Sitter på balkongen och äter frukost. Har nog sovit känns inte som det i kroppen men knoppen är piggare. Värken ja vad ska kag säga om den. Tekoppen är tung att lyfta och då har jag en liten kopp. Man vänjer sig att ha värk även mycket värk. Men det är jobbigast att det gör ont vid beröring. I morse kom David och krama mig och klappade på mig och sa jag önskar att du inte hade ont söta mamma. Ville då inte visa honom att det gjort ondare av hans kramar och klappar utan kramade och klappade tillbaka. Han försökte göra i ordning sakerna han skulle ha till miniolypiaden. Han lyckades riktigt bra. Hjälpte honom lite bara. Joakim försöker ta sin allergimedicin själv men har problem med den barnsäkrakorken. Det får lära sig göra saker som jag hade gjort till dem på både ont och gott. Ligger oftas i sängen och är bollplank till dem. Men självklart går jag upp och hjälper med det de inte kan. Har ju huvudansvaret. Men jag tycker vi fixar det. De vet att i perioder har jag ondare och sover mindre. Nu är det sämre. Ordentlig sämre så fick kalla in förstärkning. Mamma och Moltas. Och då får jag acceptera att min vanliga tekopp hamnar i diskmaskin efter en kopp te. Och ta den mindre koppen. Men det är ju bra då jag tycker att min lilla kopp är tung. Den är snygg oxå. Eller vad tycker ni?

Lite andra tokiga saker som min blåa poslins anka har fått det mjukt under fötterna.

Och med mamma kommer ju busen Moltas oxå. Davids säng på balkongen har blivit hundsäng med leksaker.

Trevligt sällskap som får en att tänka på annat.

[Bild]

Men ibland vill jag inte kämpa mer. Gå och ha 10/10 i värk en hel dag och inte få sova vill man inte längre. Men på något sätt gör man det ändå. Bad mamma att komma brukar inte be henne om det. Hon och Moltas är på väg och jag fick sova några timmar i natt och vaknade med lite mindre värk 9/10. Mina killar är helt underbara. David hjälpte mig att dammsuga köket. Tänkte att det var bäst så inte det låg någon gammal matrest som Moltas kan bli sjuk av. Vid halv åtta i går fick jag något ryck. (Inte bra) Bad killarna att flytta på saker så jag kunde dammsuga halva vardagsrummet. Vi gjorde det. Men vad trött jag blev. Idag har jag tagit fram vattenskålen och leksakerna åt Moltas. Annars har jag tagit lungt.

Har mitionerat för mycket tycker min kropp. Kan inte sova även fast jag tar mina tabletter. Två dygn utan ordentligt sömn tar på en. Sedan triggar det igång värken och då är man i en ond cirkel.

Vad har jag gjort då tänker ni? Mina cykelturer med killarna är det jag har gjort. Alltså ökat motionen. Tycker det så mycket om att cykla. Vi cyklar långsamt och många raster men det hjälper inte. Den värken jag har är vidrig inte bara att smörtan är hög. Jag känner verkligen hur den kryper runt i kroppen ibland stannar den till och hugger lite extra på vissa ställen. Tårarna trycker bakom ögonlocken. Jag har utmattat trött oxå. Men kan inte sova. Har haft min favorit musik på hela morgon det får hjärnan att slappna av och inte jag tänker på alla måsten och slipper känna olust att jag är hemma igen. Men kan inte sova. Har ett kilo blandfärs som ska bli köttbullar idag annars blir färsen förstörd. Hoppas på att killarna hjälper mig i eftermiddag med det. Har hittat ett recept som de tycker om. Jag vet att det är lättare att köpa färdiga köttbullar. Men vill inte köpa färdig mat när man kan göra dem själva.

Utan att de vet om det så om killarna visar att de är hjälpsamma kommer de tjäna på det. Vill inte muta så de hjälper. Hoppas de kan hjälpa ändå.

Mycket snurrar runt i huvudet inte bara jobbiga saker utan trevliga saker. Men det är som huvudet inte vågar sluta snurra. Vad händer om den gör det. Faller jag då eller händer det ingenting? Jag försöker få stopp på det iallafall men det går inte. Försöker ha det tyst och bara sitter och tittar ut över gården från balkongen och försöker märka naturen. Träden som har slagit ut. Syrenerna som blommar. Den underbara blåa himlen. Fåglarna som kvittrar. Hjälper inte det snurrar på högvarv i huvudet. Lyssna på ljudbok funkade inte. Musik funkade ett tag men inte längre. Men faller jag? Om de slutar. Jag tror faktiskt inte det. Tror faktiskt att det skulle bli tvärtom. Men det hjälper att jag tror det det slutar iallafall inte. Utan triggar värk och sömnlösheten istället. Jag skulle kunna hålla på att skriva och skriva hela dagen om det. Men jag slutar nu och går och sätter på te och tar en macka till det och sätter mig med musiken på balkongen och tittar på världen utanför.

