Hihi när jag kom till spärren vid pendeltåget gick jag i mina tankar så jag hade inte tagit upp sl-kortet. Gick alltså tills det tog stopp och då tittade jag upp och undrade varför det tog stopp. Log för mig själv när jag upptäckte att det var spärren och kortet låg fint i handväskan. Spärrvakten skrattade till oxå när han såg det.

Men den förvirrade morgonen började inte här utan redan i sängen. När klockan ringde så snozade jag, trodde jag, en gång. Men det visade sig att jag stängde av klockan. Jag har typ en och en halv timme på mig efter klockan ringde. Behöver den tiden för att mjuka upp kroppen. När jag vaknade igen så hade tiden krymt till en halvtimme. Jag hann ändå, är kanske inte lika rörlig i kroppen men den rör sig i allafall.

Igår gjorde jag en annan knäpp upptäckt. De kängor jag hittills har burit denna vinter, som jag trodde var de jag köpte nya förra året, upptäckte att de hade spruckit i kanten fram. De var lagade oxå. Jag har varken frusit eller blivit blöt så inga problem där. Men inte tusan hade jag väl lagat ett par nya kängor. Upptäckten gjorde jag på morgonen när jag kom till jobbet. Jag tänkte och funderade under dagen och fick en liten flashback på ett par andra kängor. Tänkte jag måste kolla när jag kommer hem. Och vet ni där stod de kängor som jag verkligen köpte förra året. Jag har alltså traskat omkring med mina gammla och trasiga kängor. Min fibrohjärna verkar vara seg. Men det är tur att jag kom på det så jag inte gick och köpte ett par nya.

Virkade lite i går. Det är en present till en som behöver lite uppmuntran efter det hon går igenom nu. Men det är bara en liten titta och jag talar inte om vad det ska bli. Bild kommer när presenten är levererad.

Veckouppslag i bujon gjorde jag oxå i går. Nu börjar hjärnan gå i gång på hur februari ska se ut. Har ännu inte någon plan men det brukar lösa sig ganska snabbt.