Tänk vad lite det behövs för att man ska fall ner i brunnen. Vilken energi det krävs att stoppa fallet och börja klättra uppåt igen. Jag började falla igår. Kändes som jag föll okontrollerat. Men på något sätt lyckades jag stoppa och då kom en utmattande trötthet. Men ändå fortsatte jag kampen för att inte falla igen. Kanske t.o.m började klättra lite uppåt. Tröttheten man får är som om någon slog än i skallen. Är ju mitt uppe i att lära mig hantera dessa saker nu. Så jag tog nog (att jag skriver nog är för jag vet inte exakt om det stämmer) hjälp i mina tankar de vertyg jag hittills lärt mig. KBT är en bra metod. Man får jobba med sig själ väldigt mycket. Men om man inte innerst inne vill ha hjälp så kan man inte ta till sig det. Handlar mycket om acceptans och kunna känna sina känslor. Rekommenderar det stark. Ju mer du jobbar med dig själv ju mer kan du ta hand om dig själv. Och kan du ta hand om dig själv så kan du även ta hand om andra. Nu menar ja psykiskt inte fysiskt. Man kan ju faktiskt ha saker som nan inte kan göra själv och måste be om hjälp med dessa. Men om man är stark inom sig så är det lättare att acceptera de saker man praktiskt inte kan och be om hjälp.

Idag värker det i höger lår. Från höften ner till knät. Ibland känns det som hela låret krampar och i bland är det som blixtrar som skjuter fram och tillbaka. Men jag ska ta mig till gymmet på jobbet och träna. Om låret inte vill vara med så får jag väl göra mindre av de övningar som direkt går mot låret.

Ha der gott.

En dag på kontoret och hjärnan slutar fungera. Vad är det som får den att bli så slut. Känner mig ju pigg i kroppen. Kanske alla synintryckt, umgås med kollegor, gå upp tidigt ja vad är det? Vad kan jag göra för att inte bliv här trött i hjärnan. Jag vet faktiskt inte. Någon som har någon idé?

Jag kände mig riktigt tillfreds i helgen gjorde en massa kände mig uppåt och så en dag med barn, pendel, kontor så åker jag ner och känner att jag inte räcker till. Får inte dagens sysslor att gå ihop. Säg nu inte att jag ska minska mina sysslor. Hade en enda syssla jag skulle göra igår. Städa åt fåglarna. De stackarna fick inte städat igår. På vardagarna försöker jag göra en måste sak per dag förutom jobbet. Det är inte så att jag ska gör alla saker och har topp fint hemma varje dag. Utan en sak per dag kanske varannan dag. Lägger dem liksom på hög tills helgen då jag har förhoppningsvis mer energi. Jaja få lista ut hur jag ska göra.

Ha en bra dag

Att vakna och bara känna stelhet och småvärk i kroppen känns som en befrielse efter den värk jag har haft. Man känner sig lättare. Det är jag ställde mig på vågen i morse, äntligen under 100. Det betyder att jag har gått ner mer än 6 kg sedan i början av september. Wow.

Känner en glädje med viktnergång men samtidigt känner jag ingenting. Jag känner mig varken glad eller ledsen. Är liksom i ett neutralt läge. Det är bara. Jag ser allt positivt runt mig men jag känner inte med dem. Jag ser det negativa oxå och känner ännu mindre för dem för jag fokuserar på det positiva. Går framåt hela tiden. Händer det något negativt så försöker jag tänka vad är det värsta med detta, vad kan hända. Oftas så kommer jag fram till att inget händer och att det är jag själv som dömmer mig för hårt. Så jag försöker släppa det och acceptera det och går vidare. Jag jobbar väldigt mycket med acceptans just nu. En annan lösning är att vända det negativa till positivt. Svårare men ibland går det.

Vad tycker ni om min nya Golands-kopp?

Skulle ha satt en fördeg igår blev idag istället. Får roamig med att sätta deg ikväll och baka ut i morgonbitti.

Ha en skön fredag

Vilka dagar det har varit. Ojoj vilken värk. Och allt beror på ommöblering. Jag gjorde inte de tyngsta lyften själv utan fick hjälp av mina killar. Men jag kunde ju inte stå och peka med hela hand till dem utan var ju tvungen att hjälpa till. Så världens ryggvärk och vär ner i låren blev resultatet. Vi gjorde ommöblering i fredags. Under lördagen kom värken smygande var på urusel humör. På söndagen slog den till med fullkraft. Allts om vi har skalan 0-10 och 0 är ingen värk alls och 10 den värsta tänkbara. Så hade jag typ 15 i söndags. Låg en heldag i soffan och tittade på Lost. På måndagen hade det lättat lite och kommit ner till 10. Men för hög att ta sig iväg till jobbet. Försökte verkligen men fick se mig besegrad av värken. En dag till på soffan med Lost. Igår kom jag i väg. Värken låg väl på 8/9 genomsnittligt under dagen. Det betyder att värken kunde vara normal läge vissa timmar under dagen. Men efter all värk så funkade inte hjärnan så bra. Började med resan till jobbet. Jag lyssnar på böcker på pendeln, var så inne i boken att jag missade att vi hade stannat vid Stockholm Odenplan så när vi stod stilla vud Stockholm city så trodde jag vi var vi Odenplan. Ja som ni för stå fick lov att åka till Stockholm Södra och vända. Kom då precis till kontoret kl 8:00 istället för kvart/tio i. Så fick hämta te, gå på toa, koppla in dator osv på arbetstid med lite stress i mig. En kollega frågade om hon skulle ta en arbetsuppgift som krävde ganska mycket av min lilla hjärna och jag sa ja tack. För jag hittade inte ord. Bostäverna hoppade så folk fick heta lite konstigt ibland igår. Påväg hem hade jag kommit halvvägs till pendeln när jag upptäckte att jag hade glömt mobilen på jobbet. Vände och hämtade den. Hoppas på en bättre dag idag.. det känns mycket bättre redan klarare i huvudet, lägre värk. Så den här dagen ska jag nog klara galant.

