker från resten av lägenheten till deras rum. Har lovat att hjälpa dem att göra snyggt i bokhyllorna nästa vecka de är hos mig.

Mår faktiskt riktigt bra. Mycket energi i kroppen som jag försöker att hantera. Börjar bli bättre på att inte ta ut mig.

Har lyckats ordna min bok i mobilen så jag kan läsa igen.

Det sitter en genom förskyld person bakom mig på pendeln. Får hoppas att man inte blir smittad.

David är förskyld och jag är hemma med honom. Idag är det dag två. Han är som han alltid har varit sjuk eller frisk, full fart. Även fast han har feber så är det spring i benen. Men man ser på ögonen att han är sjuk. Matta och trötta. Men han tror att när man är sjuk behöver man bara göra sådant som är roligt som spela på X-boxen eller titta Minecraft på Youtube. X-boxen får han inte spel först Joakim kommer hem. Men för att jag ska få lite lungt och slippa höra "jag hat inget att göra " får han titta på Youtube. Oxå pga att jag har har fått vara själv en stund medans jag har hjälpt mamma med Rasmus. Förmiddagen är tydligen värst för henne.

Själv har jag passat på att vila och rensat ut lite saker i skåp och lådor. Sytt två fodral till silvret. Ska försöka putsa det sista idag. Men mest teat och vila står på min agenda.

Imorgon är Joakim bjuden på laser-party i Uppsala. Så jag, David och mamma tänkte gå på Rusta medans Joakim håller på med laser.

Kram.