Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men tomt är nog bäst. Låg, ledsen är andra känslor som drar igenom mig. Är det så här skoven kommer först så ont så du inte vet vad du ska ta vägen och sedan en tomhetskänsla i mig. Som något försvann. Kommer det ta längre tid mellan dessa skov och kommer det ta lite av mig varje gång. Hur kommer det då sluta? Kommer jag falla i en evig depression till sist? Jag kämpar på men idag är det tungt. Hoppas på att jag ska orka få ner granen idag. Stjärnan och klittret är borta. Får plocka lite i taget under dagen. Men först så ska jag nog se till att få lite gröt i mig.

Ha det!

Så känner jag mig idag. Tvingade iväg David till skolan. Han var lit snuvig men annars ok. Men efter att ha gråtit krokodiltårar så fick han ont i huvudet. Men så här är det om han hade varit hos sin pappa hade han inte ens tänkt tanken på att vara hemma.

Själv har jag haft en jobbig helg med extremhög värk. Har inte varit utanför lägenheten sedan fredags. I lördags låg jag hela dagen och söndagen halva. Igår hade jag blixtrande huvudvärk. I dag har jah lyckats att duscha. Försöker inte känna efter så noga. Har pusslat och lyssnat på bok. Väldigt skönt att göra får mig att nästan glömma värken ett tag. Hemma idag oxå. Ska ta mig till skolan och träffa Joakims spanskalärare och se hur vi kan göra så han blir godkänd i spanska.

Om typ en timme ska jag gå och jag känner mig super stressad över det. Men det blir nog bra. Pressa kroppen lite och se hur den reagerar. Se fall jag vågar utsätta den för mer. Lite i taget. Två steg framåt och ett steg bakåt. Målet är tre steg framåt och ett steg bakåt. Sakta, sakta måste det gå. Försöker inte bli frustrerad på vägen.

Ha det.

Lyckades komma upp ur sängen. Ta en dusch, klä på mig, sminka mig, äta frukost, fylla i bujon, borsta tänderna och till slut gå till pendeln. Så nu är jag på väg till en ny arbetsdag. Den värsta värken har släppt. Blev väldigt tydligt i går, jag tror iallafall det beror på det, magknip som fan någon halvtimme. Fick sitta länge på toa. David blev orolig och undrade om jag behövde vara hemma nu när jag har ont i magen. Fick lugna honom och säga bara tillfälligt. Antagligen så spänner jag mig omedveten när jag har ont så när jag slappnar av så gör det med besked i magen. Man kan nog se det som friskhetstecken.


Nytt år är på väg och det betyder (för mig) ny BuJo. Min gammla räckte ett år. Och då innebär det att det blir en del jobb. Ska fixa mina års trackers komma på vilken stil januari ska ha och så vidare. På lördag ska jag jobba. Eller om jag förstått det rätt vara på jobbet och svara på eventuella samtal som kan komma. Har aldrig jobbat helg förut men de andra säger att det är lungt. Tänkte då att jag kunde skissa fram det jag vill ha i nya bujon. Är det lite att göra så hinner jag, annars så kanske jag iallafall har börjat.

Ha det bra

Måndag igen och om fjorton dagar är det julafton.

Det blev hemma tre dagar förra veckan. Både värk och psykiskt blev för mycket. Och det värsta är de båda triggar varandra. I onsdags sov jag typ hela dagen. Behövde tydligen det.

Något som är terapi för mig för både kropp och själ är att pyssla. Så för att göra mig gladare och för att slippa tänka på värken har jag pysslat i helgen. Klätt om, ja vad kan den heta? Den där extra smala brädan man sätter på strykbrädan som man strycker ärmarna på. Spikade tydligen så hårt så grannens glas hoppade. Sedan gjorde jag en liten dörr och en repstege.

Nu när jag satte in bilderna såg jag att jag oxå hade blockat några snöflingor och stjärnor. Blockade dem med lim så de är stela. Tänkte sätt tråd i dem och hänga upp dem i fönstret.

Moltas tycker det är jätte jobbigt att sitta under bordet. Så han har fått en egen stol. Hemma hos honom har han en soffa att sitta på. Jag är noga med inga tassar på bordet och det fixar han.

Ny vecka, ny uppslag i bujon.

