Idag är det en speciell dag för i dag är det min födelsedag ? hipp hipp hurra ? för mig.

I år är nog det första året i hela mitt liv som jag känner vi kan hoppa över denna dag. Jag har alltid varit barnslig förtjust i min födelsedag ?. Men i år vill jag inte riktigt fira den. Förra året var jag och killarna på Gotland vår semester hade börjat. Det hade varit bestämt innan gubben och jag hade träffats igen så han var inte med. Men det fanns/finns Skype så han var med där istället. I år är han inte här alls för jag tror inte det finns Skype till där han är. Jag kan bara hoppas att han är i närheten iallafall. Tror ju på att dem man har kär ? finns runt en och ger en bra energi ? för att komma framåt i livet även fast de inte finns här på jorden.

Barnen kommer snart. Har bjudit hit Pia med partner och vovvar i eftermiddag. Tog mig samman i går och bakade lite kakor och en mjukkaka. Funderar på att gå upp och göra tigermuffins nu. Baka är kul, men det hade varit roligare att baka om man hade haft en diskmaskin så man slapp disken efter. Jag valde att diska istället för att damsuga. Det var lättare att motivera mig till det.

Jag hann se på bröllop och vara med på bröllopsmiddag och höra talen. Kungen och brudens pappa höll fina tal. Brudparet själva gjorde fina på sina sätt. Men en sak sa prinsen, jag förstår vad han menar men. Hans sa att Kärlek vinner över allt. Måste säga tyvärr så gör den inte det. Kärlek vinner över nästan allt. Och den fina kälekssången som prinsessan hade varit med och gjort som Molly och Danny framförde helt underbar. Brukar inte gråta till låtar men en liten tår rann faktiskt på min kind.

När jag gick in och läste på Facebook så fick jag det sårliga meddelande att Magnus Härenstam har avlidit.Vila i frid. Nu har alla tre som lärde mig bokstäverna gott bort. Eva, Magnus och Brasse. Vilken tur att man kan se ert underbar barnprogram än idag. Mina barn kanske inte lärde sig bokstäver av programmet men de tycker hemskt mycket om Fem myror är fler än fyra elefant. rip

Till bröllopet kan man ju inte bara sitta upp och ner och titta nä virka måste man göra. Har kommit en bit på min matta många påsar får lämna sitt bidrag. Behöver nog tigga till mig mera av vänner oxå för att bli färdig.

Ska försöka njuta av dagen i dag iallafall. Kramar.

Just nu är det jobbigt att minnas. Minnen kommer upp överallt där vi var tillsammans. Hur han gick, hur han stod och väntade på mig, köket en riktig jobbig plats. Det var ju han som lagade den mesta maten, det var han som diskade de flesta diskarna, det var ju han som var där mest. Hans del av soffan, där han satt/låg och höll på med sin dator medans jag hansarbetade. För att få närkontakt så brukade han hålla mig i foten. Ja ni förstår nu arbetar min hjärna på högtryck för att minnas alla detaljer från vårat liv tillsammans. Men när jag gör det nu så gör det ont, hoppas jag någon gång kommer att känna värme och glädje istället när minnena kommer. Försöker verkligen gå vidare, försöker verkligen glädjas åt det lilla. Det är skit jobbigt att se alla par som man passerar, när de håller varandra i handen, tittar på varandra så där man gör när man älskar någon, pussas, kramas osv. Samtidigt tycker jag om att se det för känslan att vara kär i någon är härlig och det sprider glädje omkring sig. Ni som har en partner som ni älskar komihåg att vissa att ni älskar hen och fota nära och kära. När de är borta så betyder korten väldigt mycket.

Nu gjorde jag det igen skriver av mig min sorg. Jaja tålamod.

På jobbet mellan samtalen så virkar jag en Manadala duk. Hade börjat på en hade typ fem varv kvar. Då repade jag upp den blev inte nöjd. Började om från varv tre. Bild kommer i morgon. Så här såg den ut när jag innan jag repa den (plus ett antal varv till)

Har fortsatt på Rasmus matta.

Igår kom bilderna på min fotbollskille. Så söt.

I förrgår virkade jag två hjärtan ett till min kraven Pia (lilla) och ett till min älskling som jag hoppas jag får sätta vi hans urna på begravningen

