Sitter på balkongen och äter frukost. Har nog sovit känns inte som det i kroppen men knoppen är piggare. Värken ja vad ska kag säga om den. Tekoppen är tung att lyfta och då har jag en liten kopp. Man vänjer sig att ha värk även mycket värk. Men det är jobbigast att det gör ont vid beröring. I morse kom David och krama mig och klappade på mig och sa jag önskar att du inte hade ont söta mamma. Ville då inte visa honom att det gjort ondare av hans kramar och klappar utan kramade och klappade tillbaka. Han försökte göra i ordning sakerna han skulle ha till miniolypiaden. Han lyckades riktigt bra. Hjälpte honom lite bara. Joakim försöker ta sin allergimedicin själv men har problem med den barnsäkrakorken. Det får lära sig göra saker som jag hade gjort till dem på både ont och gott. Ligger oftas i sängen och är bollplank till dem. Men självklart går jag upp och hjälper med det de inte kan. Har ju huvudansvaret. Men jag tycker vi fixar det. De vet att i perioder har jag ondare och sover mindre. Nu är det sämre. Ordentlig sämre så fick kalla in förstärkning. Mamma och Moltas. Och då får jag acceptera att min vanliga tekopp hamnar i diskmaskin efter en kopp te. Och ta den mindre koppen. Men det är ju bra då jag tycker att min lilla kopp är tung. Den är snygg oxå. Eller vad tycker ni?

Lite andra tokiga saker som min blåa poslins anka har fått det mjukt under fötterna.

Och med mamma kommer ju busen Moltas oxå. Davids säng på balkongen har blivit hundsäng med leksaker.

Trevligt sällskap som får en att tänka på annat.

[Bild]