Nu när jag är i början av min kbt-utbildning på att ta hand om min depression, jag vet inte om man kallar det för utbildning, så kommer det upp en massa tanka och funderingar. Tänkte jag skriver ner dem. Om ni vill kan ni berätta hur ni funderar kring det jag tar upp.

ÄRFLIGHET
Vad är ärlighet? Är det att man är ärlig mot andra eller sig själv, eller både och?
För mig så tror och tycker jag att om man inte är ärlig mot sig själv kan man inte var det mot andra. Det är lätt att ljuga för sig själv. Man kan till och med ljuga så bra så det blir en sanning för sig själv. Man behöver kunna förlåta sig själv och ändra uppfattning om sig själv utan att skada andra eller sig själv. Jag tror att man i längden skadar sig själv om man inte gör upp med sig själv. Som tex. Men hallå vad håller jag på med? Mår jag bra av det här? Om svaret är nej gör något åt det. Om svaret är ja. Forsätt. Men då finns det en risk att du drar ner andra i den lögn. Då kommer vi till nästa sak jag tänker på.

SAMVETE:

Ja vad ska ja säga. Är allt ok så kör på. Men känner du en minsta dålig samvete så är det inte rätt. Hårt sagt. Ja det är det. Nan kan känna dålig samvete mot sig själv. Gör man det då är det väldigt stor risk att man börjar må dåligt. Och man kommer tillbaka till att man ska vara ärlig mot sig själv.

Jag tror man måste hitta någon slags trygghet med sig själv för att kunna ta i tur med sina problem. Man får i bland vänsa på varje sten och kolla vad det är under dem kan jag göra något åt det eller får jag accepterar att det är så. Vissa saker kan man inte ändra på man får accepterar och gå vidare. Livet är så allt kan man inte påverka. Det kanske är en del av att vara människa.

ACCEPTANS:

Det är svårt att bara accepterar och gå vidare men ibland är det det bästa. Fick rådet att skriva de positiva sakerna om saker som jag inte riktigt har accepterat och läsa dem när det jobbiga runt en viss sak kommer upp i huvudet och sedan acceptera att jag jan inte göra mer åt den saken nu. Och gå vidare i livet.

Om vi går tillbaka till ärlighet. Kan man vara ärlig mot andra samtidigt som man är oärlig mot sig själv? Jag tycker svaret är enkelt. Nä det kan man inte.

Kan man hjälpa andra om man inte kan hjälpa sig själv? Oxå enkelt Nä.

Det här är mina tankar inget är skrivet i sten. Man kan tycka saker och man kan ändra sig och tycka annorlunda om saken många år senare. Det beror på att man har fått mer erfarenhet och komma in i saken från en annan vinkel än från början.

Det snurrar en massa tankar i huvudet på mig. En del kan jag göra något åt. En del får jag läsa mina positiva lappar och accepterar det. En del får jag bara acceptera. Men jag gör allt detta utifrån att vara ärlig mot mig själv. Tror då att jag kan hantera mina svart hål eller tomma hål när det kommer.

Ha en bra dag