Det känns som ett jävla stort misslyckande. Är hemma i dag. Men behövde det sov från åtta till ett. Ligger fortfarande i sängen. Har ont som fan själv. När jag ringde till jobbet sa jag att jag är hemma veckan ut. Men tänker försöka åtminstone jobba på fredag. Är det vädret eller orkar inte min kropp att jobba 100%. Eller håller kroppen på att vänja sig. Eller så är det väder och vänja sig på samma gång. Hoppas på det. Tålamod sa min terapeut att jag skulle ge mig. Jag har gått igenom så mycket de senaste fem åren upp och riktigt djupa nergångar. Sista halv året har det gått uppåt hela tiden så en liten nergång är inte konstigt. Psyket och kroppen håller på att anpassa sig till varandra. Ha tålamod du kommer att klara det. Det kanske är ett friskhetstecken att jag blir otålig och vill mera nu. Ska andas och ta det lungt. Han trodde faktiskt inte att jag hade julångest. Utan sa åt mig hitta dina stunder som gör att du återhämtar dig.

Jag vet hur jag unviker desperation och jag vet hur jag unviker den värsta värken. Nu håller jag på att lära mig att hitta ett mellanting som hjälper båda. Det är där jag ska ha tålamod till att hitta.

Kollegor på jobbet ha tålamod med mig snart kommer jag att vara där så mycket att ni tröttnar på mig.

Jag ska försöka ha tålamod för mig själv. Acceptera att jag har dalar och att dem är oftare nu. Det kommer att bli längre mellan dem.

Hjälp mig genom att skänk en tanke med tålamod tack.

Hade tid hos terapeuten imorse. Tänkt ävennfast tiden är kl 8.00 så får jag typ en timmes sovmorgon. Känner jag mig utvilad? Nja mer än i går men nä.

Med lite mutor så får man hjälp hemma. Mutade Joakim med en chokladkolaboll om han hjälpte mig att dammsuga i mitt sovrum. Med en massa muttrande och mummel så blev det dammsuget. David mutade jag med en lussebulle så hjälpte han mig att rulla in motionscykeln i sovrummet. Sakta men säkert så gör jag plats åt julgranen.

Tänkte be dem om hjälp med hallen ikväll. Hoppas jag lyckas utan mutor. Men annars mutar jag dem gärna.

Ni som läste igår undrar väl hur jag mår idag? Ja vad ska jag säga. Hmm lite bättre kanske. Men vet inte. Jag är iallafall på väg till jobbet. Killarna är i skolan. Så på G alltså.

Ha det gott idag

Varje tyngre och tyngre. Spiralen har vänt riktning nu. Den går inte uppåt utan neråt. Den lilla son försöker hitta på alla möjliga allvarliga symtom som gör att han kan vara hemma. Det är inte lätt att övertyga honom att han mår så bra så han kan gå till skolan när jag själv kämpar emot känslan att stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet. Det blir liksom en dubbel kamp. Idag kom jag i väg. Men eftersom jag går så mycket tidigare än barnen så kan det hända att jag får samtal om att vara hemma. Måste kämpa den kampen oxå.

Tycker jag inte får till det någonstans. Men tror att jag gör det iallafall. Det värker inte som fan men en massa. Att jag känner mig låg hjälper inte mig att hålla modet uppe när det värker. Jag blir mer nere. Negativa tankar om mig själv kommer. Som sakr spiralen går neråt. Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska stoppa den. Vill inte gå till jobbet, vill inte vara hemma, vill inte göra någonting.

Det bakre tågsetet heter labyrintpendeltåget. Det är nog tur att tågsetet så är längs fram heter Nykelpiga för annars hade tåget inte kommit fram. Hihihi.

En mini svaka. I tisdags gick jag tydligen alldeles för mycket så på onsdagen när kylan slog in så blev det väldigt ont i kroppen. Så det resulterade till att i går var jag hemma och vila. Nu är värken hanterbar igen så idag bär det av till jobbet.

Har pysslat några grattiskort. Kan tyvärr inte visa dem ännu för motagarna kanske läser detta. Men så här såg det ut på köksbordet när jag höll på.

Alla lådor med diverse saker måste fram så man kan pyssla. Har tiil och med försökt ha decopage i min bujo. Testade i mun test bok. Kommer inte att göra det i den bujo jag skriver i. Blev inte så bra.

Idag tog jag ut lite pengar för att kunba gå till en affär som bara tar kontanter. Ni undra förstås varför jag inte går till någon annan affär. Jo det är så att de har bokmärken där och jag hoppas på att de har några julbokmärken i gammeldags stil.

Nä nu är det dags att lyssna på boken och vila lite innan jag ska gå av.

Ha en skön fredag.