Idag för en månad sedan bestämde sig min älskling att det var bättre att avsluta livet än att leva det. Jag visste inte att det var så då. Så jag skickade en massa sms till honom ringde oxå. På kvällen den 12 maj fick jag detta meddelande när jag ringde hans mobil "Nummret du söker kan inte nås för tillfället, var god och försök senare" då blev jag faktiskt lite rädd. Visseligen hände det att han inte svarade när jag ringde men aldrig var den avstängd som nu. Tänkte då att det var någon tillfälligt så jag skickade mail istället. Fortfarande inget svar. Söndag den 17 maj ringde jag faktiskt polisen och talade om att jag var orolig. Dum som jag var sa jag att han hade problem med alkoholen. Fick då svaret tror du inte han vill supa för sig själv då. Tyvärr stod jag inte på mig. Så jag ringde hans jobb dan efter och fick tag på en gammal kollega/vän (som jag hade träffat första gången när gubben och jag var ihop första gången) och berättade min oro. Han tog det på allvar och började höra sig av till hans vänner och kolla upp ställen där han brukade gå. Ingen hade sett honom på ett bra tag. Eftersom ingen hade någon kod till hans port så tog de en stege och klättrade upp och tittade in i hans lägenhet, knackade på rutan men de såg inget och fick inget svar. Nu blev även kollegan/vännen orolig. Och fick till slut tag på den kvinna som gubben hade bott ihop med när vi var i från varandra. Hon ringde polisen en vecka efter mig och då tog de henne på allvar. De hittade honom i hans lägenhet. Obduktionen påstår att han dog den 17 maj tror inte alls på det. Dels för att jag inte fick tag på honom, dels så hade han en lapp i fickan där det stod 11/5 och hans kod till hans mobil. Vad det än står på dödattestet vet jag att det var den 11 maj. Jag är så ledsen gubben att jag inte stod på mig när jag ringde polisen. Misstänkte ju att det som hade hänt, hade hänt. Älskar dig, saknar dig.

Måste få skriva av mig lite. Hoppas ni inte tröttnar på min blogg. Nu ska jag gå tillbaka till verkligheten och då säger jag tjoho gånger två.

Det första tjoho: skattepengar har kommit.
Det andra tjoho: jag har en biljett till Mötley Crüe konserten i november.

Ska försöka var så glad som möjligt. Ska oxå fika med gammala kära kollegor i eftermiddag. En till sak att glädjas åt.

Har börjat på ett nytt projekt. En plastmatta till den trevligaste vovven jag känner Rasmus. Han har blivit så förtjust i mina plastmattor så nu ska han få en egen.

Var på skolavslutningen idag. David börjar ettan och Joakim trean i höst. Det betyder att jag bara har skolbarn. Ojojoj vad tiden går fort. Var de inte bebisar nyss? David undrade varför han fick gå hem på morgonen. Jag svarade för att göra den här dagen lite extra. Så vi gick hem och fikade med tigermuffins, kanelgrifflar och glass och såg klart Tarzan-filmen från i helgen. Sedan gick de ut och blåste såpbubblor som de hade fått av mig. Tröttnade snabbt så de ville ha vattenkrig istället självklart. När de hade det kom en kompis (vars farfar bor i sammabort) som kom med upp ett tag. David sa senare att dagen hade varit bra. Slutade med att pappa Peter kom med pizza som vi åt här innan de åkte hem.

Det blir alltid himla tyst när killarna åker. Så jag ligger här och lyssnar på när andra barn spelar basket utanför.

Får jag presenterar Rocky. Han blev klar i går. Jag gjorde ett halsband till honom oxå. Han är inte min bästa skapelse men det var första gången jag gjorde afrikanskablommor och bildade en figur. Vill bara tala om att han ska vara en bulldog om ni inte ser det.

En bild på sommarkillarna. Joakim vill egentligen inte ta kort. David är en linslus som vanligt.

Igår köpte jag två toppar. Den svartvita tänkte jag ha på begravningen och det blåvita hade jag i dag.

Beställde även en bukett till begravningen. Skönt att få det överstökat så man inte går och tänker på det. Nu är det bara ett par svarta tygskor så är jag nog färdig för begravningen.

Åker ju till Gotland om en vecka, nu kommer det jobbiga vad ska man ha med sig. Förut tyckte jag det var hur lätt som helst att packa. Nu har jag nästan ångest. Gubben brukar hjälpa mig och skriva listor vad jag ska ha med mig så det blev lättare. Nu får jag försöka göra det själv. Inte lätt. Börja redan tycka det är jobbigt. Rädd att jag ska glömma något viktigt som mina tabletter. Det brukar lösa sig. Jag ska försöka andas lungt och skriva en lista.

Igår gjorde jag min först magnetröntgen på brösten ingen rolig erfarenhet men har man den gen man har så står man ut. Hellre en halvtimme i ett rör än cancer. Lämnade blod för forskning oxå.

