Vilken lördag. Värk som tusan i kroppen. Olika känslor kom och gick under dag efter fredagens händelse. Först blev jag arg att det var så många som trotsade polisens uppmaningar att inte åka in till Stockholm city, för jag blev rädd att någon galning skulle komma och utnyttja situationen och göra dem illa. Sedan tyckte jag det var fint att så många åkte dit och hedrade de döda och skadade.

Idag såg jag bilder på alla som hade tagit sig till Sergelstorg för att manifestera mot terroism. Då högg det till igen tänk om någon slog till igen. Men jag tycker det är bra att vi visa dem som försöker skrämma oss att vi står emot det.

Vi måste trycka ner dem som tror att skrämseltaktik är bra. Det är kärlek i alla former som kommer att vinna till slut. Våld är ingen lösning. Medmänsklighet, omtanke och tilltro är bättre lösningar. Visst vi tycker olika saker men ren onska vill ingen ha. Vi vill leva som vi själva vill vilken religon eller land vi kommer ifrån. Men för att det ska gå måste vi acceptera olikhet. Och kärlek är en sådan kraft som kan förena olikheter.

Så ordspråket eller vad det nu kommer i från.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Är kanska enkelt egentligen.

Räddslan jag fick av att var mitt i folkmassa som springer i panik från något man inte vet vad det är utan man har hört rykten om skottlossning (som inte skedde) sitter i mig fortfarande. Har sett bilder på TV då hav av människor springer i panik och tyckt det var otäckt att se. Nu var jag en av dem som sprang. Ska åka med barnen till Gotland vi ska ta pendel till Nynäshamn. Och då har vi alltid byt på Stockholm central. Känner en räddsla att hoppa av där, men tänker göra det ändå för att det kommer inte att spela någon roll om jag gör det ensam eller med barnen. Första gången efter dena händelse i fredags kommer att kännas jobbig. Kanske lite bättre med barnen för då kan jag koncentrera mig på dem. Men jag ska kämpa emot räddslan jag har för de ska inte få vinna över mig.

Ni som var där som jag eller ännu värre var där det hände och fick hoppa undan för lastbilen och såg vad den gjorde för onska. Och ni som ser alla bilder på TV och försöker förstå vad som händer i vårt trygga land. Vi ska stå emot det vi reser oss upp och blir starkare. Vi har nu sett polisen, Säpo, brandkår, sjukvårdare, säkerhetsvakter och all de andra som finns där och skyddar och tar hand om oss kan sin sak och de kan sammarbeta. De kan aldrig hindra att det händer men finns där vi behöver dem.

Jag tror på ett tryggt Sverige.
??????????????????????????????