Igår försökte jag skriva på bloggen. Nä jag skrev på ett inlägg men något hände och det föll bort så gör ett nytt försök idag.

Helgen var smärtsam och den mesta tiden i fosterställning.

David kom glad som en lärka in stormande i lördags klockan åtta på morgonen och undrade fall jag var redo för Pokemon. Han väckte mig så under en timme fick jag i mig frukost och klä på mig samt sträcka på de värkade bena och resten av kroppen. Sedan träffade vi en kompis till honom och så var vi ute i två timmar innan jag sa nä ni killar nu måste jag gå hem och vila mig. När jag kom hem stupade jag i säng och sov hårt i tre timmar. Att jag överhuvudtaget gick ut med dem var för att jag hade lovat en pokemonpromenad. Hade skit ont innan och det blev inte bättre efter.

Resten av lördagen var i någon slags vakum av värk. Hade ju tänkt göra så mycket och inget blev gjort.

På söndagen vaknade (ja vaknade och vaknade hade väl knappt somnat pga värken den natten) jag med ännu värre värk. Jag skulle ju till Uppsala och umgås med en god vän. Fick tyvärr avboka. Ytterligare en dag i värkvakum.
På naten mellan söndag och måndag bestämde jag mig för att sjukskriva mig i två dagar.

Igår var värken lite bättre. Kom iväg till affären på eftermiddagen med lillsonen vi tog en liten extra runda och hittade några Pokemon oxå. Sedan hem och vila. Upptäckte att jag hade glömt att handla några saker så jag lurade ut båda killarna på en kvällspromenad med Pokemon och handling. Nytta med nöje.

Idag känns det bättre med värken. Kommer att gå till jobbet i morgon. Behövde tydligen vila. Har haft hög värk i snart två veckor. Det positiva är att jag inte har deppat ihop. Utan varit a4g istället. Kanske har jag inte lyssnat så bra pp min kropp och lät den höga värken pågå förlänge. Jag vet inte. Tycker det är olika varje gång.

Nu vet ni hur jag har haft det.

Stora kramar till alla