Hur går man vidare i livet efter detta jag har varit med om?

Hur får jag min kropp att inte göra ont när jag rör på mig?

Ska jag bara accepterar värken och fortsätta framåt?

Eller ska jag accepterar att det här är ditt liv nu?

Ingen ork, värk så fort jag rör på mig, svettas som en gris när jag gör det enklaste sak (nu vet jag inte om grisar svettas).

Hur vänder jag på detta?

Jag vet inte. Det är som den viljestyrka jag brukar ha för att komma framåt har rymmt. Kan inte få mig att göra saker. Vill pyssla, men gör jag det nä. Vet inte varför.

Jag är väl i någon slags depression efter det jag har gått igenom. Antagligen helt normalt.

Ut och gå det hjälper mot depression. Ja men då kommer herr fibro fram och säger ajabaja det var inte bra nu måste du straffas men en massa värk. Hur kommer jag runt herr fibro då? Korta promenader? Tycker ju jag har gått korta men värken kommer ändå. Undra om det är bättre med motionscykel.

Men jag är uttråkad. Jag ser samma sak hela tiden. För att bli kreativ måste jag se nya saker. Hur lyckas jag med det när jag inte ens kommer ut runt kvarteret?

Har ett videosamtal den 18 augusti med Centrum för cancerrehabiliteringen. Det blir början på min rehab med sjukvården. Men det är tolv dagar tills dess och sedan tar det väl någon vecka innan det startar.

Jag behöver gör något nu.

Om jag inte gör något nu så sjuker jag ner djupare i depressionen. Och det är ju inte bra.

Varför ska måendet ändras så snabbt. Först är man låg i någon vecka. Sedan fick jag främmande (mer om det senare) och då kände jag verkligen hur min inre spiral vände och gick uppåt. En sådan härlig känsla. Men nu har den liksom vänt åt andra hållet. Jag har sovit dåligt i tre nätter. Det kan ju var förklaringen men ändå. Måste det vända så snabbt?

Nu ska jag berätta lite om mina besökande spiral vändare. Pia min underbara vän och hennes sambo och sambons systerson kom för sambon, systersonen och dottern (som sov någon annanstans) skulle orientera på o-ringen i Uppsala. Pia ville betala en slant men jag sa nej till det utan bad henne fixa med maten. Och det gjorde hon och resten av gänget men mest Pia. Jag kunde bara luta mig tillbaka och njuta. Medans de andra sprang och leta kontroller så umgicks Pia och jag. Jag glömde säga att det var på sötnosar med whipetkillarna Flipp och Frank. Så jag fick gosa lite med dem. Pia älskar att påta I trädgården. Och vilket trevligt ställe hon hade kommit till för i år fanns det en massa att göra. Hon rev upp en massa ogräs, fixade och donade. Fyllde hela trädgårdstunnan.

Jag satt i Baden-baden stolen när och pratade. Ibland kom jag på trevliga idéer som ett glas vin med jordgubbar till. Hon var ju tvungen att ta lite paus ibland.

Så tacksam att jag har en sådan vän. Blir faktiskt glad av att skriva om det. Tack att ni kom och tog hand om mig.

Imorgon om jag känner mig nere som idag ska jag gå ut och kolla på min trädgård som Pia har fixat i och tänja tillbaka hur roligt det var och försöka få den känslan att gro så jag vänder spiralhelvetet igen. Vill ju må bra inuti. Värk har jag alltid men man kan faktiskt accepterar och göra det bästa av situationen. Har ju gjort det förut ska väl klara det igen.

Fick ju faktiskt lite energi så jag var ute i hobbyrummet och ordnade lite. Satte upp två hyllor. Riktigt nöjde faktiskt.

Mycket att fixa i hobbyrummet men en början. Ska försöka gå ut dit i morgon oxå.

Idag har jag tittat på tv och sovit hela dagen.

Men ska göra något roligare i morgon

Ha det gott