Nu undrar ni vad jag har gjort. Jag kanske har sagt upp mig och startat ett pysselföretag? Näpp. Det får jag fortsätta att drömma om. Hmm jag kanske har dammsugit hela huset? Inte det heller. Borde göra det. Nä nu ska jag inte leka med er nyfikenhet. Jag har klippt gräset på framsidan. Borde har använt trimern oxå men orkade inte. Tog inga före bilder så jag sätter ut hur det ser ut på baksidan så förstår ni varför jag skriver äntligen.

Under sommaren har jag virkat en bandlogo åt David. Så kul att han ville ha på mitt favorit band. Nu är problemet att få upp den på vägg på ett snyggt sätt

Det verkar som jag håller på att falla ner i en höstdepression. Ångest sitter som en klump i bröstet. Jag kämpar emot så gott jag kan med alla de verktyg jag har lärt mig genom åren. Jag hoppas att det inte blir mer än så här. Man kan inte styra det helt men man kan lära känna sina signaler så man kan försöka göra att man inte faller så djupt. Försöker inte släppa in de negativa tankarna. Om de kommer försöker jag vända det till något positivt. Försöka göra sånt som brukar göra mig glad. Brukar göra mera listor när jag mår så här så jag kan känna mig duktig när jag kan boka av dem. För det finns ju de tråkiga vardagsfixet som måstes göras även fast man inte vill. Jag försöker blanda roligt och tråkiga sysslor. Ibland kan man göra både och på samma gång. Nu undrar ni hur då? Jo lyssna på bra musik medans man fixar köket eller dammsuger till exempel. Då går det ju lättare.
Eftersom jag klippte gräset på framsidan idag kommer jag känna mig väldigt nöjd när jag kommer hem från jobbet i morgon och ser det nyklippta gräset och då kanske jag får energi att ta fram grästrimen och gör det i morgon. Om det inte regnar förstås.

Igår träffade jag 10 underbara människor som jag var på rehab med i Mösseberg förra året. På morgonen ville jag bara stanna hemma. Sjukskriva mig. Men jag hade en lång diskussion med mig själv om vad som skulle göra mig gladas. Vad som skulle hjälpa mig framåt. Jobbade eftermiddagen på kontoret satt vid varje station in till jobbet och undrade om jag inte skulle kliva av och skita i allt. Vilken tur att jag "tog mig i kragen" och tog mig vidare till jobbet. Och när jag väl var på plats så fanns inte ens tanken att jag skulle bara åka hem efter jobbet. Nä då var det bara att tuffa på. Och idag mår jag bättre av att jag valde att gå. Tror jag hade mått mycket sämre om jag i te hade gått. Om någon av er som var med på middagen igår. Tack det var underbart.

Som ni hör så kämpar jag på. Jag är inte unik att behöva kämpa så här. Det är många som kämpar både med fysiska och psykiska problem. Hösten är på gång. Många blir deprimerade på hösten mer eller mindre. Då är det viktigt att visa att man finns för dem. Alla har nog någon släkting, bekant, kollega, barn eller partner som blir låg. Små gester kan betyda att de kommer framåt. Kom ihåg. Alla kan bli deprimerad. Många visar inte det. De "tar sig i kragen" om kniper käft om det. Men ge folk kramar man blir glad av kramar. Vet att alla gillar inte kramar lägg en hand på armen och le åt dem istället.

Ojoj vilka råd jag ger då. Alla gör som dem vill. Vill bara att depressioner inte ska tolkas som svaghet. Det är kroppen som säger till om att ra det lungt. Gör något du tycker om. Man ska inte skämmas att man blir deprimerad utan se det som en förkylning. Man tar hand om sig, söker hjälp om man inte kan. Och sedan kommer man igenom det och fått en ny erfarenhet.

Nä nu ska jag sluta. Håller nog på att peppa mig själv genom att skriva om detta.

Ha det.