Här köper vi ett hus som vi vet är grejer att göra. Vi bestämmer oss för att fixa avloppet så vi slipper bekymmer. Vad händer. Jo vi får stopp efter stopp i det. Vi hade inte stopp innan. Så irriterad man blir.

Vi har även fixat elen. Efter de byte jordfelsbrytaren i förrgår slutade elementen att fungera. Så vi hade kallt i går. De kom tillbaka och gjorde något vet inte vad. Och nu fungerar det igen. Förstås kollade jag om någon propp hade gått innan vi ringde elektrikern. Nu har vi iallafall varmt och skönt.

Håll tummarna att de kommer och fixar avloppet så det fungerar igen utan problem. Och att elen funkar nu.

Annars jobbar jag på hemifrån. Har semester i morgon för min lilla son blir ett år äldre och ett år närmare tonåren. Tyvärr så vet inte hormonerna riktigt om när de är tonåringar så de börjar tidigare men tonårsbeteende. Men men min snart tolvåring är så tydlig mellan barn och tonåring så det är gulligt. Igår var han kär vänlig och ville vara nära. Ja vet i corona tider ska man inte vara nära men det skiter jag i när det gäller honom. Han behöver kramar och närhet och det ger jag honom. Snart kanske han blir som sin bror. Inga kramar, ingen närhet. Så därför skiter jag i att hålla avstånd från honom. Alla andra håller jag avstånd i från. Inga kramar till eller från någon annan.

Ha en bra torsdag

Jag lever och jobbar. Även fast det mal i huvudet står jag upp. Sitter om vi ska vara noga.
Vänder och vrider på alla tankar i huvudet. Har jag uppfattat saker fel? Har jag totalt missuppfattat hur en del människor är. Jag kan säga att jag vet inte hur många gånger jag har gjort detta de senaste tjugo åren. Försökt hitta en minsta lilla sak som skulle göra att jag ändrar uppfattning. Men har inte hittat det. Jag kanske inte hittar det. Men kom inte och säg att jag inte har gjort det. Och jag har stor förståelse att andra har en annan uppfattning och accepterar det.

Det finns oftas små detaljer som avgör. Man tolkar dessa detaljer olika. Och sedan hanterar man det olika när man bearbetar det.

Jag till exempel pratar och skriver med andra och frågar tänker jag helt fel. Eller kan man tänka på ett annat sätt. För tio år sedan pratade jag bara kände mig obekväm att skriva. Men har lärt mig genom åren att känna mig tryggare att skriva. Stavar fortfarande mycket fel, min gramatik kanske inte är den bästa. Men oftas får jag fram budskapet. Det ända med skrivande är att det är så lätt att det tolkas fel. Se tex på böcker. Många kan läsa samma bok men alla har olika uppfattningar om den. Så blir det när man inte se kroppsspråket eller höra skiftningar i rösten. Men visst man kan misstolka det oxå. Och sedan kan man gå och mal någa dagar på det man sa och komma på vad sa hen om det föresten. Viktiga saker tror jag är viktigt att prata om muntligen. Om den ena partner har jobbigt med det så kan den skriva och den andra prata då märker man kropospråket iallafall.

Det är alltid minst två uppfattningar av ett samtal. Och båda kan ha rätt. Är det alltid viktigt att någon har rätt eller fel? Är det ok att tycka olika om en sak men ändå vara vänner? Eller måste man jämt tycka lika?

Med frågorna menar jag inte om man tycker om en viss låt eller färg m.m utan om större saker som man uppfattar olika.

Jag tycker det. Det betyder inte att man soppar saker under mattan. Man lägger bara dem åt sidan och tänker på allt som man tycker pm hos den andra istället. Jag har flera vänner som tycker pch tänker annorlunda från mig men det betyder inte att jag bryter med dem för det.

Vem är jag? Har ni ställt den frågan till er själva? Jag stä?ler nog den ganska ofta. Vissa dagar har jag jättelätt att tala om vem jag är, medans andra dagar vet jag inte alls vem jag är.

Speciellt undra jag varför andra kan tycka om mig. Jag har en stor vänkrests runt mig som jag känner mig genom socialamedier och pysselträffar m.m ytliga vänner alltså. Några få nära som jag känner att jag kan vända mig till i vått och torrt. Undrar ni oxå det?

