Ok jag vet att ens bar växter upp och blir stora och kommer flytta hemifrån.

Men inte nu. Min son är på internat i veckorna ser honom varannan helg. Och i går får jag reda på att han kanske inte kommer hem i helgen om vädret är fint. Han ska åka omkring i traktor på åkrarna. Och han njuter nog varje minut. Men lilla mamma börjat inse att han är stor och få vara glad då hon kanske får se honom.

Men jag har hans lillebror hemma änså länge. Igår tittade vi på sista avsnittet av Walking dead. Känns lite sorgligt. Nu har vi ingen serie vi följer tillsammans. Så nu vet jag inte hur vi ska inta middagen. Vi har ju gjort det framför TV:n och Walking dead. Ska vi börja göra det vid köksbordet nu?

Vi får se i kväll vad som händer. Vi kanske börjar på en ny serie.

Idag mår jag lite bättre i sinnet. Det är liksom lite lättare. Värken är kvar men jag försöker be den vara brevid mig istället för i mig. Om jag ska förtydliga mig så försöker jag att inte få värken att ta över mig. Och göra så jag slutar leva. Jag kommer troligen alltid har värk och jag och värken får leva sida vid sida så jag kan göra saker. Som arbetsterapeuten sa ta ett trappsteg itagen. Nu pratade hon om återhämtning efter cancer att skuggan efter den får vara brevid och man bjuder den på lite te osv. Så jag tänkte att jag kunde göra det med värken oxå. Har nog ibland ett stor tebjudning till alla skuggor som finns i mig. Det kan var nedbrytande men de kan även vara stärkande för jag har ju tagit mig igenom en massa och finns kvar ändå. Och så är det ju för dem flesta. Vissa har djupare dalar att ta sig igenom. Medans andra har mindre diken. Livet är upp och ner. Och man formas av det. Förhoppningsvis lär man sig saker oxå. Men hela tiden strävar man framåt mot nya äventyr. Arbetsterapeuten pratade om att man efter en cancerresa har blivit 2.0 av sig själv. Man kan inte bli som den man var innan diagnosen. Jag tror jag är på 3.0 2.0 var efter skiljsmässan, utmattningssyndrom och diagnoserna fibromyalgia och cancergen. I 10 år harjag kämpat nä i 9 år för att inse att jag har inte samna energi, jag har inte samma styrka som innan diagnoserna, utmattning, depressioner. Jag kom till insikt med det hösten 2021. Allt började gå bra. Ekonomisk, träning, själen. Men då kom cancerbeskedet december och raserade allt. Nu håller jag på att ta sakta, sakta trappsteg för trappsteg. För att komma tillbaka till den jag var hösten 2021. Jag tror jag kan bli som jag var då mitt 2.0 version. För cancern har funnits där sedan 2015 i mina tankar mer eller mindre. Mina dalar är inte lika djupa nu som de var för ett halv år sedan. De är inte några små diken. Men tillräckligt grunda att jag kan ha en del av mig ovanför kanten.

Så denna dag känns som en bra dag och jag tänker njuta av det. Njuta av att stora sonen njuter av sin skola även fast det innebär jobb på helger och sommar lov. Njuter av min lilla son som är en verklig tonåring som jag får lära på nytt hur man plockar undan efter sig. Hur man spolar och stänger toalocket. Varje gång jag säger det säger han Men jag gjorde det ju. Och när jag visar så ser han oförstående ut. Så i tankarna gör han det men inte i handlingen. Allt ska gå snabbt och han kommer att göra det när han blir äldre. Försöker inte bli arg på honom. Ser att han försöker göra sitt bästa. Så jag njuter av att jag kan få skälla lite på honom. Snart är han för stor och flyttat hemifrån.

Nu är det dax att kolla att utrustning fungerar så jag kan jobba mina timmar.

Ha en bra dag och försök och njut av era liv.

