Idag öppnar jag växeln. Sitter i rätt tid på pendeln. Så nu ligger det i SL händer att jag kommer i tid. Men typ varje morgon meddelar de att tåget har kommit in till Stockholm city enligt tidtabell så man får väl hoppas det funkar i dag oxå.

Pratade med barnen om att man inte gillar en del personer. Att det typ inte klickar mellan personer. Man kan liksom inte förklara men man ogillar personen bara. Jag frågade om de hade sådana personer i skolan. Det hade det. Då frågade jag vad de gör emot dem. De svarade unvek dem. Men är vänliga mot dem om de måste prata med dem. Blev så stolt över dem. För dessa personer är ju inte elaka eller dumma utan man gillar ju inte dem bara. Jag tycker att efter man har varit social och trevlig och personen ifråga är gått så sitter den där blä-känslan kvar väldigt länge. Man liksom vill skaka av sig känslan men den hänger kvar och dinglar långt efter. Känner ni igen er? Har ni personer ni mpste ibland möta men ogillar skarpt?

När jag mår bra så brukar min hjärna sända ut signaler om att jag inte ska ta tabletter. Jag vill innerst inne inte vara beroende av tabletter så det är väl därför. Av dessa fyra dag i denna vecka har jag lyckas få i mig mina tabletter två dagar. Varannan dag. Friskhetstecken? Japp. Är det bra? Näpp. Vissa av tabletterna får man absolut inte avsluta utan nedtrappning. Så skärpning på mig. Vill ju forsätta att må bra.

Nä vad hungrig jag är. Nu tar jag min första shake för dag.

Ha det!