I nio dagar, jag 9 dagar, har jag tränat vägg pilates. Jag är så stolt över mig själv. Jag har haft världens värk i slutet av ryggen och höfter. Men hållt ut. Första gången jag tränar fast det gör ont. I morse när jag vaknade hade jag inte alls lika ont. Som värken börjar ge sig. Efter varje träningspass försvinner värken typ en timme. Visst jag kan verkligen inte göra alla rörelser men gör lite och det är bättre än ingenting.

I måndags började jag på schema och det innebär nya tider att träna in. Knäppa tider när man jobbar 50 %. Som I tisdags jobbade jag mellan 14.00 och 18.00 Och jag jobbade hemma så jag satt i flera timmar i hobbyrummet och fixade lite inredning till mitt minatyr växthus så roligt.

De är inte perfekta men fina.

Igår började jag 13.00 och jobbade hemma då oxå då passade jag på att gå till Synsam. Närsynen hade försämras. Och jag har tecken på gråstarr. De försökte trösta mig med att säga att alla får det, men la till efter 60. Troligen cellgifter och korrosion som har orsakat att jag fått det. Än så länge har jag inga besvär av det. Det kan försämras snabbt på ett par månader men det kan även gå långsamt typ 10-15 år. Får hoppas det tar tid så jag kan återhämta mig från cancern och njuta av det ett tag. Men i allafall hoppade på deras trygghetspaket genom att hyra glasögonen. Så jag beställde tre par ett par progisìva, ett par solglasögon oxå progisìva samt ett par läsglasögon. Jag kommer kanske inte läsa med dem utan pyssla, handarbete och lösa lite då. De två första blev svarta. Men läsglasögon blev blåa. Tänkte att det var bra att ha avvikande färg på dem så jag skiljer dem åt.

Ha en bra dag

Ok nu börjar en ny tid för mig. Jag övade lite i somras. Jag ska gå på schema. Betyder att jag kommer öppna och stänga. Som i dag öppnar jag på kontoret. Växeln öppnar 7.30 så jag ska vara klar och inloggad tills dess. Klockan är 6.10 och jag sitter på pendeln. Solen håller på att gå upp. Jag är en morgonmänniska så jag tycker detta är lite mysigt.

Ha himla och precis ovan för rumpan, höfterna och ner mot låren. Så när jag gå tar jag ibland några felsteg så det ser ut som jag vinglar fram. Folk tror kanske jag är onykter. Jag vet varför jag har ont så därför kämpar jag på till jobbet. Jag har börjat med något som heter Wall pilates. Gör ett pass på ca 15 minuter varje dag. Har nu gjort det i 6 dagar. Igår tränade jag tydligen höfter och nedre delen av ryggen. Så värken är både träningsvärk och fibro värk. Jag triggar ju igång fibron när jag tränar. Har bestämt mig för att det är jag och inte fibron som kommer att vinna. Tycker om pilates. Vissligen kan jag absolut inte göra alla rörelser. En del ge mig lite hysteriska fnittriga när jag försöker göra dem. Men i längden kommer det stärka min kropp hjälpa mig att hålla ner smärtan. Måste säga det var en rörelse som jag hade den första dagen som jag inte klarade av. Den klarade jag av igår. Så jag får ta lite mer smärtstillande just nu. Och njuta av varje dag jag lyckas göra min träning.

Jag ser varje dag som går så är det en dag längre bort från cancern. Första november går jag upp och jobbar 75% ett stort steg och nästa år börjar jag men 100 % och då ser jag min cancerresa avklarad. Om jag är trött, lite hjärntrött, har ont eller deppig beror det på min fibro och inte att jag har haft cancer. Känner att nu går jag vidare jag överlevde.

Ha det gott

Det är konstigt med det psykiska. För mig svänger det verkligen upp och ner. Men något har förändrats i mig. Det är inte lika tomt inuti mig. En ovan känsla att allt är ok. Det var så länge sedan jag kände så här. Jag känner mig mer glad än ledsen i kroppen. Svårt att förklara känslan. Det känns bra.