Jag kämpar som fan. Har en jävla värk. Om man tittar på en skal mellan 0-10 där 0= ingen värk och 10= värk som du inte står ut med. Jag brukar ligga mellan 4-5 men de senaste veckorna har värken pendlat mellan 8- 10 varje dag. Det konstigaste är att jag har inte fallit ner i brunnen ännu. Det var länge sedan jag har haft så här ont så länge. De andra gångerna har jag fallit nästan handlöst ner i brunnen. Nu snubblar jag vissa dagar och reser mig igen. Inte till helt uppåt stående men iallafall. Det kommer förstås över mig, nu lägger jag mig ner och så ligger jag där tills det är bra. Men det funkar ju inte så.

Ska prata med min rehabkonator om hur min fortsatta sjukskrivning ska fortlöpa från 1 juni. Jag hoppas på fortsatt 50 % tills efter sommaren. Så jag kommer in i lunket och till och med tycker det är tråkigt. Som jag gjorde när innan jag gick upp till 50%. Jag har gjort de två största stegen från inte jobba alls till 2 timmar per dag och sedan 4 timmar per dag. Sakta sakta men säkert trots värken kommer jag framåt.

Jag vet att alla har sina fighter att gå igenom. Jag har inte värst. Men många har en partner på sin sida som stöttar och hjälper. Det har inte jag. Jag har min mamma som hjälper och stöttar men inte samma sak. Jag har två tonåringar som hjälper ibland. Den ena gör så gott han kan när han är hos mig. Men han är en 14-åring som är i sin lilla värld med skolarbete, dator och kompisar. Ber jag honom om hjälp så blir det mycket pust och stön. Men han hjälper efter mycket om och men. Tycker det är helt ok. Sedan har jag den andra 17-åringen som inte bor hemma i veckorna och kommer till mig varannan helg. Han verkar tycka att det är ett ont måste att vara hemma under helgen och är ännu svårare att få hjälp av. Jag som trodde att hans intresse för lantbruk skullegöra honom intreserad av lite trädgårdsarbete. Men det verkar som om man inte har en stor åker med traktor så är det inte intressant.

Så vad jag vill säga även fast jag har när och kära och ett gäng kompisar på nätet så känner jag mig ensam. Skulle vilja dela glädje och sorg med någon. Visst jag kan lägga upp en profil på någon dejtingsajt. Men man ska ju orka dejta. Men nu har tanken kommit så om den få gro så kanske jag blir redo om ett par månader. Men hur ska denna någon tycka om min avsaknad av bröst. Jag får ta det sedan.

Ha en bra dag

I morse vaknade jag men en jävla värk. Inte första dagen denna vecka utan typ sjunde dagen i rad. Tänkte nä jag skiter i detta och sjukskriver mig idag. Men så kom jag på att det är fredag och sa till mig själv en dag till. Så på något konstigt sätt kom jag upp och klädde på mig åt frukost. Pratade med David och fåglarna. Gick sedan till pendeln. Min skulle gå 8.38 om den inte skulle gå så hade nästa tåg att ta 9.08 Men upptäcker att båda dessa avgångar är inställda. Ringer chefen och berättar lägger. Han säger jobba hemma idag. Och så jag vände och gick hem igen. Kan säga att min värk blev inte bättre. Så jag gick långsamt hem börjar ju inte förrän kl 10.00 Fick lov att sätta mig på en bänk och vila. Det är alltid jobbigare att gå hem för då går det uppåt och det tar på krafterna. Till slut kom jag hem satte klockan och stupade i säng. Trodde jag skulle ligga en halvtimme innan jag var någorlunda återställd och fått tillbaka min energi. Men vet ni efter en kvart var jag uppe igen. Fixade sopporna, gick ut till tunnorna. Har fyrfackstunnor så vi sorterar upp sopporna i dem. Sedan funderade jag på om jag kunde ta och klippa något o trädgården. Men då skrek jag NEJ till mig själ och värmde en kopp te och satte mig och skrev på denna blogg.

Bara för att energin kom tillbaka så har ju inte kroppen slutat värka. Och om 10 min börjar jag jobba. Datorn måste pluggas in, jag måste logga in. Och i denna vecka verkar det som dator har en massa saker den måste uppdatera. Så det är väl smart att låta den göra det innan jag börjar. Trädgården står kvar kanske går ut efter jobbet.