Ojoj vad jag skriver. Behövde få ur mig lite bara. Ni som läst ända hit tack.

Jag har sovit högst tre timmar i natt. Har saker som mal i min hjärna.

Det händer saker igår. Jag kände mig orättvis behandlad och reagerade på det. Fick då ett samtal av en som talade om att myntet har två sidor. Det vet jag. Det är bara det att tydligen är min sida den som inte är rätt. Och jag skulle respektera andras känslor medans mina känslor skulle jag tygla ochvtyp rätta in mig efter den andras. Ja en väldig enkel sammanfattning av något som har påverkat en i runt 28 år.

Jag fick reda på att jag rev upp ytliga sår, min sår revs oxå upp. Javisstja min känslor räknas inte.

De, jag tänker inte nämna några namn, verkar tro att jag har halkat runt på ett banan skal bakom andra och inte haft några egna tankar och omdömen kring det som har hänt. Jag kan säga att jag har ifrågasätt båda partnerna i detta och skapat mig en egen uppfattning. Jag har gång på gång ifrågasatt mina egna uppfattningar genom åren och har ändra lite här och ändrat lite där. Men igen jag menar ingen har frågat mig om min uppfattning. För när jag försöker säga den får jag reda på att andras uppfattningar och känslor är dem sanna och om jag inte ändra mig så kan jag inte se båda sidorna av myntet. Allvarligt. Är det verkligen jag som inte kan kolla in denbandra sidan? Nä tror faktisk inte det tror det är tvärt om. Ja jag kan låta jävligt bestämd om saker och ting. Men jag kan ändra mig. Jag tror inte de kan det. För de har hängt på sig offerkappan och tycker att den är skön. Känner sig trygg med den för de är vana med den. Jag bryr mig inte om vi inte får någon kontakt längre. Det var någon som sa att man kunde tänka att det är de som mister att ha kontakt med mig. Jag hoppa att de kan reda ut sitt inre och bli nöjda med den och börja leva sina liv och var lyckliga för det dem har närmast sig. De behöver verkligen inte tycka som mig för att bli lycklig.

Fick sagd till mig du och din jävla familj har förstört allt. Typ. När personen sa så så drog han in två ny. För mig är min familj jag och mina barn.

De som jag pratar om kommer nog inte läsa detta men jag har fått ur mig det och går vidare vill de fortsätra diskutera ja vi får se om jag orkar. En del av er som läser detta vet exakt vad jag pratar om. Jag hoppas ni har er uppfattning om vad som hände. Min är inte lag. För er som inte har en aning om vad jag skriver. Detta är livet upp och ner.

Men vet ni va? Det är fredag. Och imorgon kommer jag inte bli väckt av väckarklockan. Vissligen kommer jag säkert att vakna samma tid men jag kan ligga kvar och kanske somna om.

Jag mår mycket bättre i dag vill vissligen inte gå upp. Men hade inte känslan jag hade i går att lägga mig i fosterställning och dra täcket över huvudet.

Igår satt jag och rockade hela förmiddagen. Alltså mellan samtalen. Tyvärr så ringer det väldigt lite nu så mycket dö tid är det. Undra ifall folk tror att man får covid-19 när man pratar i telefon eller har folk helt enkelt tappat intresset för politik. För information så fortgår det politiska processen i samna omfattning som förut. Men covid-19 anpassad. Tjänstemän jobbar de som kan hemma. Men det fortgår. Och nu vet ni det. Så ni som brukar ringa och fråga saker i riksdagen kan fortsätta med det. Vi i växeln svarar iallafall.

Ser ljuset för hobbyrummet. Skrivbord inköpta, en stol till mig. Mamma hade redan en. Vi har börjat sätra upp renoveringstapet. Om vi har tur så fixar elektrikern kontakter och sådant idag. Imorgon ska jag iväg till Rusta och köpa mer renoveringstapet och målafärg. Vem vet nästa vecka kanske man kan pyssla med första saken i vårat fina hobbyrum.

Vi köpte en ny matta till vardagsrummet.den blev så fin.

Ni får ha en skön fredag och en trevlig helg. Stora kramar skickar jag till er oxå.

