Ja ibland kan jag inte hålla undan den. Den tar över. Värken alltså. Detta upp och ner i temperaturen och ökad luftfuktighet gör att kroppen strejkar. Det gick inte att inte vara sjuk i januari. Var hemma igår. Sov typ hela dagen. Hade en jävla huvudvärk. Fick be mamma att komma och laga middagen. Lite bättre idag. Ingen huvudvärk och mindre värk. Kommer nog iväg till jobbet i morgon. Även fast jag sov så mycket i går så blir jag rastlös på att vara hemma. Vill iväg och jobba och sedan vara hemma. Är det pliktkänsla som gör det. Eller vad kan det vara. Nä jag tror det har med min socialabit att göra. Vill liksom att det händer saker omkring mig och att jag får prata med folk. Även de mest konstiga människor som ringer och fråga det mest konstigaste sakerna. Jag får prata, jag får bli glad, irriterad, förvånad, arg ja de mesta känslorna. Men främst så slipper jag tankarna att vandra om jag är på jobbet. Så många negativa funderingar om mig själv och min framtid kommer upp när jag är hemma och har ont.

Det är ju en massa positiva saker som har hänt och kommer att hända den närmsta framtiden så jag behöver inte ha negativa tankar. Men ensamhet och värk väcker dem. Framförallt så känner jag mig så himla ful när jag har värk. Jag vet att jag ser helt ok ut. Men jag blir liksom äklad över min kropp när jag har värk. Ser alla skavanker. Blir irriterad att det tar så lång tid att gå ner i vikt. Blir irriterad att jag inte kan gå och styrketräna. Och allt pga av värk.

Så för att ta mig i kragen så efter jag har skrivit det här, tar jag mig ur sängen. Jag klär på mig och går ut på en promenad. Det får mig nog att må bättre. Kan ju kanske baka lite bröd oxå i eftermiddag. Vi får se vad jag orkar. Hoppas i allafall att jag kommer till jobbet i morgon.

Ha det!