Har tappat räkningen på dagarna. Hade ju tänkt skriva lite varje dag. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Räkna kalorier går riktigt bra. Åt till och med en kanelbulle, på dennes dag, igår utan att äta för många kalorier. Man får dra in på annat.

Vi har börjat jobba på kontoret tre dagar i veckan. Både skönt och jobbigt. Man är liksom intr van att umgås med kollegorna hela dag så man blir trött av att bara vara tillsammans igen. Idag hittade jag till jobbets gym. Hade fått en ny övning av sjukgymnasten och det känns. Låren är som gele. Ryggen ömmar. Men det är på ett skönt sätt. Jag vet ju varför det värker.

Jag håller på att göra ett hus. Testar lite olika saker men tror det blir fint när jag har målat den.

Ha det gott

Eller vad då godmorgon. Jag tycker det är piss. Vägde mig imorse har igått ner. Hur mycket jag kämpar går jag inte ner. För att gå ner ett kilo och behålla den måste jag typ gör tio gånger mer än de flesta som hade då gått ner över fem kilo. Visst man kan vara positiv jag har inte gått upp. Men vet ni den inställningen har jag haft så länge att jag orkar inte tänka så längre.

När en negativ sak kommer poppar upp i hjärnan så följs den av flera förstås. Hur är mitt liv egentligen. SKIT.. NÄ DÖTRIST. Hur ska jag vända på det då? Har ingen aning. Visst jag har ljusglimtar som jag håller mig fast i. Men varför kämpa när allt är så jävla trist. Hur tar jag mig ur detta tristess. Jag har ingen aning. Är det nån eller några som vill hjälpa mig? Det funkar inte att intala mig själv att jag har det bra och mitt liv är roligt. Fan jag är snart 50 och livet har stannat. Och det gjorde det för typ 10 år sedan. Japp mitt liv har stannat. Den präktiga jäveln som ska vara så jävla duktig och kämpa. Tänker på andra innan hon tänker på sig själv. Förlåt att jag svär. Men det är så. Vad skulle hända om jag spårade ut. Tyvärr så tänker jag på konsekvenserna innan jag gör saker och det gäller allt. Det får mig att vara präktig. Jag går omkring med ständig värk. Jag skulle kunna sätta mig på mitt stora rumpa och säga näpp jag kan inte göra det och det för jag har värk. Men jag tänker då att jag får inte in pengar så jag kan betala mina räkningar. Det blir skitit och barnen skulle få lida. Näpp så jag kämpar på. Men till vilket pris? Ja ni det vet jag inte.

Ok nu fick jag ur mig lite. Känns det bättre nopp. Men snart börjar jag jobba och de människor som ringer in till den växeln jag jobbar på kommer tro att jag är en glad skit.

Ha det gött

Det var en evighet sedan jag skrev. Svårt att få in rutiner när man inte åker pendel. Februari vilken månad. När man kunde vabba så hete det vabuari. Men detta år få jag kalla det värkuari. Hela februari har jag haft hög värk. Ja då snackar jag om näst intill outhärdlig värk. Var hemma förra veckan, nä jobbade på måndagen, men sedan hemma utan att jobba. Första två dagarna gjorde jag ingenting. På torsdagen släppte värken till mina normal nivåer. Då kom tröttheten. En utmattande trötthet. Nästan som barn som somnar medans de äter. Ja så trött. Men sakta men säkert har jag blivit bättre. Idag tog jag äntligen min morgonpromenad. Vissligen bara 10 minuter men det är en början. Allt jag gör måste smygas igång så kroppen inte börjar värka.

Lite pyssel har jag åstadkommit. Diamond painting är så av slappnade om man får lyssna på en bok oxå.

En virkat kuddfodral

Ett virka får

Och förra veckan la jag ett pussel som värk terapi

Ja ni ser försöker göra saker även fast värken är hög.

Självklart så har jag gjort vardagssysslor som laga mat, tvättat, vikt tvätt, städat osv. Men det är sådant som går bara av farten.

Nä nu ska jag gå och jobba.

Ha en bra dag

Idag skulle jag ha velat lägga mig i fosterställning under täcket och bara låta denna dag gå. Men som optimist så går jag i väg och tror att det blir bättre under dagen. Håll tummarna på det så är ni snälla.
Varför mår jag så här då? Jo jag var hos tandläkaren och lagade ett stort hål. Fick tre bedövningssprutor. Det var tanden längst in. Och på den sidan som mitt öra brukar klia. Så hela natten och även nu kittlar det i örat. Vad händer då? Jo jag vill hosta. Så jag har hostat halva natten. Och sitter och hoppas att jag inte hostar nu på pendeln. Man skäms ju för att ens harkla sig nu förtiden. Och eftersom jag satt och gapa så länge så ömar det i käken. Får jag värk, känningar på andra ställen än normalt så blir jag låg direkt. Har liksom inte motståndskraft att stå emot plötsliga uppkomna värk eller ömhet. Då blir det en sak för mycket och det är nära att jag tippar över och depressionen kommer. Hittills i år är det första gången på sju år som jag inte har en längre sjukskrivning på höst/vinter. Men det är en tunn lina så jag vinglar på.

Jag är nu så trött att jag inte orkar skriva mer. Ska vila nu innan jag ska stiga av.

