Idag skulle jag ha velat lägga mig i fosterställning under täcket och bara låta denna dag gå. Men som optimist så går jag i väg och tror att det blir bättre under dagen. Håll tummarna på det så är ni snälla.
Varför mår jag så här då? Jo jag var hos tandläkaren och lagade ett stort hål. Fick tre bedövningssprutor. Det var tanden längst in. Och på den sidan som mitt öra brukar klia. Så hela natten och även nu kittlar det i örat. Vad händer då? Jo jag vill hosta. Så jag har hostat halva natten. Och sitter och hoppas att jag inte hostar nu på pendeln. Man skäms ju för att ens harkla sig nu förtiden. Och eftersom jag satt och gapa så länge så ömar det i käken. Får jag värk, känningar på andra ställen än normalt så blir jag låg direkt. Har liksom inte motståndskraft att stå emot plötsliga uppkomna värk eller ömhet. Då blir det en sak för mycket och det är nära att jag tippar över och depressionen kommer. Hittills i år är det första gången på sju år som jag inte har en längre sjukskrivning på höst/vinter. Men det är en tunn lina så jag vinglar på.

Jag är nu så trött att jag inte orkar skriva mer. Ska vila nu innan jag ska stiga av.