På väg till jobbet. Denna vecka lyckades jag komma i väg en dag. OK tre av dagarna var vab men ändå. Pratade med min kompis i söndags och vi satte upp små mål för denna vecka och så skulle vi sms-peppa varandra. Hon skulle öppna sina studie böcker och börja plugga samt röra sig mera. Och jag sa gå till jobbet. En dag av fem. Ska klappa mig själv på axeln och säga du fixade iallafall en dag? Eller ska jag säga "Pia du misslyckades denna vecka"? Man ska ju försöka vara positiv så jag får nog klappa mig på axeln.

Verkar ju vara i en depression just nu så allt jag lyckas göra är positivt. Bara att stiga upp ur sängen är en stor grej för mig. Ok ska skriva lite pepptalk till mig själv nu. Fan vad duktig jag är har gått upp ur sängen och klätt på mig kläder. Sett till att killarna har kommit upp och klätt sig oxå. Försökt få Joakims mobil att ladda men den har gett upp nu. Satte min Nokia på laddning för att se om han kan ha den till höst. Eftersom han ska sluta på fritids till hösten hade Peter och jag tänkt köpa en ny mobil till honom i höst får hoppas min Nokia funkar tills dess. Sedan var jag himla duktig att få ut hos tre ur lägenheten i morse. Min elva-åring verkar tro att han redan är tonåring. Humöret skiftar från ena sekunden till den andra. Han ska göra i stort sätt allt utom det jag säger. Min åtta-åring tittar storögt på storebror och undrar ifall han har blivit knäpp eller något sådant. Men till slut lyckades den deprimerad mamman, pojken men humor svängningarna och lill killen gå i väg. Vi får hoppas dagen blir lugn tills vi mötts igen i eftermiddag. Nu ska jag till jobbet och hämta krafter för helgen.

Ha det!