Ha det!

Hurra för mig. Har gått i väg varje dag till jobbet trots utmattning och värk. Känner mig stolt. Psykisk mår jag jävligt bra av att ta mig till jobbet. Till mina underbara kollegor och en jätte bra chef. De stötar mig i min kamp och lyfter mig. Utan dem hade nog inte gott så här bra.

Trots ett stort elfel på pendeln blev jag ytters lite drabbad eller så hade jag en himla tur. Kom tio minuter senare än vanligt till jobbet. Fem minuter innan jag började jobba. Och kom typ en kvart senare hem än vanligt. Så helt ok. Idag verkar felet avklarat och jag sitter på mitt tåg och väntar på av gång. Hjälpte en annan passagerare genom att tala om att det är bara första tågsetet som åker iväg när han försökte komma in i den bakresetet. Jag går typ hela perongen för att sätta mig i första vagnen. Har lärt mig att i ett kort tåg är det bäst att sitta där för då går man av vid rulltrapporna på Stockholm city. Om det är långt tåg så är det i mitten. Nu vet ni det. Och det gäller endast avgång vid Stockholm city. Om du ska till Nynäshamn så sitt långt fram.

Förberede lite pyssel i går.

Det ska bli nyckelringar som dessa.

När jag går från jobbet så finns detta syltar vid en korsning som är under arbete. Har inte sett en enda som följer dem.

I min bujo-grupp har vi en utmanning att rita olik mönster. Kan säga att det går sådär.

Inatt sov jag lite bättre. Men värmen håller på att ta kol på mig. Min trötthet blir utamattandetrötthet. Värken är hög. Vilade i går och gjorde ingenting men det värker lika mycket ändå. Mår bäst efter halv åtta på kvällarna.

Försökter vara lite fin satt på fina örhängen, armband och ring.

Satt igår på balkongen och virkade medans jag lyssnade på Mikael Persbrandt när han läser boken om honom. Så som jag minns det av Carl-Johan Vallgren. Måste säga att han har en väldig sexig röst.

Ha en skön dag!

Och här sitter jag på pendeln. Hade velat vara hemma och sova idag. Har knappt sovit. Eller det känns som jag inte har sovit. Har rört mig för mycket de senaste dagarna. Långpromenad i lördags, en lång cykeltur i söndags och en lite kortare cykeltur i går. Allt detta gör att kroppen värker så in-i-helvete mycket idag. Men jag ska jobba och jag ska till tandläkaren. Men i kväll ska jag vila bara ta det lungt.

Snart ska jag börja lyssna på Mikael Persbrandts biograf.

Ha en bra dag.

Solen skiner, blommorna blommar. Och det kliar i ögonen när man går förbi blommor som har en stark doft. En annat problem är kläder. Under vinter halvåret kunde man göma kroppen i tjocka pösiga tröjor. För varmt för det. Nu växer ångesten när man sätter på sig tunnare kläder och ens kropform kommer fram. Jag är inte road av min form. Och sedan nu när det blir varmare så rinner svettet ansiktet som fan. Gillar våren när den precis startar och vörmen börjar komma. Gillar hösten när det blir kallare. Visst jag tycker om sommaren oxå men jag är ingen värmedyrkare.

Men det är mysigt att sitta på balkongen på kvällarna och virka. Och det är mysigt att ta en cykeltur eller promenad på kvällen då det är svalare.

Var på en långpromenad med Joakim i lördagskväll avslutade med ett glas rosé och digestivekex med brie på balkongen.

I går tog jag en cykeltur med killarna. Vi var ute i ca 45 minuter jätte skönt. Men jädrans vad ont det gör i dag. Kommer alltid efter som ett brev på posten. Men ska nog försöka ta en tur ikväll oxå. Killarna är hos sin pappa så får ringa och fråga om de vill hänga med.

Jag hade fel på en dag. Idag är det

Internationella fibromyalgidagen.

Ha en bra dag.

Ps fick inga chokladbollar igår Ds