Igen! Vabuari fortsätter i mars. David blev hem ringd igår för mag ont. Han mår halvrisig idag. Säger att han känner sig orolig i skolan. Och när jag pratar med honom kommer det fram att han är jätte rädd för att dö. Han har så mycket han vill göra så han vill inte dö. Sedan har han blivit mörkrädd som tusan. Han är nog i en period då han upptäcker att värden är stor och att man inte lever för alltid. Får försöka stötta honom så han kommer över räddslan. Och upptäcker att det är mycket bättre att fundera på vad man vill göra med livet och leva det än att fundera på att man en dag ska dö.

Det är inte alltid lätt att vara en liten mamma som vill det bästa för ens barn. Man ska var trygg och tröstande. Man ska var stark och psykologisk. Man måste tänka sig för vad man säger för dem suger upp varenda ord och tror på allt man säger. Man vill ju att de ska bli självständiga personer som accepterar alla och har en öppen syn. Men det är så lätt att ens värderingar överförs till dem. Man måste vara självkritisk och inse att allt man själv tycker kanske inte är bäst. Och på något sätt vill man att ens barn ska få egna värderingar på livet. Det är en jätte svår balansgång en lite mamma som jag (och andra föräldrar) måste ta varje dag, varje gång man pratar med sitt barn.

Min äldsta son fyller 10 år på söndag om 10 år är han en vuxen man. Om bara 8 år är han myndig enligt svensklag. Då är det tänkt att han ska klara sig själv (mer eller mindre). Hur förbereder man dem för livet egentligen. Hoppas jag kommer att göra ett bra jobb med det.

Ojojoj vilket tungt ämne jag tog upp så här på en tisdagsmorgon. Vabbar gör jag ska nog passa på att måla taket i hallen. Och virka lite. Ska även försöka krama på min gokorv oxå och se till att han mår bra så han kan gå till skolan imorgon och känna sig stark på alla sätt.

Ha det så bra idag.