Tänk att man kan köra över sig själv bara för att man får lite energi.

I början av veckan så lyckades jag komma ut till hobbyrummet och pyssla lite. Första bilden visar vad jag gjorde i tisdags. En oranga saken som ligger bakom är en vanlig blyertspenna. Då förstår ni storleken på sakerna. Bild två och tre är saker jag har gjort till växthuset. Inte bara denba vecka utan även förra gången jag kom ut och pysslade.

I lördags planterade jag tomater. Så här ser de ut idag

Det går snabbt. Även tiden. Nu börjar jag jobba.

Ha en skön dag

Idag tar jag nästa steg till normal liv. Börjar jobba 50%. Det känns lite pirrigt.

Dagen börjar bra med förseningar på SL pga personalbrist. Men inte mitt fel så jag tar det lungt och stressar inte upp mig för det.

I fredags letade jag efter en sak och då ställdejag mig på sängen. När jag skulle ner så tog jag ett sned steg så jag ramlade handlöst baklänges ner slog huvudet i soppkorgen med skräp från fåglarna. Välte korgen och typ allt föll ur. Efter fallet skrek jag i chock och frustation ut en lång ramsa som man inte kan skriva här. Joakim var hemma så han kom och kollade mig. Konstarerade att jag virkade höger foten. Han tog fram dammsugaren och tog upp skräpet. Foten är bra idag.

Igår hade jag semester och solen sken så jag tänkte testa foten tills i dag. Vad hände då? Jo jag halkade och har nu gjort illa handleden. Höger. Ni förstår jobbigt läge men det stoppar inte mig.
Den är inte bruten men den värker. Han inte lyfta saker med den.

Så för att vila handleden tittade jag på serier. David har sportlov så vi tittar på Walking dead och så tittar jag på Vikings. Så i natt drömde jag om dessa som de var en serie. Zombie vikingar ruskigt.

Var ledig i måndags. Tanken var att umgås med David. Spela lite han försökte vara lite snäll så vi körde lite bildspel. Han gick till sin dator och polare och jag ut i hobbyrummet. Började limma ihop mitt växthusmodel.

Hade tänkt fortsätta igår. Men handleden behövde vila.

Ha en bra dag

Vissa dagar tar värken över. Efter många år med fibro så har jag börjat accepterar att det är så. Det händer inte lika ofta nu för tiden som tur är. Kan bero på att jag har kommit till en acceptans till det.

Igår tog den över. Tar en massa energi att göra saker för varje del av mig värkte. Jag tig mig till jobbet. Bröt inte ihop även fast det var strul med pendeln och jag kom 30 minuter försent. Var nog mer tystlåten. Hittade inte ord när jag pratade. Glömde saker och så vidare. Men på något konstigt sätt överlevde jag den dagen.

Idag är en ny dag. Har värk men jag har kontrollen. Så det känns bättre idag. På väg till jobbet stegen var lättare till pendeln. Och pendeln går som den ska oxå. Så i dag är jag nog en trevligare prick på jobbet. Det är tur att man har så förstående kollegor.

Ha en bra dag

På väg till jobbet efter två dagars sjuk. En förkylning stoppade mig. Annars är jag inne på min fjärde vecka på 25%. Har 28 dagar kvar innan jag går upp till 50%. Här så spänd på att se hur det går. Det kommer ju ge mer klirr i pengakistan så det är himla positivt om det funkar.

Psykiskt mår jag jätte bra nu. Men fysisk är det fortfarande jobbigt. Speciellt tröttheten som sätter in när jag minst anar det. Värken. Detta skiftande i vädret är inte bra för värken. Förkylningen var inte heller bra. Men på något sätt så känns det bra inom mig. Visst kan nog upplevas sur och grinig, men det har med trötthet och värk att göra inte någon depression.

Det kliar i mina fingrar att få gå ut och påta I trädgården. Har så många saker jag vill göra. Men måste hejda mig. Lite itaget.

