Fortfarande ensam. Men i slutet av denna vecka får jag främmande. Det ska bli roligt.

Förra veckan var jag låg, är lite fortfarande, had ont i kroppen som var svårt att tänka bort. Men på något konstigt sätt gör jag mera.

Utan problem så bakade jag två satser surdegsfrallor.

Pusslat färdigt ett pussel. Det fattades en bit och det låg tre extra bitar med. Hade köpt det på ett lokalt loppis.

Har rensat en rabatt. Kanske inte jätte ordentligt men nu ser det mycket bättre ut.

Och tvättat, röjt, städat åt fåglarna och lite till.

Jag har läst en bok, lyssnat på många böcker. Är ute och promenera lite. Kollar mina pallkragar. Som ni hör gör jag en del. Vilar oxå. Tittar på Netflix.

Men gjorde jag allt det där för en månad sedan. Nä verkligen inte då blev jag andfådd bara av att gå upp ur sängen. Men det går för långsamt. Sitter fortfarande fast där jag är. Men om man tänker positivt så vad kan jag inte göra om en månad.

Har inte testat att virka ännu. Sist blev det så löst så jag blev ledsen. Har liksom inte vågat att testa. Skulle ju bli så ledsen om det inte funkade.

En annan sak jag måste jobba med är att sätta mig själv i första rum. Ta det här med att dusch. I mina tankar går det så här. Det skulle vara skönt med en dusch, nä föresten jag hade ju tänkt påta I trädgården då blir jag ju smutsig igen. Å så behöver jag byta lakan, för man vill ju inte lägga sig ny duschad i smutsig lakan osv. Jag gör inget och jag kommer på ena skälet efter det andra att inte duscha. Tror det beror på att jag just nu inte tycker om min kropp vill liksom inte känna vid den. Och absolut inte röra den. Ja jag vet man känner sig fräschare efter en dusch. Men nu har jag liksom ett jätte steg att ta en dusch. I veckan skurade jag duschen så jag kan inte skylla på att den är ofräsch. Jag har ju till och med köpt peeling för kroppen och ansiktet. Och en grej som man kan skrubba ryggen med och en skrupphanske. Så i huvudet så vill jag ta ett spa med mig men samtidigt så vill jag inte. Jag har haft perioder då jag tyck just duschning har varit jobbigt. Undra varför?

Det finns andra saker jag gör mot mig själv som jag inte borde. Som ha örhängen. Älskar ju att ha örhängen på mig. Men tycker att det är meningslöst ingen ser mig och jag är så ful ändå. Det gäller andra smycken oxå. Och kläder vill inte köpa nya för jag är inte värd det. Ja ni hör. Man ska ju vara snäll emot sig själv. Men jag tror jag straffar mig för jag har gått upp i vikt och att jag inte kommer ut på flera promenader. Tydligen skiter jag i att jag har gått igenom en helvetes behandling och kanske skulle hoppa in i duschen, sätta på mig finare kläder och hänga örhängen i i öronen, sätta på mig smycken och bara känna mig fin som jag är just nu. Jag kommer ju att gå ner alla kilon jag har gått upp och lite (mycket) till.

Tack att ni lyssnar (läser) på mitt klagande. Nu går jag in i dusch iallafall.

Ha det!