Idag skulle jag ha velat lägga mig i fosterställning under täcket och bara låta denna dag gå. Men som optimist så går jag i väg och tror att det blir bättre under dagen. Håll tummarna på det så är ni snälla.
Varför mår jag så här då? Jo jag var hos tandläkaren och lagade ett stort hål. Fick tre bedövningssprutor. Det var tanden längst in. Och på den sidan som mitt öra brukar klia. Så hela natten och även nu kittlar det i örat. Vad händer då? Jo jag vill hosta. Så jag har hostat halva natten. Och sitter och hoppas att jag inte hostar nu på pendeln. Man skäms ju för att ens harkla sig nu förtiden. Och eftersom jag satt och gapa så länge så ömar det i käken. Får jag värk, känningar på andra ställen än normalt så blir jag låg direkt. Har liksom inte motståndskraft att stå emot plötsliga uppkomna värk eller ömhet. Då blir det en sak för mycket och det är nära att jag tippar över och depressionen kommer. Hittills i år är det första gången på sju år som jag inte har en längre sjukskrivning på höst/vinter. Men det är en tunn lina så jag vinglar på.

Jag är nu så trött att jag inte orkar skriva mer. Ska vila nu innan jag ska stiga av.

Nu måste jag skriva lite om dessa munskydd. Syftet att använda demnär ju att man inte ska smitta andra om jag har förståt rätt. Det hjälper inte så bra mot att bli smittad. Rätta mig om jag har fel. Men nu ska jag berätta vad jag ser när jag åker pendel från Märsta till Stockholm city. Få personer har mun skydd och av de få som har är det få, väldigt få, som använder dem på riktigt sätt. Ser personer som har smutsiga engångs munskydd, de har troligen åter använt sina ett antal gånger. En del sitter och pillar hela tiden på dem. En del verkar tro att man ska ha dem under hakan. Är det för att dölja sina dubbelhakor eller? En del drar ner dem så fort de ska säga något. Har syftet med dem inte försvunnit då? Och sedan finns de som då tror att de inte behöver hålla avstånd för de har munskydd. Hur efektivt är då munskydd? Jag erkänner jag har inget men om det skulle bli så skulle jag använda dem enligt restriktionerna. Jag lovar.

Sedan när jag är i gasen. Dessa cyklister som tror de är odödliga och därför har företräde inför alla. Alla ska flytta på sig när man kommer cyklande. Som gående är det cyklisterna är man är räddas för. Det känns som man riskerar sitt liv varje gång man måste korsa en cykelbana. Och när man har kommit fram till sitt mål är man överlycklig att man har överlevt eller sluppit se någon otäck cykelolycka.

Men annars är allt bra.

Mamma och jag satte upp några våder av renoveringstapeten i hobbyrummet. Ojoj vad nära det är nu.

Ha en skön onsdag!

Jaha ett tåg tidigare iväg idag. Ska förbi sjukgymnasten innan jobbet. Men i natt känns det som jag har sovit iallafall. Dag blir lättare då. I går var jag groggy och dummig i huvudet hela dagen för jag knappt sovit på natten. Men börja med sjukgymnast tycker jag är lite tuft.

Har beställt soppor och smoothie från itrim tänkte börja igen med två lågkaloridagar igen. Håll tummarna att det funkar.

Ha en bra dag.

Alltså på morgonen så går man från ett varmt hem ut i lite kallare, blir lite varm för det tar nästan 20 minuter att gå till pendel, sätter sig i pendel. Vad händr då? Mitt öra brukar börja klia och så får jag en hostattack av det. Eller så blir jag torr i halsen och harklar mig. Är det ett problem? Egentligen inte, men i dessa tider så tror all som hör mig att jag har gått ut med smittsam symtom och så de blänger på mig som tusan. Inte så roligt faktiskt. Man kan ju både hosta och harkla sig utan att man är sjuk eller hur?

Äntligen säger bara äntligen. I lördags gjöt David och jag fast brevlådan så nu ser det prydligt ut.

Jag tvättade väggarna i hobbyrummet med målatvätt oxå. Vilken skillnad. Ikväll ska vi börja sätta upp reperationstapeten.

David tjänade lite pengar på att kratta upp löv på gräsmattan.

Huset blev städad. Vi hade farsdag middag. Fadern ifråga var självklart inbjuden.

Så en hel del saker blev avprickade i helgen.

Ha en skön måndag