Tänkte att jag skulle komma igång med min hemmaträning de dagar jag jobbar hemma. Jag har inte vägt mig men känner på kläderna att jag har gått ner. De spänner inte lika mycket. Man blir ju peppad då att komma igång med träning.

Jag håller på lite sakta att rensa bland mina kläder. Tänkte jag kunde ju iallafall rensa bort det jag inte tycker om först. Sedan sådan som man älskar men har gjort sitt. Det är svårt med det. Byxor och leggings är klara.

Ha en bra dag

Det går bra är jätte trött men har en glad känsla i mig.

Idag ska jag ta första samtalet. Har rensat en massa mail. Varit inne i växelprogrammet och sökt lite för att friska upp minnet. En kollega har hållt på att lära upp en blivande vidare. Så jag har suttit och lyssnat på dem och det har öppnat dörrarna och minnet igen. Har alltså varit kanonbra. Höra hennes svara och de misstag en nybörjare gör får mig att tänka javisstja så var det. Ja så säger man osv.

Inatt sov jag dåligt vet inte varför. Hjärnan arbetar väl förfullt med att sotera alla intryck den får. Kroppen värker. Mest av träningsvärk.

Min stegräknare hade hakat upp sig och jag gjorde allt för att få igång den. Det började i måndags. Men efter att googlat på tänkbara fel så kolladejag fall min mobil var ordentligt uppdaterad. Det fanns något som den ville uppdatera så jag gjorde det. Och nu har jag lyckas få igång stegräknaren igen så glad över det.

Mina gammla vanor var i pendeln jag brukar sitt börja komma tillbaka. Och vanorna hur jag går till och från jobbet. Vad lätt det är att komma in i de gammla vanorna.

Idag är det inte vilken dag som helst.
Idag är det ett år sedan jag operans bort mina bröst. Jag trodde jag skulle vara borta från jobbet i tre veckor men det blev ett år. Då operades min cancer bort. Så jag känner bara tacksamhet att de hittade cancern tidigt och att jag nu är cancerfri.

Ha en bra dag

Livet i depression hur är det?

Ja hur ska jag säga? Man lever med en massa känslor men samtidigt inga känslor. Tankar irrar runt i huvudet. Gammla som ny tankar. Mest de jobbiga sakerna man har gått igenom i livet. Det blir ju ganska många saker när man är 50 år. Ibland men sällan dyker det upp några roliga och trevliga tankar.

Jag har tagit tag i en del av orsaken till depressionen. Värken. På tisdag ska jag till min husläkaren och få hjälp. Nu när jag håller på med rehab efter min cancer och cellgiftsbehandling så måste jag pressa lite på kroppen och då gör det jävligt ont. Och det beror på fibron. Jag försöker hålla mig undan en massa tyngre smärtstillande. Dels för man blir lätt beroende och dels vill jag spara min lever. Men i perioder måste jag accepterar att jag behöver hjälp mot smärtan så jag kan gå framåt.

Försöker undvika ordet "måste" jag försöker byta ut det till " bör" eller "borde". Jag har en förmåga att inte göra saker om man säger "måste". Behöver använda omvänd psykologi på mig för att få saker gjorda. Jag kan inte skriva "att göra lister" men rubriken "att göra" utan brukar skriva "vill göra" istället. När jag skriver upp saker i min bujo så är det inte "jag ska göra" utan "hoppas jag gör dessa". Men samtidigt kan man ju inte curla sig själv hela tiden utan man måste säga till på skarpen ibland. Nu gör du det. Punkt slut.

Som mina promenader jag MÅSTE ta minst en per dag. Det spelar ingen roll om jag inte vill. Måste bara. Går jag inte ut så kommer jag inte framåt i min önskan att bli som det var innan cancern. Men efter som jag måste så har jag långa samtal med mig själ varje gång jag ska ut. Även fast jag vet att jag mår bättre av att röra på mig. Och det är därför jag bara kommer ut engång om dagen speciellt när min värk är hög och min trots mot måste. Två jobbiga saker att övertala. Jag hoppas genom att skrivit detta kommer ut idag. Håll tummarna.

Kram