Tyvärr så har jag ont. Min fibro visar sig från sin dåliga sida. Såg en bild igår. Det var en tecknad tjej som hade skärsår lite överallt på kroppen. På vissa ställen satt en yxa och andra en kniv eller gaffel. Men hon gick vidare. En bild som visar typ vad fibro är. Det gör ont typ överallt mer eller mindre men man fortsätter ändå. Tyvärr kunde jag inte kopiera den bilden för att visa det.

Nu när jag börjar bli riktigt stark psykiskt så kan jag hantera fibrosmärtan mycket bättre. Även fast den är intensiv på en del ställen av kroppen kan jag skaffa den i bakgrunden. Jag svär lite åt de värsta ställena. Säger typ Men vad fan åt den.

Så om man sammanfattar det jag skrivit så börjar jag närma mig mitt mående innan min cancerresa. Tjho.

Ha en bra dag!!

Har kört musikterapi i helgen. Jag frågade stora son om jag fick låna hans fina Bluetoothhögtalare. Fick det så jag rockade lost hela fredags kvällen och hela lördagen. På söndagen såg jag att den var urladdad så jag lämnade tillbaka den i hans rum med de sladdar som ska sitta i. Ska bara ta mig genom vintern med dyra elräkningar och troligen en ny tv. Så kanske jag kan köpa en ny stero till min grammofon så jag kan rocka lost utan att låna sonens högtalare.
Nu undrar ni fall det funkade. Ja jag tror jag har vänt depressionen. Men hösten har bara börjat. Så jag ropar inte hej ännu.

I helgen har jag fixat I trädgården. Klippt på baksidan klipt med grästrimen på framsidan och klippt lite med grenkaparen oxå.

Har skördat mina tomater oxå. Jag har sorterat upp dem på fat nu bara så ni vet.

Jag har börjar organisera i hobbyrummet oxå. Plockat in pellisarna. Så jag har gjort en massa i helgen. Tänk vad lite musik ger en energi.

Nä nu ska jag sticka lite innan tåget nå Stockholm city. Kan informera er att jag har bra musik i lurarna oxå.

Ha en bra dag

KRAM

Nu undrar ni vad jag har gjort. Jag kanske har sagt upp mig och startat ett pysselföretag? Näpp. Det får jag fortsätta att drömma om. Hmm jag kanske har dammsugit hela huset? Inte det heller. Borde göra det. Nä nu ska jag inte leka med er nyfikenhet. Jag har klippt gräset på framsidan. Borde har använt trimern oxå men orkade inte. Tog inga före bilder så jag sätter ut hur det ser ut på baksidan så förstår ni varför jag skriver äntligen.

Under sommaren har jag virkat en bandlogo åt David. Så kul att han ville ha på mitt favorit band. Nu är problemet att få upp den på vägg på ett snyggt sätt

Det verkar som jag håller på att falla ner i en höstdepression. Ångest sitter som en klump i bröstet. Jag kämpar emot så gott jag kan med alla de verktyg jag har lärt mig genom åren. Jag hoppas att det inte blir mer än så här. Man kan inte styra det helt men man kan lära känna sina signaler så man kan försöka göra att man inte faller så djupt. Försöker inte släppa in de negativa tankarna. Om de kommer försöker jag vända det till något positivt. Försöka göra sånt som brukar göra mig glad. Brukar göra mera listor när jag mår så här så jag kan känna mig duktig när jag kan boka av dem. För det finns ju de tråkiga vardagsfixet som måstes göras även fast man inte vill. Jag försöker blanda roligt och tråkiga sysslor. Ibland kan man göra både och på samma gång. Nu undrar ni hur då? Jo lyssna på bra musik medans man fixar köket eller dammsuger till exempel. Då går det ju lättare.
Eftersom jag klippte gräset på framsidan idag kommer jag känna mig väldigt nöjd när jag kommer hem från jobbet i morgon och ser det nyklippta gräset och då kanske jag får energi att ta fram grästrimen och gör det i morgon. Om det inte regnar förstås.

