Så känner jag mig idag. Tvingade iväg David till skolan. Han var lit snuvig men annars ok. Men efter att ha gråtit krokodiltårar så fick han ont i huvudet. Men så här är det om han hade varit hos sin pappa hade han inte ens tänkt tanken på att vara hemma.

Själv har jag haft en jobbig helg med extremhög värk. Har inte varit utanför lägenheten sedan fredags. I lördags låg jag hela dagen och söndagen halva. Igår hade jag blixtrande huvudvärk. I dag har jah lyckats att duscha. Försöker inte känna efter så noga. Har pusslat och lyssnat på bok. Väldigt skönt att göra får mig att nästan glömma värken ett tag. Hemma idag oxå. Ska ta mig till skolan och träffa Joakims spanskalärare och se hur vi kan göra så han blir godkänd i spanska.

Om typ en timme ska jag gå och jag känner mig super stressad över det. Men det blir nog bra. Pressa kroppen lite och se hur den reagerar. Se fall jag vågar utsätta den för mer. Lite i taget. Två steg framåt och ett steg bakåt. Målet är tre steg framåt och ett steg bakåt. Sakta, sakta måste det gå. Försöker inte bli frustrerad på vägen.

Ha det.