Varför växer det svarta hålet i mig när det bara händer positiva saker omkring mig? Det kryper i mig, det svart tar över lite i taget. Jag har inte ont. Värken ligger på en bra nivå. Jag har börjat träna,själv och med killarna, älskar det. Jag räknar kalorier och går ner i vikt. Livet flyter på och jag mår egentligen bra. Men då smyger sig depression på. Är det hösten. Men jag tycker om hösten. Ingen logik alls i hjärnan.

Gick hem efter halva dagen igår. Har sjukskrivit mig veckan ut. Ska till märsta centrum och byta pussel idag. Pussel och pyssel får försöka hela mig. Ska även till min husläkare och hoppas på att få komma till någon att prata med.

Min älsta son sa du kanske har det för bra mamma. Okej sa jag ska jag vara svensk och bara ha lagom bra. Och så skrattade vi åt det. Det är tur att man har dessa killar hur tonårs-humöriga dem än är så är de bäst.

Ha det