Det var en jätte tung dag igår hade fått reda på när begravningen för min gubbe ska äga rum, och då kom alla känslor igen. En kompis sa till mig att jag sörjer i 110 men i går var det nog det dubbla. Gjorde så ont i kroppen och själen. Saknaden, förståelsen att han är borta för alltid. Han finns bara kvar i minnet och väldigt många platser dyker minnena upp och hugger tag i en. Det är både skönt och jobbigt och veta när begravningen är. Det sköna är att det kommer ett avslut och sedan kan jag försöka gå vidare. Det jobbiga är att det blir så defentivt att han inte kommer tillbaka. Vissa dagar kan jag tänka han har fått ro nu. Hans ångest är borta och jag kunde inte stöta honom igenom det eftersom jag själv mådde dåligt. Andra dagar anklagar jag mig själv för att jag inte stöta honom mera när han mådde dåligt. Jag sa det till honom många gånger att jag inte hade kraft att hjälpa honom men jag älskade/älskar ? honom. Och jag försökte ge så mycket kärlek som jag kunde till honom. Men han behövde mer, och professionell hjälp. Han kunde i bara gå och söka det tyvärr. Har trodde samhället var emot honom så han trodde inte att någon kunde hjälpa honom. Visst samhället kan vara tufft mot en, men det finns folk som kan hjälpa en om man sträcker ut en hand tillräckligt långt. Tyvärr orkade min gubbe inte det. Saknar honom så mycket. Han förstod inte hur mycket han stöttade mig. Han stöttade nog mig mera än jag honom. Älskar dig gubben min.

Varför har jag skrivit handarbete som rubrik undrar ni kanske. Jo pyssel och virkning hjälper mig framåt. Jag finner glädje och lugn av det. Men ibland är det svårt att sätta sig och göra det. Men jag mår himla bra när jag gör det. I helgen gjorde jag dekupage på två burkar bara lackning kvar.

Igår kom jag mig till ro till slut och satte mig och börja göra det sista på min bulldog av afrikanskablommor. Öron, svans och nos har kommit på plats. Börjar likna något nu. Eller vad tycker ni? Nu är det bara den markerade läpp och ögon kvar. (sätter in en bild från beskrivningen så förstår ni)

Ha en bra dag. Ska försöka ha så bra jag kan.

Idag fick jag trevligt sällskap in till stan. Barnen skulle med sin pappa till Gamla stan och titta efter pilar till Joakim.

Nu är bara huvudet kvar (igen). Förra gång hade jag gjort något fel så det stämmde inte. Nu värkar den rätt. Första försök satt den och nu står den upp. När huvudet har kommit på plast så ska det bli en bulldog gjort av afrikanskablommor.

Eftersom jag inte mått något vidare så har Peter haft barnen lite mera, men i kväll kommer dem och vi ska ha en mysig helg. Eftersom vi har läst ut fjärde Harry Potter boken så ska vi se den fjärde filmen i helgen. Sedan ska vi nog börja med den femte boken.

Tänk nästa vecka är det sommarlov vad tiden går snabbt samtidigt som det känns som den kryper fram. Imorgon är det fyra veckor sedan jag pratade med min älskling. Hör samtalet i huvudet fortfarande. Allt är så overkligt, men jag överlevde hans födelsedag och känner mig en aning starkare och börjar ana att jag kanske kommer att klara detta. Väntar fortfarande på ett datum när begravningen ska äga rum. Det kommer nog gå lättare att se framåt efter den.

Sitter på pendeln, vet inte riktigt hur jag kom hit. Kroppen känns bedövad. Det känns som den inte lyder som den ska.

I höstas när jag mådde dåligt tog jag kort på hösten. Tog några kort igår ute på min gård försöker njuta av de vackra vårblommorna men det är svårt.

Igår fick dessa kossor nytt hem. Den nya ägarinnan blev väldigt glad.

Hade morsdagsfika. Bakade lite då.

Och sist men inte minst. Gubbens och min kärlekspelargon blommar.

Lyckades komma, vara och hem från jobbet i dag. Var även med på Davids utvecklingsamtal. Peter och jag kan vara stolta över honom. Det dem påpekade var att han var för snäll mot sina kompisar och då hamnade i lite saker som man inte får göra.

Tänkt lite ni som känner Peter. Peter och jag hade många fina år tillsammans och vi har lyckad göra två helt underbara barn tillsammans. Behöver bara skriva av mig en del av mina tankar och så om min älskling. Jag glömmer aldrig vår bröllop var så lycklig och trodde verkligen att det skulle hålla livet ut. Mammas pappa sa till henne att man kan älska flera i sitt liv. Gubben och jag skulle inte ha träffas om Peter och jag fortfarande var gifta. Men vi gjorde det och kärleken blommade upp igen och var väldig stark men inte tillräckligt. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Peter och jag är vänner nu och han stöttar mig i min sorg. Vi vill att den andra ska må bra för vi vet att vårt mående påverkar våra barn. Och hur dem mår är viktigast för oss nu.

Nu tror jag att jag har skrivit av mig. Jag ska försöka återgå till handarbetet istället. Tog faktiskt upp virknål de sista tio minuter på jobbet. Så ikväll ska jag försöka montera kon. Den måste iallafall vara klar till söndag.

En helt annan sak så hade David ingen gympa idag pga att idol-Jens Hult var på besök. David tog autografer både på papper och arm

Och så här glad var han efter näsblod och två vunna matcher.

Joakim var mindre road

Det är dem här två jag lever för.