Även fast man ibland faller så reser man sig på något konstigt sätt alltid. Vet inte hur det går till. Men det finns så mycket man fortfarande vill uppleva i livet. Så det är väl därför. Överlevnadsinstinkter kanske det är.

Ha det gott. Håll tummarna att jag kommer av vid rätt station idag.

Har tappat räkningen på dagarna. Hade ju tänkt skriva lite varje dag. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Räkna kalorier går riktigt bra. Åt till och med en kanelbulle, på dennes dag, igår utan att äta för många kalorier. Man får dra in på annat.

Vi har börjat jobba på kontoret tre dagar i veckan. Både skönt och jobbigt. Man är liksom intr van att umgås med kollegorna hela dag så man blir trött av att bara vara tillsammans igen. Idag hittade jag till jobbets gym. Hade fått en ny övning av sjukgymnasten och det känns. Låren är som gele. Ryggen ömmar. Men det är på ett skönt sätt. Jag vet ju varför det värker.

Jag håller på att göra ett hus. Testar lite olika saker men tror det blir fint när jag har målat den.

Ha det gott

Vad trög man är när man börjar efter fyra veckors semester. Man går liksom på halvfart i hjärnan. Man får tänka efter några gånger innan man gör saker som brukar gå automatiskt. Men det betyder väl att man har vilat på semestern.

Energi har jag i kroppen. Det är perfekt väder för min fibro. Inte för varmt, inte för kallt. Knappt någon värk. Så skönt.

Har mycket pågång. Ska börja träna syrketräning igen. Ska ha träff med dietisten och fysiketerapeuten samtidigt för att lägga upp en plan hur jag ska gå ned i vikt.

Ska ha mitt första fyspass med fysiketerapeuten den 1 sept. Håller på att promenera en massa för att inte bli hel slut vid första passet. Det känns som kropp och huvud är lite samkörda för engångs skull. Jag orkar mer, har mer energi och är starkare. Så det kommer gå bra.

Ha det

Eller vad då godmorgon. Jag tycker det är piss. Vägde mig imorse har igått ner. Hur mycket jag kämpar går jag inte ner. För att gå ner ett kilo och behålla den måste jag typ gör tio gånger mer än de flesta som hade då gått ner över fem kilo. Visst man kan vara positiv jag har inte gått upp. Men vet ni den inställningen har jag haft så länge att jag orkar inte tänka så längre.

När en negativ sak kommer poppar upp i hjärnan så följs den av flera förstås. Hur är mitt liv egentligen. SKIT.. NÄ DÖTRIST. Hur ska jag vända på det då? Har ingen aning. Visst jag har ljusglimtar som jag håller mig fast i. Men varför kämpa när allt är så jävla trist. Hur tar jag mig ur detta tristess. Jag har ingen aning. Är det nån eller några som vill hjälpa mig? Det funkar inte att intala mig själv att jag har det bra och mitt liv är roligt. Fan jag är snart 50 och livet har stannat. Och det gjorde det för typ 10 år sedan. Japp mitt liv har stannat. Den präktiga jäveln som ska vara så jävla duktig och kämpa. Tänker på andra innan hon tänker på sig själv. Förlåt att jag svär. Men det är så. Vad skulle hända om jag spårade ut. Tyvärr så tänker jag på konsekvenserna innan jag gör saker och det gäller allt. Det får mig att vara präktig. Jag går omkring med ständig värk. Jag skulle kunna sätta mig på mitt stora rumpa och säga näpp jag kan inte göra det och det för jag har värk. Men jag tänker då att jag får inte in pengar så jag kan betala mina räkningar. Det blir skitit och barnen skulle få lida. Näpp så jag kämpar på. Men till vilket pris? Ja ni det vet jag inte.

Ok nu fick jag ur mig lite. Känns det bättre nopp. Men snart börjar jag jobba och de människor som ringer in till den växeln jag jobbar på kommer tro att jag är en glad skit.

Ha det gött

Igår blev jag klar med den andra tavlan som mina två underbara vänner ska få. De blev så fina.

Nu ska jag koncentrera mig på annat pyssel. Håller på med ett hus som jag tänk ha ljusslinga i så det ser ut som det lyser i fönstren. Grunden är olika stora kartonger. Alltså mjölk, grädde m.m vi får se hur det blir. Har aldrig gjort det någon gång. Så det är ett nytt projekt jag håller på med.

Kom ut på en morgonpromenad idag. Äntligen. Har gjort pausgympan som dyker upp på skärmen tre gånger nu på morgonen. Kommer att dyka upp två gånger efter lunch och de ska jag oxå göra.

Veckan börjar bra.

Hoppas det fortsätter så.

Jag vet inte hur jag mår. Har inte ont, är varken uppåt eller låg. Jag är väl lagom idag hihihi.

Ha en skön måndag.