Jag var på väg hem från jobbet. Stod på perongen och väntade på ett försenat tåg. SMS en kollega och klagade på det fick då veta att en lastbil hade kört i i Åhléns. Gick då längre ut på perongen för att inte var mitt i folkhavet. Efter en typ halv timme utrymde de perongen gick väldigt lungt till. Vi kom upp vid Klarabergsviadukten. Kunde sitta inomhus i typ fem minuter innan vi skulle utrymma igen. Kom ut gick lite mot Kungsholmen i när heten av ett hotel Radisson. Stod där en tio minuter. Kände mig lugn med lite orolig. Men sen hände det. Ett hel hav av människor kom i panik och började springa, de lämnade sina väskor så mam fick hoppa över dem. Jag så skärrade poliser, säkerhetsvakter och poliser i insatsstyrkan som försökte lugna panikslagna människor. Jag gick över bron och tog mig ner till gångvägen längs kanalen. Fick lov att sätta mig på under bron och hämta mig. Blev så rädd. Man har ju sätt hur folk springer i panik på TV, nu var jag en av dem. Det tog ett tag för mig att samla mig innan jag beslöt mig att ta mig till Karlberg. Hade bara gått några hundra meter då en tjej stoppade mig och sa att jag behövde nog sitta ner ett tag och prata. Hon var psykolog och hette Åsa. Hon lugnade mig och tyckte det var en bra idé att gå mot Karlberg. Med lite mer kraft så tog jag mig väldigt sakta till Karlberg. Min mobil var på väg att laddas ur men hade kontakt med min mamma och även kollegor på jobbet. Samt släkt och vänner via SMS. Jobbar som telefonist på Riksdagen och har hunnit med att på väldigt många avdelningar på min tjugo år på riksdagen, så en viss räddsla var att de skulle vara någon bomb som skulle smälla där bland alla mina kollegor.

Om jag fortsätter då. Efter att kommit fram till Karlberg pratade jag med magra och snappat upp ord här och där och förstod att lokaltrafiken var avstängda. Då funderade jag vad fan gör jag nu. Måste försöka ladda mobilen. Så jag gick mot S:t Eriksplan gick in på en 7eleven butik men de kunde inte hjälpa. Köpte lite choklad och gick vidare. Kom till Lars Bengtsson ljud/video. Och hjälpte mig att ladda lite innan de stängde.
Det blev tillslut att jag linkade mig fram till Kristineberg och till min moster och sov där över natten. Exmaken och barnen kom och hämtade mig i morse och nu är jag hemma.
Idag ska jag tvätta och vila och ha kontakt med nära och kära.

Jag lever men har fruktansvärt ont i kroppen i dag. Men det tar jag för åter igen jag lever.
Jag såg inget av attentatet jag hörde inga skottlossningar men jag upplevde panik och räddsla och det räcker.

Sköt om er jag ska på påsklov nästa vecka men sedan får jag nog ta hand om räddslan för centralstationen måste ju hoppa av där för att komma till jobbet.

Ha det och krama de som är hos er.