Igår träffade jag 10 underbara människor som jag var på rehab med i Mösseberg förra året. På morgonen ville jag bara stanna hemma. Sjukskriva mig. Men jag hade en lång diskussion med mig själv om vad som skulle göra mig gladas. Vad som skulle hjälpa mig framåt. Jobbade eftermiddagen på kontoret satt vid varje station in till jobbet och undrade om jag inte skulle kliva av och skita i allt. Vilken tur att jag "tog mig i kragen" och tog mig vidare till jobbet. Och när jag väl var på plats så fanns inte ens tanken att jag skulle bara åka hem efter jobbet. Nä då var det bara att tuffa på. Och idag mår jag bättre av att jag valde att gå. Tror jag hade mått mycket sämre om jag i te hade gått. Om någon av er som var med på middagen igår. Tack det var underbart.

Som ni hör så kämpar jag på. Jag är inte unik att behöva kämpa så här. Det är många som kämpar både med fysiska och psykiska problem. Hösten är på gång. Många blir deprimerade på hösten mer eller mindre. Då är det viktigt att visa att man finns för dem. Alla har nog någon släkting, bekant, kollega, barn eller partner som blir låg. Små gester kan betyda att de kommer framåt. Kom ihåg. Alla kan bli deprimerad. Många visar inte det. De "tar sig i kragen" om kniper käft om det. Men ge folk kramar man blir glad av kramar. Vet att alla gillar inte kramar lägg en hand på armen och le åt dem istället.

Ojoj vilka råd jag ger då. Alla gör som dem vill. Vill bara att depressioner inte ska tolkas som svaghet. Det är kroppen som säger till om att ra det lungt. Gör något du tycker om. Man ska inte skämmas att man blir deprimerad utan se det som en förkylning. Man tar hand om sig, söker hjälp om man inte kan. Och sedan kommer man igenom det och fått en ny erfarenhet.

Nä nu ska jag sluta. Håller nog på att peppa mig själv genom att skriva om detta.

Ha det.

Har blivit lite förkyld. Små ont i halsen, ont ihuvudet. Känner mig lite ynklig. Men det värsta är att det värker som fan i hela kroppen. Tabletter hjälper ytters lite. För att lindra smärtan så tog jag en sakta promenad runt kvarteret. Och vet ni det hjälpte. Nu har fan försvunnit och nu värker det bara. Det har verkligen lindrat. Rörelse lindrar smärta helt klart. Det tar inte bort den men gör den mer ok. Blir det mer värk i dag ska jag säga till mig själv gå ut på en promenad så blir det lite bättre.

Jag sjukskrev mig för första gången sedan slutet av april igår. Känns så himla bra att livet börjar gå åt rätt håll. Speciellt det psykiska som jag har kämpat med så många år. Känns som jag börjar bli som vem som helst som har mest bra dagar och några få låga dagar. Det fysiska börjar oxå bli bättre men det tar längre tid pga fibron. Värken är ju där mer eller mindre hela tiden. Men eftersom jag mår bättre psykiskt så kan jag hantera smärtan bättre. Blir liksom glad att orsaken att jag är hemma är för förkylning och inte att jag är deppig. Vissts det låter jätte konstigt. Men har märkt att en symtom som de med fibro har verkar jag inte ha. De säger att man är infektionskänslig när man har fibromyalgia, men det är jag inte. Det är ju skönt att man inte har alla symtom. Räcker så bra med värken.

Jag vet inte om ni är som jag. När jag ligger och vilar i soffan kommer det efter ett tag upp känslan varför är jag inte på jobbet jag mår ju helt ok. Men så reser jag på mig och då kommer det som göra att man är hemma. Hostattack kommer. Svettningar kommer. Kanske lite yrsel och matthet kommer. Jag tar det att jag är himla bra på att slappna av när jag ligger och lyssnar på bok och spelar på mobilen eller vad jag gör i soffan. Blir nog frisk snart så jag kan känna mig nyttig både på jobbet och hemmet.

Ha det bra om ni är sjuka krya på er.