Jag kämpar och kämpar. Mot alla möjliga motgångar. Visst jag har haft framgångar oxå. Men tyvärr mest motgångar. Jag tror på att själen lever vidare och ska lära sig något nytt i varje liv den lever. Tydligen behöver min själ lära sig motgångar.

Men vad min själ än ska lära sig blir jag irriterad på en del dumma människor som inte kan ändra sig ett minsta. Utan går vidare i samma fotspår hela tiden år ut och år in. Vad ska deras själar lära sig?

Hur många kan klara sig på 15 000 i månaden med två tonåringar. För mig är det tillfälligt jag kommer att jobba heltid igen och ha kanske 6 till 7 tusen mera i månaden. Och då kommer jag kunna spara ihop en buffert. Jag har tur att jag har en mamma med bra pension som kan hjälpa mig. Men det finns så många där ute som oxå har drabbats av sjukdom som de inte kan hjälpa och tillfälligt inte har ekonomi att klara sig. Får lämna hem, bli bidragsberoende för att få det gå runt. Som har tagit alla sparpengar och försökt att härda ut så de inte behöver lämna hem och bli bidragsberoende.

Jag har tagit mina sparpengar de är slut nu. Jag har inte unnat mig något på väldigt länge. Mina pengar går till barnen och boende. Det extra jag måste ha får jag låna till. Barnen har en far som tror att jag lurar honom på pengar. Så när jag nu när mina pengar är slut ber honom att betala mera för barnen blir det jävligt surt från hans sida. Han har bil. Jag har ingen. Visst jag bor i hus han i lägenhet. Men jag bor med mamma i det. Vi delar på kostnaden av huset. Har mindre månadskostnad än om jag hade bott i lägenhet. Därför har jag inte behövt bett något av honom förrän nu. Jag har varit sjukskriven sedan mitten av januari. Kommer nog inte jobba heltid förrän till sommaren. Det betyder att i januari blir sjukpenningen ännu mindre. Hur ska jag få honom att förstå att pengar jag ber om är till våra barn inte till mig. Jag kan gå omkring med urtvättade kläder. Äta rester när de inte är hos mig. Det är ok. Men jag vill inte att mina barn ska behöva det. Kan han inte bara betala lite mera nu. Det är ju bara tillfälligt.

Ok jag har aldrig skrivit skit om honom förut på bloggen. Jag valde att skaffa barn med honom. Har och tycker fortfarande att det viktigaste är att barnen har det bra. Att de känner sig trygga med båda sina föräldrar även fast de är skilda. De är trygga och de behöver fortfarande känna det tills de kommer ut i vuxenlivet. Jag försöker verkligen se de positiva sidorna hos honom och sudda ut det negativa för barnens skull. De känner sin pappa på sitt sätt. Jag på mitt. Det är inte viktigt för mig att de ska veta exakt varför vi är skilda. Men jag tror de ser olikheterna och förstår ju äldre dem blir. Jag är inte världs bäst på att vara mamma jag försöker. Just nu har jag extra kämpigt. Sjukskriven plus alla höjda kostnader som drabbar oss alla.

Jag kan inte friskskriva mig nu. Jag har värk 9 på smärtskalan. 0= ingen smärta alls, 10= värsta tänkbara smärta.
10 är för mig när jag inte kommer upp ur sängen därför ligger jag på 9 jag kommer upp. Men ska börja på rehab nu så jag kan komma igång med att jobba så jag kan sluta låna och be om pengar. Men vet ni jag vet inte hur det ska gå när smärtan är så hög. När jag som alla andra med fibro gör lite till ökar smärtan och jag måste pressa kroppen en massa för att komma till den mini nivå jag behöver för att kunna börja jobba. Sedan fortsätta att pressa så jag kan jobba heltid igen och sedan fortsätta så kroppen kommer i en nivå så den klarar jobba heltid länge. Sedan är det underhållning av den nivån. Jag vill bara känna att jag kan släppa lite på de ekonomiska sakerna runt barnen så jag kan koncentrera mig på att komma tillbaka. Tänk att det ska vara så svårt att förstå. Om någon läser detta och känner min ex-man prata lite med honom. Jag vill inte ha hans pengar jag vill att våra barn ska ha det bra. Han är en bra pappa. Han är trångsynt mot mig. Han behöver inte gilla mig, Han behöver inte ta hand om mig, men han behöver ta hand om våra barn när jag inte kan. Det är en fyra fem år till vi behöver sammarbeta sedan är barnen vuxna. De får bidra till hushållet de bor i. Visst kan jag kommer jag hjälpa dem. Men inte tillsammans med deras pappa.
Jag var tvungen att få ur mig detta. Jag har haft ett helvete hittills i år med några enstaka höjdpunkter. Nu kommer det bli bättre men det blir en kamp men jag klarar det som jag brukar.

Känner att jag har det bra iallafall, det finns de som har det värre.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag jobbat mina två timmar. Jag har duschat. Och klockan är lite över tio. Så vad händer nu då? Vad ska jag hitta på idag. Det är mulet, men regnar inte. Trädgårdsarbete? Städa inne? Titta på en serie? Stryka? Pyssla? Baka? Sticka? L...

Sedan i måndags har jag jobbat 25% igen. Det innebär att jag jobbar 2 timmar per dag hemifrån denna vecka och nästa. Måndag den 13 maj går jag upp till 50 % och just den dagen ska jag åka in till kontoret. Änså länge känns det bra. Ingen ångest ingen...

Två dag har jag försökt jobba. Vad har hänt under dessa dagar? Ångest, hjärtklappning och värk. Fan jag var inte redo ännu. Nu är jag åter sjukskriven på heltid. Jag känner inte igen detta. Har varit deprimerad och haft ångest förut. Men de...

Rummet färdigt för jobb. Det är två timmar kvar så nu vila. Före: Efter: ...

Trodde inte jag skulle bli så här dålig. Så dålig att jag har varit helt sjukskriven i 6 veckor. Fattar ni 6 VECKOR. Idag börjar jag jobba 50 %. Börjar med att jobba hemifrån. Jag har ångest för att börja. Det började i söndags med en pirrande käns...