Här kommer de utlovade bilderna ljusen jag gjort. Tänk på att jag är en glad amatör när det gäller gjutning av ljus.

Mamma och jag var och shoppade till renoveringen i kök och hall. Det blev, grundfärg, repreationstappet, klister, golvskydd, tabetskrapa, prov burk på ny färg till hallen, spackel och kakel.

Idag ska vi till Uppsala och shoppa vidare. Måste passa på medans mamma och bil är hemma. Snart drar hon till Gotland igen.

Min sorg efter min älskling är som ett vakuum nu. Hade så gärna velat att han var här. Saknar honom på alla plan och sätt det går. Ibland får jag för mig att jag bara drömt att han är död. Men tyvärr är det verklighet. Han kan inte ha fattat hur mycket han betyde för mig och andra. Han fattade inte att han var viktig för många. David brukar prata om honom som före och efter hans död. Det hände när gubben fanns och det hände när gubben hade dött.

Att jag inte kallar honom vid namn beror på när han var i liv ville han inte bli nämnd med sitt namn. Så jag känner med respekt för hans vilja så fortsätter jag med det.

Det är som det knyter sig i mig hela tiden. Mellan det är jag nästa överaktiv. Överdriver den känsla jag har just då. Min stackars kollega och vän Pia får ta en del. Men jag tror hon är lite i samma situation så jag får ta en del från henne oxå. Vi ge och tar från varandra när vi är i jobbiga situationer i livet. Tack Pia att du står ut med mig. Mamma får en del oxå men det kanske är mer naturligt när man har en bra relation. Tack mamma för allt. Det finns flera som stöttar i min kamp att må bättre oxå har inte glömt er heller.

Livet går vidare på ett konstigt sätt. Tycker om att följa mina vänner på Facebook och instagram och se att det finns familjer som har det bra just nu. Det stärker mig. Får mig att gå vidare. Såsmåningom kommer jag oxå ha en lugnare, tryggare, gladare och harmoniskare till varor i livet. Den dag kommer sakta men säkert.

Det händer mycket i världen runt omkring oss nu. Men jag har bestämt mig för att inte gå och vara rädd för vad som kanske kan hända. Livet är för kort för det. Jag ska försöka förmedla till mina barn att inte vara rädda heller. Utan leva på med våra liv. Jag känner inför dem att det är min plikt att se till att jag kommer framåt och visar livsvilja. Jag är viktig för dem och många andra. Komihåg att du som läser detta är viktig för din omgivning, mer än du själv tror. Komihåg att ta sitt liv är ingen bra ut väg. Det är många som kommer att må dåligt av att en nära avslutar sitt liv. Det är svårare att acceptera ett sådan slut än ett slut av sjukdom eller olycka. Nu säger jag inte att det är lätt att acceptera en sådan död utan det jag menar det är svårt att acceptera att någon vill ta sitt liv mitt i livet.

Sänder en massa kramar till alla.