Här trodde jag att jag var sen till mitt tåg. När jag kom till stationen upptäckte jag att det var 7 min kvar innan tåget skulle gå som det brukar vara när jag går i tid. Men jag gick typ 10 minuter senare. Så vad har jag lärt mig. Jo om jag blir sen på morgonen öka tempot på stegen så hinner jag ändå. Jag kan tydligen gå snabbt om jag vill. Har inte litat på den förmågan på många år. Men i snart tre veckor har jag haft en stegsnitt på mer än 12 000 steg per dag, det kanske har gett resultat. Ja min kropp värker mera och jag har tagit i stort sätt varje dag alvedon både på morgon och kväll. Brukar bara ta på morgonen ibland inget alls. Det betyder inte att jag inte har vörk utan att den är hanterbar utan tabletter. Det är ju inte bra för leven att ta tabletter jämt. Så försöker minska lite.

Idag ska jag till sjukgymnasten. Tror hon kommer vara nöjd med mig. Får se om jag får någon mer rörelse att göra. På måndag ska jag få reda på om jag får en extra timme friskvård i veckan. Då slipper jag stessa när jag gör övningarna.

Ha det gott, trevlig helg.

När man får insiketer om att man inte är snäll mot sig själv vad gör man åt dem? Hur blir man snäll mot sig själv? Säger att man är fin, man duger och man är värd så mycket mer. Jag vet inte. Men när jag kommer till insikt att jag är snäll mot mig själv så meddelar jag er.

Jag rengjorde en del örhängen igår och satte i läkarringarna i mina hål i öronen. Har fem stycken. Känns bra. Igår rakade jag benen. Nått som jag inte har gjort på länge. Hur ofta rakar ni benen ni som gör det? En gång i veckan eller flera? Ska kanske sätta på rutina att göra det typ varje onsdag eller något sådan?

Idag har jag tagit med mig till jobbett ett kitt att fixa naglarna och nagelbanden. Har inte gjort det heller på flera år.

Är det här ett sätt att börja tycka om sig själv? Hoppas det. För jag ska börja pyssla med min kropp lite mera varje vecka.

Det går bra med stegen och mina övningar från sjukgymnasten. Ska till henne imorgon igen får kanske flera övningar.

Vad tror ni om maten. Hur stor verkan har den på ens mående? Kan man få ner värken till minimalt med mat? Enligt forskning så hjälper inte det fibron. Men den kanske hjälper en att hantera fibron? Men problemet är jag hatar att planera och laga mat. Det är ett ont måste. Jag mår dåligt och blir på dålugt humör om jag inte äter regelbundet. Det har jag lärt mig genom åren. Så därför äter jag. Men ska väl stoppa i mig rätt saker då. Eller vad säger ni?

Ha det

Känner mig nöjd. Gjorde det jag hade planerat i går. Stora sonen (tonåringen) gjorde det han hade lovat. Så det känns som några måste saker är avbockade.

Igår var jag vissligen dum mot mig själv och kalla mig själv för dumma saker. Men jag är medveten om det. Så kanske kan jag på sikt vända det. Jag pratar om det med kollegorna kommer nog att fortsätta prata om det tills de ber mig att hålla tyst. Har liksom behov av att prata om hur jag ser på mig själv. För jag tror att ju mer jag pratar om det så hittar jag kanske en lösning på det.

Jag gjorde mina steg och gjorde mina övningar från sjukgymnasten eller som de heter fysiketerapeut. Jag ska vara nöjd med mig själv. Jag gör det jag kan just nu. Arbetar på att kunna göra mera med kroppen. Drömmer om att göra en genomkörare av kroppen pågymet. Siktar på att kroppen är redo om ett år. Jag utmanar fibron och jag ska bli härskaren över den. Den ska inte styra mitt liv fullt ut. Den finns men jag tänjer lite i taget och kommer att kunna tygla den. Det är i allafall mitt mål.

Tog en blid på en fighter ihelgen

En liten Ölandstok har fått för sig att blomma. Kan den så kan jag.

Ni hör jag peppar mig själv. Om ni får för er att oxå peppa mig så blir jag glad.

Kram och ha en bra tisdag

Godmorgon alla monsterdiggare.

Man känner sig lite som ett monster nör man sätter sig på pendeln och små snuvig efter promenad till tåget och får en torr fläck i halsen som man försöker diskret harkla bort men det blir en hostattack istället. Jag är frisk det är bara varm, kallt och sedan varmt ppverkar näsa och hals. Man kan liksom inte hjälpa det.

Det går framåt med hobbyrummet. I fredags blev taket färdigt. Så fint.

Det bleb före-, mellan- och efterbilder. Det har kommit upp lister oxå.

Var iväg och köpte renoveringtapet och färg. Det är det mästa som ska göras. Och det är jag som ska göra det. Först röja sedan tapetsera och till sist måla.

Har en massa att gör. I trädgården behövs det rensas för att det ska bli fint. Vitlöken ska sättas och så vidare.

Då är det bara tid och ork som ska komma så man kan göra detta.

De vanliga vardagssysslor försvinner ju inte, de ska oxå göras.

Om jag inte hade haft fibro så skulle det kännas mycket lättare. Då hade man kunnat köra på tills man typ stupade utan att det blev några stora konsekvenser på kroppen och knoppen. Nu måste jag verkligen tänka efter innan jag gör något så jag inte blir typ sängliggande i några dagar. Men lite planering och acceptera att det blir ändring i planeringen pga av att kropen och knoppen säger ifrån ska jag nog få till det.

Ha en skön måndag