Tänk vad lite det behövs för att man ska fall ner i brunnen. Vilken energi det krävs att stoppa fallet och börja klättra uppåt igen. Jag började falla igår. Kändes som jag föll okontrollerat. Men på något sätt lyckades jag stoppa och då kom en utmattande trötthet. Men ändå fortsatte jag kampen för att inte falla igen. Kanske t.o.m började klättra lite uppåt. Tröttheten man får är som om någon slog än i skallen. Är ju mitt uppe i att lära mig hantera dessa saker nu. Så jag tog nog (att jag skriver nog är för jag vet inte exakt om det stämmer) hjälp i mina tankar de vertyg jag hittills lärt mig. KBT är en bra metod. Man får jobba med sig själ väldigt mycket. Men om man inte innerst inne vill ha hjälp så kan man inte ta till sig det. Handlar mycket om acceptans och kunna känna sina känslor. Rekommenderar det stark. Ju mer du jobbar med dig själv ju mer kan du ta hand om dig själv. Och kan du ta hand om dig själv så kan du även ta hand om andra. Nu menar ja psykiskt inte fysiskt. Man kan ju faktiskt ha saker som nan inte kan göra själv och måste be om hjälp med dessa. Men om man är stark inom sig så är det lättare att acceptera de saker man praktiskt inte kan och be om hjälp.

Idag värker det i höger lår. Från höften ner till knät. Ibland känns det som hela låret krampar och i bland är det som blixtrar som skjuter fram och tillbaka. Men jag ska ta mig till gymmet på jobbet och träna. Om låret inte vill vara med så får jag väl göra mindre av de övningar som direkt går mot låret.

Ha der gott.