Jag lever och jobbar. Även fast det mal i huvudet står jag upp. Sitter om vi ska vara noga.
Vänder och vrider på alla tankar i huvudet. Har jag uppfattat saker fel? Har jag totalt missuppfattat hur en del människor är. Jag kan säga att jag vet inte hur många gånger jag har gjort detta de senaste tjugo åren. Försökt hitta en minsta lilla sak som skulle göra att jag ändrar uppfattning. Men har inte hittat det. Jag kanske inte hittar det. Men kom inte och säg att jag inte har gjort det. Och jag har stor förståelse att andra har en annan uppfattning och accepterar det.

Det finns oftas små detaljer som avgör. Man tolkar dessa detaljer olika. Och sedan hanterar man det olika när man bearbetar det.

Jag till exempel pratar och skriver med andra och frågar tänker jag helt fel. Eller kan man tänka på ett annat sätt. För tio år sedan pratade jag bara kände mig obekväm att skriva. Men har lärt mig genom åren att känna mig tryggare att skriva. Stavar fortfarande mycket fel, min gramatik kanske inte är den bästa. Men oftas får jag fram budskapet. Det ända med skrivande är att det är så lätt att det tolkas fel. Se tex på böcker. Många kan läsa samma bok men alla har olika uppfattningar om den. Så blir det när man inte se kroppsspråket eller höra skiftningar i rösten. Men visst man kan misstolka det oxå. Och sedan kan man gå och mal någa dagar på det man sa och komma på vad sa hen om det föresten. Viktiga saker tror jag är viktigt att prata om muntligen. Om den ena partner har jobbigt med det så kan den skriva och den andra prata då märker man kropospråket iallafall.

Det är alltid minst två uppfattningar av ett samtal. Och båda kan ha rätt. Är det alltid viktigt att någon har rätt eller fel? Är det ok att tycka olika om en sak men ändå vara vänner? Eller måste man jämt tycka lika?

Med frågorna menar jag inte om man tycker om en viss låt eller färg m.m utan om större saker som man uppfattar olika.

Jag tycker det. Det betyder inte att man soppar saker under mattan. Man lägger bara dem åt sidan och tänker på allt som man tycker pm hos den andra istället. Jag har flera vänner som tycker pch tänker annorlunda från mig men det betyder inte att jag bryter med dem för det.

Vem är jag? Har ni ställt den frågan till er själva? Jag stä?ler nog den ganska ofta. Vissa dagar har jag jättelätt att tala om vem jag är, medans andra dagar vet jag inte alls vem jag är.

Speciellt undra jag varför andra kan tycka om mig. Jag har en stor vänkrests runt mig som jag känner mig genom socialamedier och pysselträffar m.m ytliga vänner alltså. Några få nära som jag känner att jag kan vända mig till i vått och torrt. Undrar ni oxå det?

Ojoj vad jag skriver. Behövde få ur mig lite bara. Ni som läst ända hit tack.